Etikett: sticka

Ull, ull, ull!

Av , , Bli först att kommentera 2

 Man ska ha ull!! Nu när det börjar bli vinter så klär vi oss varmare. Men fortfarande finns det vantar, sockar och mössor på HM, Kappahl, ICA, Coop och Lindex som är i SYNTET. Denna styggelse. På 40-talet började vi med strumpbyxorna, på 60- talet blevo vi förförda av najlonskjortorna, på 70- talet kom äggkoppar och andra glada röda grejer i plast med kadmium, på 80-talet tokisolerade vi våra hus med plast emellan trä och gula fiber. (något man aldrig gjort tidigare, det känns som läge att inflika här att det finns fortfarande gott om hus som är i full funktion sedan 1600-talet. Utan plast. Och ja, jag vet att man inte badrum då, men hur länge håller dagens badrum? Med plast)

Syntetiska material ska bara användas när det inte finns fullgoda ersättare i naturmaterial.

Hur länge har människan klätt sig i ull??? 

Ull värmer även om den blir fuktig. Ull suger inte åt sig kroppsfetter. 

Ha på dig vantar i syntetmaterial. Hur blir det? Iskalla om de blir blöta, och även om de håller sig torra så blir händerna knastertorra och man får torrsprickor. Särskilt arbetshandskar med teddyfoder.Samma med sockar. Nu finns det ju för höge farao ullgarner som kan tvättas i 40 grader maskintvätt, så det finns ingen anledning att ha nåt annat. Jo, det finns det. När man har mössor i syntetmaterial så blir håret så elektriskt att om vi bara kunde ta tillvara den statiska elektriciteten som alstras när vi tar av oss dom, så skulle det inverka menligt på kraftbolagens vinster…

Nu ska jag göra det som människor gjort i förmodligen 100-tals år: sticka ullsockor till barnbarnen!

Om ni inte vet hur ni ska göra ett hälsteg- vilket för de flesta är den största akilleshälen när det gäller detta viktiga och traditionsrika hantverk- så kan ni fråga mig. Jag har lärt mig det i skolan när vi hade sockstickning med Gertrud Penzias ungefär 1968. Sen glömde jag bort det.

När jag bodde i Grundfors hade vi de mest underbara grannar kan man ha, och när jag inte kunde komma vidare på socken efter skaftet, som alltid går geschwint och smärtfritt, så gick jag ner till a´Margaretha, som sa: Nämen förstår du, det vet jag inte, och nu när a´Märta är borta så måste vi gå ner till a´Sonja. Så vi gick ner till Sonja och Egons å fick oss nå kaffe och nå skvaller, och efter en stund så gick Sonja in i kammarn och drog ut en låda och tog ut en liten liten hopskrynklad lapp. Så vek hon ut den och där fanns ett bra hälsteg beskrivet som jag nu kan utantill. Efter bara 15 års träning…

Jag stickar…

Av , , Bli först att kommentera 2

 och stickar och stickar. Och när jag stickat har jag stuckit en stack, tror jag. 

Jag har banne mig stickat, virkat, tovat, vävt, spunnit, tvinnat, sytt, broderat, växtfärgat och krokat hela livet. Varför jag säger banne mig är för att det är väldigt mycket det jag har gjort, fast det mesta har jag gett bort. Särskilt tjocksockar. Det finns ett omättligt behov av hemstickade sockar därute i världen. Sätt dig på en offentlig plats och sticka sockar- och det ska inom 15 minuter uppenbara sig någon som vill ha likadana. Alla vill ha dem, ingen vill betala för arbetstiden- och ingen ifrågasätter tjocksockens obeskrivliga nytta och behaglighet.

Jag har gjort babyfällar, täcken, västar, tröjor, mössor, vantar, mattor, dukar, löpare, väskor, lapptäcken, och benvärmare! Förutom när jag har vävt har jag alltid gjort sakerna utan att ha någon beskrivning. Kan inte läsa beskrivningar- det är helt proppat med underliga frkrtningar, man fattar nada. Så jag har gjort mina egna grejer- valt garn och sticktjocklek och räknat ut hur jag ska göra själv, vilket stundtals har varit otroligt osäkert och bökigt, med ungefärliga mätningar, matematiska uträkningar och åtfäljande felberäkningar. Rivit upp och gjort om har jag fått göra.

 Jag har egentligen tyckt att jag varit väldigt korkad- varför inte stoppa in stoltheten i ett hörn och för faderullan ta tag i att lära mig läsa beskrivningarna även om de är frkrtade och krångliga?? MEN- så kom jag häromdagen vid över 50 års ålder och efter c:a 40 års textilarbetande på att:

(ta-daaa) det jag har gjort hela tiden, det är ju att DESIGNA! Själv! det är ju det dom däringa stora modeskaparna gör hele dagera i ända!

Jag har ju faktiskt lärt mig jättemycket på att hålla på som jag gjort. När man gör hantverk av vad slag det vara månde, är inga misstag eller fel bortkastade- man lär sig något på allt.

. 

 

Mössor!!!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Dom passar ALDRIG mig! Har aldrig gjort. Nu talar jag inte om själva den värmande effekten- det funkar oftast, utan om hur man ser ut i dom. Detta är ett mycket stort trauma i mitt liv, som jag måste få delge er. Det blir värsta blondinbloggen, dethär. 

T.ex. 1980 stickade jag och Elisabeth en mössa i tjockt, vitt yllegarn med lite ljusbrunt mönster på. Den råkade få formen av en kålrot så man såg ut som ett dagisbarn i den. Har jag en mörk mössa ser jag likblek ut, stoppar jag in allt hår under mössan ser jag ut som en hattifnatt med halvnerrullad kondom, låter jag håret vara utanför så det ska svaja sådär käckt så sticker 5 bleka strån ut och ser vissna ut. 

Har jag en tjock mössa ser mitt lilla huvud ännu mindre ut, har jag den fina vita ulliga mössan i virkat med en kant ser jag ut som en tant, har jag en röd mössa ser jag ut som en såndär tändsticka med röd topp.

Har jag på mig fårskinnsmössan jag fick av svärfar Sem ser jag också ut som ett dagisbarn som blivit påtvingad en varm mössa efter en ruggig öroninflammation. Den är förresten så fruktansvärt varm att man bara kan ha den när det är kallare än -25, vilket ju funkar bra, för då är inga andra folk ute och går.

Har inte provat en sån tibetmössa i bruna mönster med tofs och öronlappar, men kanske en stilig tofs skulle dra uppmärksamheten från mitt bleka tryne.

Alla stiliga reklammössor "Rototilt", "Sveaskog", "Norrmejerier" m.fl. är i syntetmaterial, så håret blir helt vilt statiskt när man tar av dom.

Emellertid har jag hittat ett trevligt garn, och ger mig nu med bävan in på at sticka. Hoppas den inte kliar iallafall…

Felet med julpysslena

Av , , Bli först att kommentera 0

 …är att de är alldeles för små och pickliga. Man blir ju knasig av alla pyttepapperslappar och pärlor. Om det bara vore

Bygg din egen träjulbock i naturlig storlek,

Snickra en rejäl julkrubba,

Hur du gör julsnickarglädje till din veranda,

Sticka en jättestrumpa med stickor nr 12

Virka en jättejulmatta med virknål nr 7

Bygg en täljhäst som barnbarnen kan använda i jul

Timra ett fågelbord

 

Smått är fisigt och irriterande. Tycker alla vi på byggnadsvårdslinjen i allafall. 

När vi började timra i höstas sa vår lärare: glöm centimetrar och millimetrar- nu äre bara tum som gäller!

…och när jag nu ändå håller på…

Av , , Bli först att kommentera 0

…så varför inte fantisera vidare om hemslöjdens förvandling, föryngring, förnyelse, förnöjelse och förädling? Slöjden ädla känslor föder, borde det heta, eftersom det är vetenskapligt fastslaget att man utsöndrar endorfiner när man t.ex. stickar. Men det märker man ju! Om man sitter och stickar dras folk till en och alla verkar så nöjda. Och lite böjda…och liksom oförtöjda. Vi måste få skolbarnen att upptäcka handarbetets fröjder och möjligheter. Ja- även vuxna!

Träslevar. Va? En vanlig täljd träslev får inte direkt någon skoltrött 8:e klassare att plötsligt klarvaket utbrista:"Awesome! En sån där vill jag också lära mig att göra!" Det måste vara en exceptionell slev- en slev av ett väldoftande träslag med greppvänligt skaft och ordentligt rum för en stor nypa tsatsiki eller pärmos och en ornamentering tagen ur "sagan om ringen".

Jag slår vad om att man kan få högstadieelever mer pigga om man skulle låta dem kolla i en tatueringskatalog, och sen få karva ut motiv i trä.

Yllevantar. Va? Samma sak där. Ojämna, olika stora och med kliande garn är de inte heller så entuasiasmerande att tillverka för elever. Stora stickor, stora stycken och roliga färger och glittriga mjuka garner ska det ju vara.

Brodera bonader kan man ju göra men då kan man t.ex. ta en bild på någon musikgrupp och översätta till korsstygn och så brodera gruppens logga i kanske efterstygn och stjälkstygn.

 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se