i allafall, den förlupna 13-åringen! Skönt!

När man är ung, apropå ingenting, så går man ju runt och längtar efter att bli vuxen. Då tror man i sin tonårsenfald att de fasor och rädslor man har ska gå över av sig självt när man "blir stor".

Man har inte skuggan av en aning om när man går där på gatan som liten mager och förskrämd 14is att de flesta vuxna kutar runt med en känsla av att bara gästspela i vuxenvärlden. Liksom gå runt och samla vuxenpoäng medan man är livrädd för att någon (typ en av de där arga gubbarna med tjocka glasögon, portfölj och grå ytterrock som fanns på 60-talet) ska ta en i hampan, radera ut ens mödosamt hopsparade vuxenpoäng, förbjuda en gå till jobbet, ockupera ens hus och kasta tillbaka en till högstadiets tyskalektion med ackusativ- och dativobjekt…

Nej, kära Fröken Modin, Magister Elwing, Lindberg och Pietsch- jag kan det fortfarande inte. Skam. Men jag kan rabbla Aus, bei, mit, nach, zeit, von, zu om det kan vara till någon tröst.

Kungalängderna kan jag inte heller, kära mor. Latinska böjningar av verb är svaga, tangens kan jag inte räkna med, och eurytmilektionerna verkar ha gått spårlöst förbi- alla 11 åren.

Hur ska det gå för mig i vuxenvärlden? Jag får klara mig med att kunna ränta på ränta, och skillnaden mellan annuitetslån och rak amortering.

Nå, men det var Fasorna från de tidiga åren jag tänkte på i dagens kåseri. Man var alltså rädd att bli tagen i hampan, man kollar över axeln, skärper till sig, tänker på skolarbetet, o.s.v.

Detta kan dyka upp i vuxen ålder med. Där finns man, med sina poäng, kompetenser, hemstickade sockar, hembakta bröd, kokad sylt, tidspassning till jobb, betalande av räkningar och vaxande av bil.

Jag stod vid återvinningen och sorterade i snålblåsten: färgat glas, metall, plast, förpackningar, tidningar. DÅ kommer jag på mig med att tänka medan jag ser ett kvarglömt kuvert i tdningshögen som bara slurpar ner tillsammans med vk- ner i mörkret i containern: "Tänk om någon kontrollant från kommunen står där på Dåvamyran och kollar och så hittar de mitt kuvert med mitt namn och adress på! Tänk om de far hem till mig och…"

Och…ja- vaddå? Spöar upp mig med tre inlejda Björklövenbackar på dåligt humör? Ger mig böter på 3000 kr? Tar min hund som gisslan? Ringer mina föräldrar?

Nä. Det vore för lindrigt. De snor alla mina vuxenpoäng, förstås, och kastar iväg mig.