Etikett: Blommor

Blommor är så…

Av , , Bli först att kommentera 1

 …demokratiska. Helt jämställt växer de bra eller dåligt allteftersom de har lust och möjligheter vare sig det är hos fattig eller rik, medelsvensson eller adel-von, hos biblotekarien eller gruvarbetaren. Blommor känner inga konvetionsregler, moraliska betänkligheter, hudfärgsskillnad eller klasskillnad hos sin ägare.

Växter överhuvudtaget har vi mycket att lära av på det viset. 

Min mormor som växte upp i ett småbrukarhem i Vägla med generationer av smålänningar bakom sig. Säkert fick den syskonskocken födda 1903, -05, –07 och -09, lära sig sin plats i det lilla samhället. Det var inte rikt folk gick och styrde plogen i Smålands steniga jordar och de fick nog veta att inte reta överheten. Var man dessutom kvinna så rätte man sig i ledet. 

Jag gissar att det var därför hon gillade blommor så mycket. Alla kan peta ner ett frön i jorden, eller få en stickling att ta sig. Man kan vara hur ynklig, sjuk och fattig som helst och ändå lyckas!

Och tänk om vi alla satte igång att tvärodla fönstren fulla! Vad bra för klimatet- även inomhus skulle vi få massa syre alldeles gratis. 

Just nu växer mina pelargoner som tok:

Även denna novemberkaktus(?)

Gilla Blåeld!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Blåeld är våran egen trädgårdsaffär här i Tavelsjö. Gilla den- gynna den- kolla in den! De har jättebra grejer, och ska man iväg på något akut fölsedagsfirande finns alltid något att köpa där. Dom har öppet jämt, kolla dörren:

Man kan verkligen på fullt allvar gå dit året runt dygnet runt, ta det man vill ha och bara skriva upp i en bok i växthuset så skickar dom räkning! Skulle knappast funka i Solna? Och så undrar folk varför man bor på landet!!

Här säljs också Vackra Kvinnor:

Och annat fint

Alldeles nere vid sjön, där man kan följa årstiderna. Blommor säljer de hele sommarn- far dit!

Växtsadister kan dyka upp…

Av , , Bli först att kommentera 1

 …i ditt liv. Inte när du minst anar det men ändå på något sätt oförutsett. Växtsadister kallar jag människor som är nitiska till överdrift med att förse sina vänner och bekanta med växter, fröer, små ömtåliga späda plantor eller vilt förökande kraftiga buskar. Jag har inte råkat ut för detta, men en släkting till mig har det, och det är inget obetydligt. Ingen lek. Snarare ett krig. Min släkting- vi kan kalla henne Cissi- får en oskyldig libsticka av en (till synes) god vän. Cissi planterar denna libsticka i rabatten och vips är den full av nya beslutsamma små libbisar som blir stora och hotande tonårslibstickor som nästan är på väg ner till stan med en bakvingesförsedd 244a. Starkt luktar dom och illa smakar dom och man har strängt taget inte i normala fall så våldsamt stort behov av denna medicinalväxt. Cissi gräver upp den och kompostar den. God vän kommer förbi och frågar hur det går. Cissi berättar hela historien om libstickans framfart och sedermera tragiska slut, och har lite känslan av att det är mer frågan om att hon REDOGÖR för goda vännen än att hon bara berättar…

God vän ger Cissi en ljusgrön, svag och svåruppfostrad spansk körvel. Efter en vecka ringer den goda vännen Cissi och frågar hur det går för den stackars körveln som sanningen att säga vid detta laget ligger i en påse i en container från Ragnsells.

Cissi blir nervös av allt detta, och det skulle väl vilken av oss som helst bli- därför är jag nu snäll med er- kära läsare- och ger er bara lite blomsterprakt på foto från en trädgårdskurs på Forslunda i våras!