personer som slutar med det dom är kända för, t.ex. politiker och idrottsstjärnor, och som på frågan om vad dom ska göra sen svarar: "Jag ska far runt och hålla föredrag", eller så gör dom redan det och säjer "jag är ute och föreläser". Jag fattart´inte! Vi har jättehög arbetslöshet, men ändå hör man ingen som säjer:"Jag försökte fara runt och hålla föredrag, men det var ingen som kom" eller "Jag är arbetslös föredragshållare"…

Och det är ju mängda med folk! Många tidningar man läser har såna där små fyrkantiga blänkare där det annonseras en eller annan f.d. kändis som ska tala. Oftast är det förresten just tala- dom GÖR sällan något, det är inte "kom och ta med dig din trasiga dammsugare så ska vi laga den", eller "kom hit och berätta vad du har för problem med din löpning så ska jag hjälpa dig" eller "ta med dig ditt barn och en schysst trädgren så ska vi göra skoljiga trädjur".

Nä. Minsann. det är prat om hur man går ner i vikt, hur man strukturerar dagen som arbetslös, hur man startar eget nagelfixeri, hur man skriver CV, hur man boostar sig själv så man inte känner sig värdelös, hur man får ny glöd i ett förhållande, hur man jobbar målinriktat i största allmänhet eller bara coachning, styrning, peppning, konversation, kommunikation, problemlösning, träningsfokusering eller optimismoptimering.

Vi kanske behöver allt det här, det kanske är så att vi inte klarar oss utan alla dessa förnumstiga tips, även om det spontant hos mig själv inte direkt har känts något skriande behov av det, men jag undrar: Vem betalar för det? Finns det någon slags marknad för det här? Hur kan vi som samhälle ha råd med detta när många vårdbiträden har tungt ansvar och tungt jobb och har 18000 kr/månad om dom möjligtvis skulle få heltid. Hur?