Etikett: laga mat

Vardagsbloggeri

Av , , Bli först att kommentera 1

 ägnar jag mig inte åt, men understundom tager jag mig en titt på vanliga bekymren.

Vardagsbloggeri skulle förresten kunna vara ett skällsord. "Din usla vardagsbloggare- nån journalist blir du aldrig" eller "Ditt eländiga vardagsbloggeri kommer att stjälpa det här företaget över ända!".

Nå, men de vanlia männschornas vardagsbekymmer. T.ex. detta outsägligt fasansfulla att bestämma en middagsmeny varenda dag! Beslut fulla av kval över näringsriktighet, tidsnöd, fantasibrist, kolhydratvånda, E-ämnen, skolmaten för dagen och i vissa fall fortfarande becerel.

För att få det hela mera lustfyllt kan man bara helt enkelt göra det på franska: Voila!

Jag har ju aldrig på riktigt studerat franska, emellertid har jag sneglat lite på latinet, träffat några spansktalande chilenare och tågluffat i Italien. På 70-talet. Ponte Vecchio. San Marco- kyrkan. Gondoler. Suck…

Jo, och så har min far ett franskt lexikon från 1920-talet (från farfar Gösta-han hade det alltid i fickan), så vi klarar oss bra. Pommes frites kanske inte fanns då, men vi snickrar ihop en a la carte på nolltid. 

Viande d´Elan avec cre´me

Saumon grillet avec sauce de pesto

Återkommer med mer tips!

Jag tänkte, jag måste, jag skulle…

Av , , Bli först att kommentera 2

 …jag ville, jag borde, jag kunde. Fatta vad mycket man vill med livet! Hur mycket måsten, plikter, ansvar, möjligheter, chanser, tillfällen, reor och drömmar. Det stressar mig verkligen att inte hinna allt. Ta med pappa på utflykter, läsa roliga böcker, hinna leka med barnbarnen, köra häst och vagn, sticka härliga tröjor, fixa en fin trädgård, vara med vänner- ja, ni vet. 

Jag kanske kunde hjälpa mig själv med lite hurtiga TIPS?

Om du inte hinner med en hel trädgård- ta bara och bygg en liten träpyramid och 7 jordgubbar i.

Om du inte hinner köra häst till midsommardansen- far på travet och kolla runt lite där.

Om du inte hinner vara med vänner och barnbarn- smsa med dom istället.

Om du inte hinner laga spännade och ny mat- gör bara en sallad på papptallrik så du hinn rusa vidare.

Om du inte hinner skriva det där briljanta kåseriet- gör bara ett litet blogginlägg.

Om du inte hionner sticka en tröja- läs en stickblogg.

Nä, det vart ju inte något bra. Det är det som är grejen- man vill göra det man vill ordentligt och på riktigt- IRL! In Real Life!

Så min realistiska plan är att göra ett lättskött hem. Hallen ska vara sådan att den är som en smutssluss- allt skräp utifrån ska stanna där, på typ en tjock matta som SUGER in och behåller allt grus, gräs, djurhår m.m. Toan ska gå att bara spruta avfettning överallt och sen ta en lång duschslang och spola rent. Sallad på papptallrik spar också tid, faktiskt. Bara att sleva i sig och sen hiva iväg. Sängen ska vara hög och stå mitt i rummet, då går det fort att dammsuga och bädda. 

Jo. Så att…jag jobbar på det!

Alldeles rätt, Sven!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Blir individen för självständig blir den svårstyrd. Det är därför vi är lite illa ute nu, när alla blir specialister på sitt lilla område. Särskilt som området är något man knappeligen har nytta av i privatlivet. Kan man odla till husbehov, renovera gamla hus, laga billig mat, passa barn, laga bilar och andra maskiner och kläder och sköta om husdjur klarar man sig långt. 

Kunde vi vanliga människor dessutom framställa större delen av den energi vi behöver skulle vi vara ruggigt självständiga gentemot det diffusa "samhället". Vi kunde säga: "Jahaja- Vattenfall höjer sina priser med 39 % i år- jamen gör det! Jag klarar mig bra med mitt vindkraftverk". "Jasså? Bensinskatten höjs med 2 kr/litern- jamen gör det, jag tar elmoppen till jobbet".

Men hur långt klarar man sig med spetskompetens? Om ingen efterfrågar min enorma kunskap om laxynglens lek i fjällvärlden, om det är alldeles för många människor som utbildat sig till arbetsterapeut med missbruksvårdsinriktning, eller om samhället plötsligt får för sig att stänga ner 90 % av fritidsgårdarna, eller om jag måste flytta 115 mil för att få jobb som proffessor i idéhistoria?

Nuförtiden räcker det inte med en högskoleutbildning, man måste ha flera och inrikta sig på något litet område. Men det gör hela tillvaron riskfylld för individen, behövs jag med min speciella kompetens om 7 år? Hur klarar jag mig annars? Och studielånen?