Etikett: Hembygdsgård

Lite foton från Åsele

Av , , Bli först att kommentera 1

 Vi var på en resa, jag och Sybil, till hembygdsområdet i Åsele. Här är lite foton, först byggnaderna:

och sedan inifrån:

Bonad

Intreriör

Lottas favvobild: dissekerad höna-mycket pedagogisk

Härlig gammal byrå, obs bokstavsordning på lådor!

Det fanns naturligtvis hur mycket som helst att se. De hade öppet de flesta hus för oss, trots att det är oktober och ingen säsong. Vi var en busslast från Umeå, Vännäs och Bjurholm som åkte Blå vägen upp, och även att de stannade vid alla konstverken efter vägen och berättade om dem!

På hembygdsområdet i Åsele hade de gjort ett enormt och ambitiöst jobb med hjälp av eu-pengar och Västerbottens museum. Massa ideellt arbete var det förstås också. Jag har inga foton från den jättestora, välskötta, väldokumenterade och fantasieggeande textilsamlingen av den enkla anledningen att jag och Sybil var helt överväldigada!

Åk dit, gott folk, där finns något för alla, t.ex. en hel uppsjö med gamla motorsågar från de allra äldsta och största åbäkena och framåt. Gamla pälsar, redskap, bagarstuga m.m. Även en mycket fin hantverksbod där man kan köpa det mesta, en del skamlöst billigt. Nej, jah hittar inte på- far dit!

Såhär blev det!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Alltså: såhär fint blev det när vi lagt nävertaket på Vindelns hemgårds hus klart:

Vi tog lite björknäver från Ryssland (c:a 280 kg gick det åt här, men då var det glest. Egentligen ska man ha typ dubbelt så mycket):

Sen spikar man fast det med 2 pappspikar på varje bit. Vi hade 2 smala ribb mellan varje ås på pannplåten. Om det blåser- ta häftpistol. Därefter trär man upp granslanor med ungefär 20 mm:s hål i smaländen,  så grova man nu orkar lyfta, på ett armeringsjärn- från varannan sida:

Våra slanor råkade vara nytjärade…tja- kort sagt- min tvättmaskin går nu på 60 grader med förtvätt. Handskarna är välimpregnerade.

Här jobbas det:

Bara näver med bara nävar

Av , , Bli först att kommentera 1

 Jo. Så att. Man har ju fått sig lite jobb som byggnadsvårdare. Expertinkallad, kan man säga. Det är inte alla som kan lägga ett nävertak på en gammal hembygdsgård från 1717 med rätta handlaget och andäktigheten. Man utför kulturhistoriskt viktiga och ytterst korrekta handlingar. Man är inte så lite kaxig. Man står där högst uppe på vinglig Hakiställning med Dom Riktiga Karlarna och spottar snus (nikotintuggummi) och säger Karaaktigt "Nä- men det är ju synd om dom som har höjdskräck". Man tycker att det är mesigt att sjåpa sig för att alla kläder blir nersmetade med tjära, nävern blåser iväg, pappspiken är för kort, fingrarna stela och att nybarkade tvärslanor är fulla med kåda.

Egentligen var det såhär: jag vågade bara vara högst upp på ställningen, faktiskt inte på taket, så jag for fram och åter som ett litet lokomotiv och hämtade grejer åt de andra. Men man vänjer sig vid höjder, så imorgon skuttar jag väl upp på den där jättestabila trästegen. 

Det är ett fantastiskt ställe Vindelns hembygdsgård! Så mycket hus och så mycket viktig vardagshistoria. Jag önskar verkligen att föreningen får kraft och pengar så det som finns där kan underhållas ordentligt. Många människor har skänkt byggnader och tid och kunskap och kraft- nu måste det fortsätta så.