att vika som textillärare på en skola i Vännäs kommun.

Det var två st 6:or som skulle börja lära sig sticka och en 5:a som skulle börja förbereda eget arbete.

Sådana underbara barn!

De stod och väntade utanför lärarrummet eller lektionssalen innan vi skulle börja, rusade in i textilsalen, och blev besvikna när det visade sig att jag inte hade nyckeln till skåpet med deras grejer. "Men jag måste ju göra klart!", sa flera stycken.

6:ornas stickning gick bra, det är ursvårt att lägga upp maskor om man aldrig gjort det förut. Dom tittade på instruktionsfilm, kämpade och knåpade och höll tungan rätt i munnen. Allihop hann i alla fall några varv, sedan utbröt en väldigt snabb fingervirkning, och tre pojkar ville inte lämna klassrummet förrän garnet var slut. Men det gick ju inte, vi fick lotsa ut dom, assistenten och jag.

Sen kom den glada 5:an. De skulle bara planera och förbereda ett eget arbete dom skulle hitta på, så jag sa att de skulle kolla i lite böcker om textil och tänka ut något. Sedan skulle de beskriva arbetet och vad de skulle använda för teknik på ett papper.

Genast började de fundera och en kille sa: "Kan inte jag få börja sy? Jag vet precis vad jag vill göra!" Jo, det fick han ju. Medan de flesta satt snällt och tittade på tyger och gjorde ritningar, sa en kille "Får vi använda fleecetygerna?" Jo, det fick de ju. Raskt rusade grabbarna in i textilförrådet- öppnade alla dörrar och rev ut knallblåa, illgröna, dödskallemönstrade och prickiga tyger. Svepte dem omkring sig och började jag varandra runt.

Jag tänkte herregud, hur ska detta gå och skulle just samla ihop dom när….

Den gode vikarieguden i sin allvishet på något sätt måste ha ingripit, för helt plötsligt förändrades energin i lärosalen.

Varenda barn visste precis vad de ville göra- och det ville de göra nu- bums.

De ritade, klippte, räknade, kollade sömsmåner, tog fram symaskinerna och jobbade frenetiskt! Jag for runt och hjälpte dem med sömval, nålning och sånt. Det lät "Mia- kom och hjääälp mig" överallt ifrån.

När lektionen var slut var alla utom två-tre stycken klara med sina små projekt- helt otroligt!

Detta var riktigt kul!