…i ditt liv. Inte när du minst anar det men ändå på något sätt oförutsett. Växtsadister kallar jag människor som är nitiska till överdrift med att förse sina vänner och bekanta med växter, fröer, små ömtåliga späda plantor eller vilt förökande kraftiga buskar. Jag har inte råkat ut för detta, men en släkting till mig har det, och det är inget obetydligt. Ingen lek. Snarare ett krig. Min släkting- vi kan kalla henne Cissi- får en oskyldig libsticka av en (till synes) god vän. Cissi planterar denna libsticka i rabatten och vips är den full av nya beslutsamma små libbisar som blir stora och hotande tonårslibstickor som nästan är på väg ner till stan med en bakvingesförsedd 244a. Starkt luktar dom och illa smakar dom och man har strängt taget inte i normala fall så våldsamt stort behov av denna medicinalväxt. Cissi gräver upp den och kompostar den. God vän kommer förbi och frågar hur det går. Cissi berättar hela historien om libstickans framfart och sedermera tragiska slut, och har lite känslan av att det är mer frågan om att hon REDOGÖR för goda vännen än att hon bara berättar…

God vän ger Cissi en ljusgrön, svag och svåruppfostrad spansk körvel. Efter en vecka ringer den goda vännen Cissi och frågar hur det går för den stackars körveln som sanningen att säga vid detta laget ligger i en påse i en container från Ragnsells.

Cissi blir nervös av allt detta, och det skulle väl vilken av oss som helst bli- därför är jag nu snäll med er- kära läsare- och ger er bara lite blomsterprakt på foto från en trädgårdskurs på Forslunda i våras!