Etikett: elever

Vänta bara!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Nya tider stundar! 

Först trodde jag att jag hade blivit gammal. Ve och fasa. Jag förstod mig inte på den nya ordningen på Ica Maxi och Obs Coop. Allt var ställt på ända, man fick ta på sig joggingskorna för att orka jogga runt i alla skrymsen och vrår för att hitta det man skulle ha. Mejerivarorna var gömda, peston bland pastan, lister vid klister, limmet bland stimmet, osten vid posten, brevet i skrevet, pappor vid papper, tipset vid vispet, härvor hos Hervor, ölen i kylen, vandaler bland sandaler, skorna bland makaronerna, russin i parti och i dussin, kuponger bland krutonger, moddlare bland joddlare, telefonchip vid OLW-chips, pennor och block bland klänningar med smock och lock och pock.

Sen visade det sig alltså att även folk i 30-årsåldern var helt utmattade av att springa runt och leta. T.o.m. mina taxikunder från andra städer sade helt utan att jag frågat om det att dessa affärer var i total oordning. Puh.

Det är den nya tiden! Häng med eller droppa av! 

Det är ont om jobb? Vad göra? Jo- vi tar in en hög med jobbcoacher och betalar feta pengar för att dom ska peppa arbetslösa att söka jobb och inte ge upp.

Du vill köpa frimärken? På posten? Nä, det går helt plötsligt inte bra, vi har ju bara köpt frimärken på posten sedan 1600-talet, nu är det nya tider, köp på Ica. 

Du får tillbaka pengar på din orimligt höga elräkning? Jomen, det går bra att ta ut återbetalningen på Statoil.

Du vill köpa en glödlampa till bilen? På Jula finns det.

Du vill köpa billig spolarvätska? På biltema- inte på Statoil eller OKQ8.

Du har fått tag i vindrutetorkare och vill ha hjälp att byta? Det går inte. På Statoil jobbar bara SÄLJARE, som säljer kocklandslagets surkålsbratwurst och aldrig glömmer bort att fråga om du inte vill ha några bullar till ditt kaffe. Dom kan inte det här med fordon!

Vad kommer härnäst? Låt mig gissa. Fredrik Statsminister lägger sin bekymrade panna i klädsamma veck. Svenska skolan visar dåliga resultat ute i Europa. Lärarna har för hög arbetsbörda med alla betyg och mobbningsprogram och kompetensutveckling och samtal och uppföljningar och hemringningar. Få vill utbilda sig till lärare. Obehöriga vikarier florerar. Hm.

Skolcoacher! Det tror jag blir det nya. En hel hop med skamligt välbetalda egenföretagare utan någon som helst pedagogisk utbildning eller erfarenhet kommer att välla ut över svenska grundskolan i akt och mening att peppa eleverna att kämpa på och inte ge upp.

Efter en lite

Av , , Bli först att kommentera 1

 småvild dag med en klass 2 och en klass 3:a tar jag paus från läraryrket med att köra lite taxi på kvällen. Så kan man göra för att lura sig själv till lite energi- "jag vilar lite på nästa jobb- där blir det säkert lite lugnare".

Textilslöjd är jättekul att ha med barn, dom är så positiva och verksamma och fantasifulla. Dom rusar in och börjar frenetiskt arbeta. Dom som inte har arbete sätter igång att fundera på vad dom ska göra…

– Ett armband av koskinn

– En bikini i teddytyg

– En docksäng i fleecetyg

– En jättejättelång och tjock garnfläta som blir en svans på en tygmus

– Ett nosskydd på en hästgrimma

En kille frågade om han fick sy en kudde, fast han redan hade gjort det. Joodå, sa jag, intet ont anande som vanligt. Lättlurad som en Golden Retriever är kanske inte den bästa egenskapen för en mellanstadielärare….

Jag skojar inte om jag sa att jag bara hann vända mig om och hjälpa en annan elev, så hade han sytt en kudde! Jag tror han sydde 5 kuddar på raken, och en annan kille sa allvarligt : Jag är hans lärjunge- och började också sy kuddar.

Det var rosa tygsälar som skulle ha fenor och stjärtar fastsydda, det var mössor som skulle kantas, det var en massa tygmöss som skulle ha pärlögon och en läderfodral som skulle ha tryckknappar.

Det barnen lär på dessa lektioner är ju inte bara att sy saker. Vilket bara det är bra, då kan de laga sina kläder och förhoppningsvis ger dem timmarna på slöjden en viss förmåga att välja kvalitet när de köper kläder. 

Men de lär sig också att tänka abstrakt när de planerar, att mäta och räkna, att välja färg och material, välja tjocklek och struktur och tvättbarhet på tyger, att bedöma sin egen förmåga, att göra ett arbete klart och att hjälpa de andra samt att vänta på sin tur. De var mycket noga med kösystemet för att få hjälp av mig.

För övrigt…

Av , , Bli först att kommentera 3

 vill jag bara säga nu när jag har skällt på Vännäs kommun, att alla skolbarn jag haft som vikarie i Brån, Twäråbäck och Vännäsby- ni har varit jättefina. Era lärare och föräldrar ska vara stolta över er! Varenda en! Vilken nyfikenhet, vilken respekt, vilken skaparglädje och vilken hjälpsamhet ni har!

Undrar om det skulle gå bra att vika på högstadiet också? Eller skulle dom knocka ner mig och släpa mig i smutsen? Dra ironiska kommentarer över allt jag säger och mobba mig för mina hemstickade tröjor? Nä. Det kan jag inte tro. Egentligen är högstadiet en bra ålder. Man kan få så mycket gjort om man bara har de rätta redskapen och motivationen.

Min kompis Ragnar i Arvika, han var lärarvikarie ibland på 70-talet. Sin flummiga image till trots var han en ambitiös lärare. Men han vissnade. Vissa klasser var så skoltrötta att varje gång han drog efter andan eller hade en paus i sitt tal, så sa dom på sin oefterhärmeliga värmländska "får vi gå nu?", "Ärru klar nu?". När det ringde ut rusade de ut mitt i en mening, och hans pedagogiska gärning…föll platt till marken. Men det var han, det! Nu bor han i Indien med fru och 3 barn. Nångång vart 25:e år ringer han mig från en knastrig linje antingen från Indien eller i närheten av Koppom (???Help me out here, värmlänningar- var har han sin stuga???) och frågar milt och vänligt om jag minns honom. Minns honom?? Herregud- Ragnar var ju som en pappa för mig och hade alltid ett vänligt ord att säga . Kan man glömma en sån…

Jag kanske skulle blivit lärare i allafall. Jag är så fascinerad av hur olika människor är och att vi kan lösa problem på olika sätt, och utvecklas i olika takt och vara intresserad av så vitt skilda saker. 

Det var en gång

Av , , Bli först att kommentera 1

 ett litet land. Det var litet, men ambitiöst. Redan för ett par hundra år sedan hade det börjat med Folkbokföring. (Nu kan ni lista ut vilket land det är, men lova att inte mobba det för det!). Man förde långa listor över födde, vigde och döde. 

Tiden gick och datorerna kom in i landet. Nu började en fullständigt frenetisk statistisk yra. Man räknade folk, man gjorde stora allomfattande undersökningar om folks matvanor, om hur många som bodde i varje lägenhet, hur många badrum det fanns, hur många syskon det fanns, och vilka de röstade på. 

Man hade inrättat en gigantisk myndighet där anställda ilade omkring och insamlade fakta som landets politiker och tillika tjänstemän behövde fås serverade i begripliga dosar. De behövde detta för att kunna planera samhällsbyggnaden och andra insatser gällande t.ex. utbildning och yrkesval och gymnasielinjer…

Ilade omkring i dessa sifferkorridorer glorde universitetsutbildade statsanställda statistiker, sifferbollare, ekonomer, allmänna Viktigpettrar och kanske en och annan lokalvårdare som egentligen inte på något sätt för min berättelse vidare, men som ändå är oumbärliga för att t.ex. skapa en sådan här otroligt lång mening där man inte kan andas, ungefär lika uppfriskande som SCB:s årliga rapport!!!

Jomen då har ni scenariot klart. Dessa statistikspecialister har stenkoll på enkla basfakta- som hur många barn det föds. Man kan också med relativt stor säkerhet beräkna hur många barn som dör eller tillkommer från andra länder. Man vet alltså om hur många barn det kommer att gå i skolan i varje årskull i åratal i förväg.Som vanlig Svensson undrar man: Hur kan då med all denna kunskap och mödosamt ihopsamlde och analyserade fakta berörda beslutande personer bli så fruktansvärt förvånade när helt plötsligt (häpp) det slås larm om att det är kris i skolan för att det fattas lärare?

Hur kan det komma så plötsligt? Kan det vara så att de inte har lyssnat i tid på varningarna? Eller? Så vad gör de åt detta.

Ja- det enda rätta- de beslutar om att införa lärarlegitimationer. Det löser ju problemet galant. Fort går det ju också!

"ÖÖhhh- nä, det blev fel- vi skippar dom dära legimitationerna, de va nog inge bra. Vi skiter i det, det verkar liksom för svårt."

Mattelektion i klass 2:

Av , , 2 kommentarer 1

 Jag hade fått instruktioner av ordinarie läraren att barnen skulle göra en övning som för mig var något obegriplig. De skulle slå med tärningar, placera in resultatet i kolumner om en, tio- och hundratal och sedan räkna ihop det. Jag hade fått alla grupper att fatta och när de hade gjort övningen i 4 minuter…. Kom en av flickorna fram till mig och tittade allvarligt på mig och sa "Mia- vi lär oss ingenting på det här!"

Helt underbart på spiken- vad ska man säga??? Jag sa att det var för att de skulle lära sig vikten av siffrornas placering, men inom mig höll jag med henne. Lite fånig känner man sig… Har jag fattat och förklarat rätt?

Det är så kul att studera hur olika barnen är, och hur duktiga dom är på att lösa saker rent socialt. Vi vuxna är mycket klumpigare känns det som. Barnen håller ihop, håller ordning på varandra och vet precis vad dom får göra och inte. Det är klart att dom busar, men i det stora hela är dom mycket lätthanterliga.

Idag var de flesta inne på att skriva sagor, så de som ville fick det. Fantasi och illustrationer rådde det ingen större brist på. Det var krigiska dvärgar, AK 4:or, monster som druckit radioaktiv saft och en påskhare som mejade ner zoombier. Vilken skaparlust…

Imorgon ska jag ha idrott. Som tur är kan jag ju allt om idrott- alla grenar. Eller, egentligen är det så att jag kan en liten aning om volleyboll. Kunde en liten aning 1974. Men det fixar sig, vi har lite lekar vi ska göra!

När man sedan har gaft dem i några dagar är man lite kompis med dom- och dom förklarar stolt för de andra klasserna att man är Deras Vikarie!

Filosofisk betraktrelse

Av , , Bli först att kommentera 3

…i grundskolans värld.
När man jobbar som lärarvikarie dimper man ner i skolans vardag och förväntas fylla den ordinarie lärarens plats. Som jag inte har någon pedagogisk utbilding får jag förlita mig på sunt förnuft, livserfarenhet samt smygkika lite på de Riktiga Lärarna. Rent kunskapsmässigt går det galant, jag klarar elevernas problem (och är innerligt glad över allt jag har lärt mig om textil bara på eget utövande och en massa studiecirklar).
Det går bra, och man får en mängd tankar. Gammal Waldorfelev och även -förälder som jag är ser man vanliga skolan lite utanför ifrån. Vi gjorde t.ex. våra egna läroböcker, inget fylleri där, inte!
Idag hade jag idrott med 5b och de skulle spela fotboll ute i snön.
En del var negativt inställda till all idrott, en del till fotboll, en del var eld och lågor, en del frös och två visade sitt ointresse genom att släpa runt skranor på fotbollsplanen.
Jag lät dom ta ansvar för att dela upp lagen. Det var intressant, alla ville ha en så jämn delning av lagen som möjligt, och de gjorde om delningen för att det skulle bli rättvisare. Efter ett tag märkte de att det var ojämt, ena laget ledde med 8-1, då bytte en kille lag.
De som hade skranor fick hållas, de sparkade lite hpglöst, men det störde inte dexsom spelade seriöst.
Härligt att se att de kan fixa såna här stuationer utan att det blir konflikter, eller att någon blir ledsen.

Att jobba med

Av , , Bli först att kommentera 0

 barn är så uppiggande! Jag var även vik i en liten skola i en kommun i Västerbotten idag. 

Barnen skulle fylla i en enkät om skolan på kommunens hemsida, och jag skulle vara behjälplig. Jodå. Det var jag, men det var enligt min åsikt helt knasigt. Att ens ha en enkät som är så svår att barnen måste ha hjälp när de ska svara- det gör ju inte svaren direkt objektiva! Det är klart jag försökte förklara de konstiga orden ("informativ, lättillgänglig, kränkning, påverka, uppdaterad, respektera" t.ex.) så bra jag kunde, men hela grejen var så dum. Om jag ska vara ärlig, för det var inte bara ganska svåra ord, det var krångliga meningsbyggnader och syftningar också. Och det var allstå ända ner till förskolan som skulle svara.

Dom var så söta när dom satt där helt seriösa och försökta svara på 37 underliga frågor så gott de kunde. 

En fråga tror jag var : "Känner du att du har förtroende för och får respekt av din lärare?" Hur lätt är det att svara på för en 8- åring? När lararen sitter bredvid?

Men det är väl inte min sak att döma ..xxxx…..kommun för en enkät de säkert pungat ut en väldans massa pengar för, så att de kan freda sitt samvete med att de sköter kvalitetskontrollen så mönstergillt.

Men annars var det bara roligt, barnen står och hänger på dörren innan det ringer in, de vet precis var de är i matteboken, skrivar gärna långa berättelser och vill ännu mera gärna spela instrument på musiken. Det märks att de har kunniga, ambitiösa och omtänksamma lärare.

 

 

Idag fick jag förmånen

Av , , Bli först att kommentera 2

 att vika som textillärare på en skola i Vännäs kommun.

Det var två st 6:or som skulle börja lära sig sticka och en 5:a som skulle börja förbereda eget arbete.

Sådana underbara barn!

De stod och väntade utanför lärarrummet eller lektionssalen innan vi skulle börja, rusade in i textilsalen, och blev besvikna när det visade sig att jag inte hade nyckeln till skåpet med deras grejer. "Men jag måste ju göra klart!", sa flera stycken.

6:ornas stickning gick bra, det är ursvårt att lägga upp maskor om man aldrig gjort det förut. Dom tittade på instruktionsfilm, kämpade och knåpade och höll tungan rätt i munnen. Allihop hann i alla fall några varv, sedan utbröt en väldigt snabb fingervirkning, och tre pojkar ville inte lämna klassrummet förrän garnet var slut. Men det gick ju inte, vi fick lotsa ut dom, assistenten och jag.

Sen kom den glada 5:an. De skulle bara planera och förbereda ett eget arbete dom skulle hitta på, så jag sa att de skulle kolla i lite böcker om textil och tänka ut något. Sedan skulle de beskriva arbetet och vad de skulle använda för teknik på ett papper.

Genast började de fundera och en kille sa: "Kan inte jag få börja sy? Jag vet precis vad jag vill göra!" Jo, det fick han ju. Medan de flesta satt snällt och tittade på tyger och gjorde ritningar, sa en kille "Får vi använda fleecetygerna?" Jo, det fick de ju. Raskt rusade grabbarna in i textilförrådet- öppnade alla dörrar och rev ut knallblåa, illgröna, dödskallemönstrade och prickiga tyger. Svepte dem omkring sig och började jag varandra runt.

Jag tänkte herregud, hur ska detta gå och skulle just samla ihop dom när….

Den gode vikarieguden i sin allvishet på något sätt måste ha ingripit, för helt plötsligt förändrades energin i lärosalen.

Varenda barn visste precis vad de ville göra- och det ville de göra nu- bums.

De ritade, klippte, räknade, kollade sömsmåner, tog fram symaskinerna och jobbade frenetiskt! Jag for runt och hjälpte dem med sömval, nålning och sånt. Det lät "Mia- kom och hjääälp mig" överallt ifrån.

När lektionen var slut var alla utom två-tre stycken klara med sina små projekt- helt otroligt!

Detta var riktigt kul!

Vill man ha sig ett gott skratt

Av , , Bli först att kommentera 2

Kan man ju bara gå in på Lundsbergs skolas hemsida och kolla in vad rektorn säger och skolans flik "mål och ambitioner".

Jag utgår ifrån att alla hört/sett om pennalismen och skolinspektionens kontroll av den anrika skolan i Värmland, vars rektor heter Staffan Hörnberg. Men egentligen tycker jag ju inte att man ska skratta åt skolans vackra ord (särkilt orden "trygghet", "vänskapsband", "samhörighet", "ansvarstagande","vuxet ledarskap" och "genomgripande utvecklingsmöjligheter" frapperar), utan jag ser dem som ännu ett ganska alarmerande tecken på att vi har en ruskig ordinflation i vårt samhälle. Orden blir liksom inget värda.

De som går på Lundsberg måste få en underlig uppfattning om vad orden betyder. Genomgripande utvecklingsmöjligheter? Att de äldre eleverna får utöva övergrepp när de vill? Trygghet? Att tillbringa hela sin tid i skolan och fritid i rädsla för att någon ska förtrycka en? Vänskapsband? Att de som är elaka inte skvallrar på varandra?

Hur ska vi kunna göra oss förstådda om orden mist sitt värde?

Tänk bara på avslöjandena inom äldrevården. "Det ska vara så tryggt, vi lovar att, det ska kvalitetssäkras, ingen ska behöva lida, det är viktigt att, behörig personal, kontrollera, djupgående utredningar…"

Överallt pratar politiker ord, företags hemsidor översvämmas av ord, reklamen likaså. Oftast i praktiken till intet förpliktigande.

Lite ärlighet kanske inte skulle skada. Det är ju ändå bara ord.

 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se