Dom passar ALDRIG mig! Har aldrig gjort. Nu talar jag inte om själva den värmande effekten- det funkar oftast, utan om hur man ser ut i dom. Detta är ett mycket stort trauma i mitt liv, som jag måste få delge er. Det blir värsta blondinbloggen, dethär. 

T.ex. 1980 stickade jag och Elisabeth en mössa i tjockt, vitt yllegarn med lite ljusbrunt mönster på. Den råkade få formen av en kålrot så man såg ut som ett dagisbarn i den. Har jag en mörk mössa ser jag likblek ut, stoppar jag in allt hår under mössan ser jag ut som en hattifnatt med halvnerrullad kondom, låter jag håret vara utanför så det ska svaja sådär käckt så sticker 5 bleka strån ut och ser vissna ut. 

Har jag en tjock mössa ser mitt lilla huvud ännu mindre ut, har jag den fina vita ulliga mössan i virkat med en kant ser jag ut som en tant, har jag en röd mössa ser jag ut som en såndär tändsticka med röd topp.

Har jag på mig fårskinnsmössan jag fick av svärfar Sem ser jag också ut som ett dagisbarn som blivit påtvingad en varm mössa efter en ruggig öroninflammation. Den är förresten så fruktansvärt varm att man bara kan ha den när det är kallare än -25, vilket ju funkar bra, för då är inga andra folk ute och går.

Har inte provat en sån tibetmössa i bruna mönster med tofs och öronlappar, men kanske en stilig tofs skulle dra uppmärksamheten från mitt bleka tryne.

Alla stiliga reklammössor "Rototilt", "Sveaskog", "Norrmejerier" m.fl. är i syntetmaterial, så håret blir helt vilt statiskt när man tar av dom.

Emellertid har jag hittat ett trevligt garn, och ger mig nu med bävan in på at sticka. Hoppas den inte kliar iallafall…