Jag fick en datamus i julklapp av min son. En svanslös- det är bra! Min vän Gunilla envisas att kalla dom för råttor, kanske av feministiska skäl, vad vet jag…
Längesen man bodde i ett hus med möss i. I vuxen ålder har jag bott på 14 olika ställen. (Jahaja. Nu har jag haft platta så länge att jag inte kan hantera musen- han trilla över kanten och försvann). Av mycket skiftande kvalitet. I en lägenhet kunde man se rätt ut genom den murade väggen. En annan lägenhet var så oisolerad att när det var -20 ute och jag eldat i flera i timmar i kakelugn och vedspis var det ändå bara 13 grader inne…Vattnet har frusit i avlopp, och i ledningar, men då kanske det regnar i genom taket i stället som någon slags underlig kompensation. Det värsta var väl att säkringarna höll så lite att dom for så fort man brassa på elementen.
Man har fått lära sig veta hut. Man har fått lära sig att alltid stoppa in motorvärmarn, att snålas med dyrströmmen, att skotta undan så mycket att det finns plats för mer snö, att sopa bron innan trampmärkena fryser och blir is, att sticka tjocksocka, att ull alltid är varmast, att räkna ut hur mycket en säkring håller, var vattenledningen går över gården så man inte skottar rent där, att skotta snö mot husväggen, att koppla fast en snöplog på en grusbil kl 03.00 på morgonen, att ha en liten vattestråle rinnande i stallet när det är kallt, man har fått lära sig att vara TÄNKT, helt enkelt.
Man har fyllt glykol i element, sågat ved, sågat surved, lärt sig att elda i olika kaminer och kakelugnar och vedspisar och pannor, haft ytterkläder på sig inomhus, haft mössa och sockar i sängen, tätat dragiga dörrar och fönster med gamla tyger, farit på mackar och hämtat vatten i dunkar, fått ett lass sjunktimmer av en snäll granne,spikat ihop möbler som trillat isär, brottats med vresiga trädgårdsland, rensat ogräs, kämpat med att få start på gammbilar, tinat utgödslingar och diverse maskiner (t.o.m. mjölkmaskin vägrade att starta när det var -36), strött salt, kokat vatten, köpt elslingor, hackat is och skottat snö.
Men har man flyttat från Västerbotten till varmare trakter? Nej. Man står ut. Efter exakt 30 år i detta län är jag kvar. Varför? Det måste vara väldigt fina människor som bor här, annars hade man aldrig stått ut!
Senaste kommentarerna