Etikett: tradition

Ull, ull, ull!

Av , , Bli först att kommentera 2

 Man ska ha ull!! Nu när det börjar bli vinter så klär vi oss varmare. Men fortfarande finns det vantar, sockar och mössor på HM, Kappahl, ICA, Coop och Lindex som är i SYNTET. Denna styggelse. På 40-talet började vi med strumpbyxorna, på 60- talet blevo vi förförda av najlonskjortorna, på 70- talet kom äggkoppar och andra glada röda grejer i plast med kadmium, på 80-talet tokisolerade vi våra hus med plast emellan trä och gula fiber. (något man aldrig gjort tidigare, det känns som läge att inflika här att det finns fortfarande gott om hus som är i full funktion sedan 1600-talet. Utan plast. Och ja, jag vet att man inte badrum då, men hur länge håller dagens badrum? Med plast)

Syntetiska material ska bara användas när det inte finns fullgoda ersättare i naturmaterial.

Hur länge har människan klätt sig i ull??? 

Ull värmer även om den blir fuktig. Ull suger inte åt sig kroppsfetter. 

Ha på dig vantar i syntetmaterial. Hur blir det? Iskalla om de blir blöta, och även om de håller sig torra så blir händerna knastertorra och man får torrsprickor. Särskilt arbetshandskar med teddyfoder.Samma med sockar. Nu finns det ju för höge farao ullgarner som kan tvättas i 40 grader maskintvätt, så det finns ingen anledning att ha nåt annat. Jo, det finns det. När man har mössor i syntetmaterial så blir håret så elektriskt att om vi bara kunde ta tillvara den statiska elektriciteten som alstras när vi tar av oss dom, så skulle det inverka menligt på kraftbolagens vinster…

Nu ska jag göra det som människor gjort i förmodligen 100-tals år: sticka ullsockor till barnbarnen!

Om ni inte vet hur ni ska göra ett hälsteg- vilket för de flesta är den största akilleshälen när det gäller detta viktiga och traditionsrika hantverk- så kan ni fråga mig. Jag har lärt mig det i skolan när vi hade sockstickning med Gertrud Penzias ungefär 1968. Sen glömde jag bort det.

När jag bodde i Grundfors hade vi de mest underbara grannar kan man ha, och när jag inte kunde komma vidare på socken efter skaftet, som alltid går geschwint och smärtfritt, så gick jag ner till a´Margaretha, som sa: Nämen förstår du, det vet jag inte, och nu när a´Märta är borta så måste vi gå ner till a´Sonja. Så vi gick ner till Sonja och Egons å fick oss nå kaffe och nå skvaller, och efter en stund så gick Sonja in i kammarn och drog ut en låda och tog ut en liten liten hopskrynklad lapp. Så vek hon ut den och där fanns ett bra hälsteg beskrivet som jag nu kan utantill. Efter bara 15 års träning…