på kwinnor i min ålder??? Måste man bli helt jävla galen när man blir medelålders? Jag känner mig som ett UFO. Jag känner mig som ett UFO när kvinnor i min ålder som ändå faktiskt var med på 70-talet med en hyfsad jämlikhet och en balanserad syn på dethär med kvinnlighet och självständighet helt plötsligt blir konstiga. Frimodigheten och ansvarstagandet för miljön och våra döttrars och söners uppväxt är som alldeles borta. Helt plötsligt är det inget fel på att deras döttrar använder 1-2-timmar om dagen till rakning, piffning, klädval, makeup och dito dumheter. 

Helt plötsligt måste mamma hämta post, tvätta, kolla lönespecifikationer och vaccinera katten åt den vuxna sonen. 

Helt plötsligt går timmar av arbete åt till att göra scrapbooking-kort, fara på spa-måbra-kurser, deltaga i gjut-figurer-i-betong-till-trädgården-kurser, prata om kattens senaste bravader, de far även på charterrresor utan karln och solar med vänninor. Berättar för alla som vill höra på om deras husdjurs magstatus, deras mäns matvanor, deras barns senaste sminkfynd eller nya tapeter och gardiner. 

Känner mig som ett UFO. Läser om hållbar byggteknik, energieffektivisering, funderar på att klippa håret kort så det inte är i vägen när jag dymlar, pratar och projekterar och jobbar med andra intelligenta kvinnor som också är intresserade av hur man bygger enkelt, miljövänligt och arbetseffektivt. Går ut med hunden, men känner inte nåt direkt trängande behov att berätta för alla som jag möter om hur hunden mår i sin mage, vad den har gjort för skojiga saker eller vad den för tillfället kan tänkas fundera på. 

Men jag har väl alltid varit annorlunda. Hoppade av skolan och flyttade från Stockholm när jag var 17 för att jag inte stod ut med storstan. Alla andra tjejer som var 17 rymde till Stockholm. Jag ville bort- bort till storskogen, till utsikter, till fjäll, till bondeliv. 

Rent statistiskt sett är jag antagligen helt knasig. För större delen av kvinnor i min ålder håller på med så väldigt mycket annorlunda grejer än jag. Tur jag har vänner som är vettiga. Länge leve oss knasiga, krassa, verklighetsförankrade människor!!