Svenska seriösa myndigheter borde inte få göra såhär!! Jag kommer gående över kyrkans parkering helt beskedligt och oförfärat. Går till postlådan glatt nynnande på Hujedamej från Emil i Lönneberga, öppnar lådan. Tar upp breven. DÅ!!! Kuvert från POLISEN!! Det står Polisen på utsidan så grannarna kan se det och det har en sån där sträng symbol med tre kronor på sig. Det är som om ordet blinkar mot mig i neon. Jag brottar ner det bångstyriga kuvertet i matkassen, samlar ihop mig och hunden och går med bultande hjärta vidare mot hemmets lugna härd. Hemmets lugna bergvärmefyllda element, vill säga.

Vad har jag gjort?? Kört för fort? Kört på en hjort? Betett mig dom en despot? Ska jag få en bot? På ett belopp jättestort?

Var det när jag körde till Skellefte… Nä, det är för länge sedan. Har jag mejat ner en cyklist och inte märkt något? Är jag kallad till att vittna mot Campusmannen eller sopmaffian i Palermo? (Min morfar var en gång kallad till en rättegång mot Al Capone i USA på 1920-talet, men det är en annan historia).

Äntligen innanför dörren sprättar jag upp det förhatliga kuvertet med tummen. Inga stiliga antika mässingsbrevknivar här inte. det hinns inte med.

Men… jodå…så att… Det var ett utdrag från belastningsregistret som jag själv beställt för att kunna jobba på skolor. Hör bara så ljuv musik: ”I belastningsregistret finns inga uppgifter att redovisa”