Det är det jag har blivit av den här kursen. Sjukdomen yttrar sig såtillvida att jag har extremt svårt att utföra mitt arbete som taxichaufför i staden. Jag har bara inte tid att tänka på när flygen landar, när morgontåget kommer och att leta husnummer.

Nä-jag är helt upptagen med att kolla hus. Ljusblåa hus med gråa knutar, är det snyggt? Varför har de satt upp svarta stuprör på ett ljust hus? Har de använt Falu rödfärg på den där Västerbottensgården? Varför inte den ljusare röda nyansen som skulle varit mera korrekt på en gård från 1870-talet? 

Den där knallgula färgen är inte att rekommendera på just den typen av dörr. Man ska inte blaffa på kritvit färg på knutarna, utan använda en mjukare gråvit till Faluröd. 

(Jag stannar till vid vissa hus, backar fram och tillbaka för att kolla noggrannare).

Å vilken mislyckad kökspanel! Herregud- säg inte att dom har satt in en trappa med stålräcke mitt i allmogetapeterna! Sen när det blir sommar kom jag att ågåa mig över otyget att plantera blommor i ganla fina trillor och risslor- en kulturhistorisk styggelse!!! Uch och fy!!! De ruttnar ju bort.

Mina kunder måste vänta medan jag frågar ut dom om materialval, färgsättning och val av hantverkare. Vi diskuterar allt detta, och garagets placering, linoljefärg eller oljefärg till ytterdörren, kakel eller plasttapet till badrummet, uppgrävande av mullbänkar eller inte, K-märkta hus från 70-talet, bakugnsrenovering, varför man ska välja lin istället för mineralull i timmerskavar.

Mina kunder missar sitt flyg, de far hem och skrapar bort alkydoljefärgen från ytterpanelen och tar en extra semestervecka för att måla en gammaldags slamfärg på sin gård.

Men huvudsaken är ju att alla glada, ingen blöder och att viktiga kulturvärden bevaras!