från radio till ett sånt däringa elektroniskt beep. P1 nyheterna ger mig såna förskräckliga mardrömmar. Jag ligger där och slölyssnar på Ekot, och liksom halvdrömmer.

KAN ni tänka er! Jag drömde att jag levde i ett land där socialdemokraterna inte kunde få fram en sosse som ville bli partiledare. Dom hade fått så bra erbjudanden från näringslivet att chefa där med högre lön istället för att arbeta för frihet, broderskap och jämlikhet för en spottstyver. (Hade detta kunna hända på Brantings tid? Att storföretagen ville ha sossar i ledningen?)

Så drömde jag att politikerna tog i med krafttag, tänkte innovativt, drev en kraftfull grön politik, kämpade hårt för integrering, minimerade nedåtriskerna, hade hela paletter av åtgärder, satsade långsiktigt på att få ner arbetslösheten, såg allvarligt på vårdskandaler, fördömde saker i starka ordalag, ordnade krisgrupper, tog in fler coacher, fasade in och ut, inte drog i långbänk och kände mycket för de utsatta. Utan att någon märkte någon skillnad!

De tillsatte (som en av palettens kraftfulla åtgärder) en myndighet som skulle hjälpa företagare att fixa fram fler jobb. Myndighetens anställda blev alldeles till sig i trosorna av alla miljoner de skulle fördela på ett ansvarsfullt sätt med korrekt redovisning. Ja, de fick en sådan prestationsångest att de genast måste fara på en mycket fin restaurang och äta och dricka, sedan samla ihop sig och ego-boosta sig på ett spa och sedan fara långväga för att kickoffa. Sålunda vederkvickta: mätta, samspelta och rena togo de sig verket an. Nu måni tro det blev jobb fixade! Tiotusentals! Men vänta nu- den statistiken visade visst bara hur mycket jobb det hade kunnat bli om alla hugade företagare hade sökt om och fått hjälp att starta upp. Rent hypotetiskt, alltså. Hade kunnat bli.

Sen var det den där drömmen om alla generaldirektörer som misskötte sig grovt på jobbet och blev hårt bestraffade med att få gå hemma med full lön i några år och sen bli landshövdingar. Landshövdingarna misskötte sig och blev också hårt straffade med full lön utan jobb för att sedan bli generaldirektörer.

Många av medborgarna i detta drömland hade blivit upprörda av den förda politiken och visade en viss lust att "röra om i grytan". Dom röstade på Sverigedemokraterna. Det blev inte så väldigt omrört i någon gryta, för en hel del av dessa valda ville inte alls sitta på sina stolar så väldigt offentligt (fast det var ett alldeles rumsrent parti) och bara avgick. Där stodo flera tomma stolar politikens salar.

Men sådana tokiga drömmar! Så kan det väl inte bli i vårt land?