Jag lider av svår ormfobi.Det har jag gjort i många år.Förr var det så illa att om jag tittade i en tidning och det fanns en ormbild  ja då kunde jag inte ta på den sidan.Jag blev kallsvettig och tappade aptiten i flera dagar. När  barnen var små  bodde vi på landet.Det hände ibland att någon läskig orm smög sig in på gräsmattan. Då var katastrofen ett faktum.Jag minns b.l.a  en gång när min ena dotter gungade och plötsligt började  skrika högt.Jag  höll på med något annat på andra sidan tomten så jag ropade tillbaka och frågade vad som hänt, hon lät skräckslagen när hon skrek:

– Det är en OORRM  under gungan, hjääälp

– Vahh? men mamma är ju livrädd för ormar, skrek jag tillbaka,

– sitt kvar där så hämtar jag pappa.

Sen gick jag in och vägrade att gå ut på flera dagar.

Usch! vilken hemsk mamma jag var.Stackars, stackars barn.

Men hon behövde inte sitta där så himla länge innan pappan kom och hjälpte henne därifrån.

Nu bor jag i stan och det känns betydligt mer riskfritt  och ormfritt.

Men jag är väldigt noga att titta på djurannonserna på blocket.Ser jag att det säljs någon orm i Umeå,går jag genast in och tittar vad säljaren heter så jag kan googla fram  var ormägaren bor.Jag vill inte riskera att bo i ett hus med någon orm i.

Då ringer jag kvartersvärden direkt.

Min största skräck är att en Boa ska komma upp ur något avlopp och krama mig.Javisst jag gillar att kramas men faaan, inte med en orm.

Idag ska jag berätta om igår.Det blev en ganska tragisk historia, och den höll på att kosta mig skjortan.

Jag bestämde mig nämligen för att ta en tripp till affärerna på Mariedal. Ett beslut som visade sig vara en ovanligt dålig idé..Jag började med att besöka den nyöppnade hästaffären.Där skulle jag inhandla ett par ridbyxor till kampanjpris.Storlekarna som fanns kvar, hade jag inte fått på mig även om jag gått ner 10 kg där och då. Så det blev inget fynd.Men nya Höstkatalogen var helt gratis, så den fick följa med. Den blir trevlig att bläddra i alla ensamma kvällar i höstmörkret. Sen åkte jag till sportaffären som finns i närheten och där höll det på att gå riktigt, riktigt illa.Jag parkerade, låste och skulle precis gå mot affären när jag upptäckte att bilen var i RULLNING.Men vaah f.n, hann jag tänka innan min Toyota körde in i  bilen som stod mittemot.Det var en ganska skabbig och gammal bil som tur var. OTURLIGT nog satt en gubbe i bilen brevid med ett skadeglatt flin. .Hans lycka var att jag inte var på dåligt humör trots missödet.Så  jag låtsades som om det regnade och klev in, backade tillbaka min bil för att kunna se om det blivit några skador.  Men turligt nog syntes inte en skråma på min bil.Inte på den andra heller.Just då kom ägaren av den nyss påkörda bilen Han såg riktigt trevlig ut .Jag sa att min bil kört in i hans, men att  det mest troligt inte var mitt fel eftersom jag inte ens suttit i bilskrället vid olyckstillfället… Jag sa att min bil verkade ha klarat sig helt utan men och även hans.Han tittade och kunde konstatera samma sak.Jag sa att han kunde få mitt mobilnr, men han tyckte det var onödigt efterom inga skador uppstått,jag kan vara jäkligt envis och till slut så gav han med sig och la in numret på sin mobil.

– okej! jag hör av mig om jag upptäcker något, sa han.

– ring ändå vettja, vi kan ta en fika eller spela bangolf (tänkte jag)

Han har fortfarande inte hört av sig.

På sportaffären hittade jag jackan jag ville ha, men på väg till kassan råkade jag tappa mina läsglasögon i golvet.Det ena glaset lossnade och försvann.Alla som någongång haft glasögon med endast ett glas vet hur ”groggy” man blir, ja man får ett märkligt dubbelseende. Men jag ville inte att grabben i kassan skulle se vad som hänt, för då skulle han antagligen ha trott att jag var fattig och bara hade råd med ett glas.Nää någon stolthet har jag kvar.Så jag höll för det vänstra ögat med min vänsterhand och slog in koden med högra.Det i sig var en utmaning eftersom jag är vänsterhänt, men att dessutom göra det som ENÖGD, ja det var en bragd.

Tänk om han med skabbiga bilen ringer snart!!!

  Efter ett hårt tryck  på önskemål om en ny Frågespalt.

Denna gång om HUR MAN BÄST ÖVERLEVER HÖSTEN, så får ALLA som vill ha vettiga  svar skriva till mig

här på bloggen. Jag känner ett ansvar för mina medmänniskor och hjälper gärna till, HELT GRATIS.Detta erbjudande gäller dock endast idag.Jag kan ju inte sitta här på betald arbetstid heller.

En  sak som jag grunnar väldigt  ofta på är:

– vi människor klär AV oss på sommaren,  vi går nästan nakna.

På Hösten tar vi PÅ oss mer och varmare kläder.

Ja det är logiskt.

Träden däremot gör precis tvärt om, alltså

Dom klär PÅ sig sina löv på sommaren

och klär AV sig bladen på hösten.

Det fattar jag inte riktigt, men jag är väl lite trög förstås.

Som vanligt.

Men däremot är jag helt säker på att  Hösten är männens favoritårstid.

För jag är ju som ni vet med i några, ja ganska många nu faktiskt, dejtingsidor(utan någon som helst framgång)

Det står nämligen i allas profiler att dom gillar:

Bär och svampplockning, skogspromenader, jakt och att myyyyyyysa med ett glas rött i soffan,

ja det passar ju alldeles utmärkt på hösten det.

Själv har jag stora problem med Vintern.

Jag har ju lagt skridsko och skidkarriären bakom mig.

Så jag har ingenting att göra, förutom att frysa.

Det har faktiskt gått så långt, att jag ibland önskar att jag

varit en Igelkott och fått gå i ide.

Jag kanske behöver prata med någon, om mitt problem?

Någon liten störning har jag nog allt.

för det kan väl  inte vara riktigt normalt ändå.

Jag gillar ju inte ens att käka maskar som ”kottarna” gör.

Titta vilket vackert och färgglatt armband jag  gjorde på

MIN ARBETSTID igår.Jag är ganska så kreativ om jag får säga det själv.Och det gjorde jag nu.

Jag kan även göra likadana armband på beställning, men då får ni inhandla pärlor och tråd själva. Jag tänker ju inte gå back Nää, jag är väl inte dum heller..Det är bara att höra av er om ni är sugna på ett litet band. Det finns även möjlighet till HALSBAND, som då av naturliga skäl blir något längre och därmed också lite dyrare.Jag pärlar förstås endast på min fritid.Jag har ändå inget liv, så det blir en bra terapi.

Jag läste att fångarna på våra fängelser har RÄTT till arbete.Själv är jag så illa TVUNGEN att jobba till

jag blir 85, eller mer.Dessutom får ”busarna” 11kr i timmen för att bl.a spela MONOPOL på arbetstid. Ja det kan låta som en riktig skitlön

men då ska man betänka  att boendet är ”all inclusive”. Dom får mat, arbetskläder och tak över huvudet.m.m m.m .Utbildning ingår också för många av  stackarna  under deras tid  på anstalten. .Jag får betala alla såna saker helt själv  och en del av DERAS boende också antagligen. Monopol är ju jäkligt kul att spela också.. Ja inte är det väl alltför ansträngande , när man tänker på att dom sitter ju där för något dumt dom gjort.Och varit klantiga nog  att åka fast. för..Jag har aldrig fått betalt för att spela monopol och kommer aldrig att få det heller(om jag inte åker dit förstås). Jag får dessutom BETALA för att ta mig till jobbet och allt annat.

Så dumt va? Men det finns en annan grupp som påminner om just dessa ”busar” Ja  POLITIKERNA förstås.

För dom är också specialister på att sno åt sig pengar för sin EGEN VINNINGS SKULL.

Och det med  hjälp av våra skattepengar.

Jag har nog valt fel karriär.Åtminstonde om jag vill bli rik.

Ha en trevlig Lördag.

Själv ska jag kurera mig.

Jag tänkte fortsätta med lite kvällsläsning, på samma tema som sist. ( se mitt inlägg från igår)

Här är några röster från våra kära folkvalda  i Västerbotten bl.a :

Eva Arvidsson, tidigare vänsterpartistisk kommunpolitiker i Umeå, hon säger så här i en intervju:

När jag arbetade som politiker försökte jag få bort den här förmånen.Nu sitter jag här i dag och

använder mig av den.

Sen har vi lille Anders Sjölund, f.d Moderat kommunpolitiker i Umeå.

– jag har inget som helst dåligt samvete för det här att jag har uppburit en pension under ett antal år.

Ja hur många blir det? Tio? Femton? det har varit bra för mig, säger Anders Sjölund som har några år kvar av pensionen.

DET VAR PLÅSTER PÅ SÅREN och en bra bas att stå på, när man lämnade politiken., säger Sjölund som

nu lever i SPANIEN med sin stora familj.De senaste åren har han fått ut drygt 180.000 årligen i pension från Umeå kommun.

Socialdemokraten Kjell Söderström tidigare kommunalråd i Arbåga, flyttade sedan han avgick till Filippinerna

, där han nu bor på ett dykcenter.Under sju år har han fått ut ca 300.000. om året.

– jag har en fördel av det här, helt klart säger Kjelle.

– jobbar du någonting? frågar reportern.

– nej, jag kan väl hjälpa till lite grann i dykshoppen. svarar han.

Centerpartisten Bertil Daniels f.d. kommunalråd i Leksand är inte sämre han. De senaste 12 åren har han fått ut ca. 250.000 per år

i politikerpension.

Reportern frågar honom:

Du tillhör ju ett parti som kör på arbetslinjen, att folk ska jobba och försörja sig själva, varför ska du som politiker

ha rätt att få ut pengar när du slutat som politiker och i princip inte behöver söka nytt jobb?

då svarar han:

– men alltså kära vän jag har ju inga dagar att sitta och rulla tummarna jag är engagerad i så många saker.

HAN VALDE SJÄLV ATT AVGÅ SOM POLITIKER.

Sen har vi Moderaten  Iha Frykman, tidigare opposionsråd  i Eskilstuna, hon hoppade av och får nu

ca 35.000 i mån.

– jag tror inte att allmänheten  tycker att det här är särskilt bra.Det framställs ju alltid som att vi tar för oss själva.,

vi politiker, säger hon. Slut.

MEN VAAHH??? HUR KAN HON TRO ATT VI TYCKER DET????

Det här var ett väldigt fåtal exempel.Källan är oändlig, precis som Universum.

Skulle det skrivas böcker om allt som många politiker utnyttjar och använder våra skattepengar till,

ja då räcker det inte med ETT nytt stadsbibliotek här i stan.

OCH SÅ HAR POLITIKER MAGE ATT SÄGA ATT ,NU SKA SVÅNGREMMEN DRAS ÅT ORDENTLIGT.JA NU SKA DET SPARAS BLAND BARN, UNGDOMAR OCH GAMLA (dom svagaste i samhället)

MEN POLITIKERNA DÅ?? NÄÄÄ KNAPPAST.

Det är skillnad på vanligt folk och politiker.

Att bli politiker måste ju vara alla människors dröm.

Och ett bra extra klirr i kassan.

Snacka om oförskämt oförtjänta och lättförtjänta pengar.

70 MILJONER TILL POLITIKER SOM LÄMNAT SINA UPPDRAG.

Ja ni läste rätt.

Under 2011  har landets kommuner och landsting delat ut den nätta summan i pension till lokalpolitiker

som lämnat sina uppdrag.Dom har DESSUTOM ofta själva valt att  lämna politiken ( JA, DET TROR FAN DET).

Det behöver man ju inte ha särskilt  högt IQ för att fatta.

Dessa herrar och kvinnor är i många fall garanterade flera 100.000- tals kronor i politikerpension om året fram till  dom fyller 65 år.

UTAN NÅGRA KRAV PÅ ATT SÖKA  NYA JOBB.

Det var som tusan.

Det var då, vad är summan nu??? För i rättvisans namn så har det ju blivit dyrare att leva.

Nej! fyyy f.n inom politiken verkar solidariteten till dom”vanliga” människorna vara obefintlig

.Kan dom ens stava till ordet??

Det  spelar  ingen som helst roll om man är vänster eller högervriden.

Det här var inget nytt, men jag blir lika förbannad ändå.

Tänk om vi andra kunde göra likadant, skulle INTE TRO DET VA!!!

Nu är det  dags att se över ”VÄLFÄRDEN” inom politiken.

Tycker jag.

  Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra.Så är det bara.

Igår var  en sådan dag på jobbet.Det började redan på morgonen, när en liten hand sträcktes fram mot mig och jag såg ett leende bakom några fantastiskt vackra rosor.

Blommor som plockats hemma i hennes trädgård.

– dom är till dig fröken, sa hon.

– åhh tack snälla.jag blev alldeles mållös.

Jag blev så  varm inombords och GLAD.

Hur härligt och oväntat är inte det?

Ja, att få börja sin arbetsdag så, hur ofta händer det??

Dagen fortsatte med en förmiddagspromenad i solsken och glada barnskratt.En av  de sista sommarvarma dagarna för i år.

Tänk om man kunde spara en varm och doftande sensommardag i en vacker glasburk och ta fram den igen en grå och kall vinterdag.

Det hade varit makalöst.Jag hade önskat att jag kunnat det.

Arbetsdagen slutade med att en flicka som jag haft tidigare och som nu följde med

sin mamma för att hämta lillebror, kommer fram till mig och lämnar en teckning på en blomma som hon ritat.

– den har jag gjort till dig.

– du kan hänga upp den hemma hos dig.

Ja vad ska man säga??

Ord känns överflödiga här.

Jag tror ni fattar hur jag kände mig efter den dagen på jobbet.

För ett par kvällar sedan, ringde min äldsta dotter.Det blev ett långt samtal.Vi pratade om allt möjligt.

Vi hade det ”goda samtalet” och tiden flög iväg.

Hon ville också ha recept på kakor som hon älskat som liten.Hon sa:

– mamma! jag kommer ihåg  att när vi var små, då  fanns det alltid kakor hemma hos oss.

– ja, visst var det så, sa jag. Bullar och småkakor fyllde vår frys.Jag älskade att baka.

Men det var då och nu finns bara minnena kvar.Minnen som betytt något.Som stannat kvar i alla år.

Tack! för att du påminde mig. Jag blev varm inombords.Och glad för att du kom ihåg.

Som tur är finns alla recept på älsklingskakorna sparade, även på mormors goda Kanelkakor

Efter samtalet med min dotter,  kände jag en längtan, en längtan att få träffas snart igen.

Vi gör det inte så ofta eftersom hon bor någon annanstans.

Jag kände en stor saknad.

Men för mig är inte närhet i mil räknat, det viktigaste.

Nej! för mig är närheten inombords allra, allra viktigast.

Jag är en stolt mamma.

Tack! för mina 3 numera  vuxna Prinsessor.

Efter att varje gång ha kört bil, eller tagit en promenad här i stan  och känt ett lyckorus över  att jag överhuvud taget kommit hem och dessutom HELSKINNAD utan skador efter någon galen cyklists framfart, så har jag funderat på hur mitt (och antagligen alla andras)problem ska lösas i denna stad.Så igår kväll när jag satt alldeles ensam hemma ( nej ,jag var faktiskt INTE ute och dansade) så kom jag på det.

Varför inte öppna stans första CYKELKÖRSKOLA? det måste vara årets bästa och största inkomstbringande affärsidé..

Och jag behöver en nykick i mitt liv.Adrenalinet lär flöda varje dag  som cyklistlärare.Jag räknar kallt med att även få ställa upp på Helgdagar och sena kvällar.

Det är tur att rökning är ett minne blott för mig, annars tror jag kedjerökning skulle få en ny innebörd för mig som utsatt och pressad lärare.

Jag bor ju centralt  och det är prerfekt för övningscykling här.Skolan ska vara obligatorisk för ALLA vuxna som  äger och nyttjar cykel. Invånare som fyllt 18 kommer att få en kallelse för inskrivning. Ingen slipper undan.Jag bor väldigt litet så där blir det inte aktuellt att hålla teorin.Ikällaren däremot som finns, huserar redan dom märkligaste föreningar, så där blir det inga problem att vara.Mitt egna lilla källarförråd kan fungera som fikarum, där finns ändå bara tomma banankartonger.Hjälmar kommer att vara obligatoriskt, för min egen del kommer jag att ha en skyddsutrustning som täcker hela kroppen, för jag vill inte riskera att ligga i gipsvagga redan efter första lektionen.Som lärare måste jag först och främst ha ett stenhårt psyke och tänka på min egen säkerhet.Jag har även läst på, så jag vet att cyklisters största problem är: stoppljus, högerregeln och förbudsskyltar. Men HERREgud!!! man får hoppas att dom kuggades på Bilskolan och inte fick en andra chans.

Jag är medveten om att min livförsäkring måste höjas rejält och att jag måste ansöka om lov för mitt projekt, men det ska inte vara något problem.Jag ska även prata med lille L. Det måste ligga i politikernas intresse och vem vet? kanske lägger dom nya badhuset på is och satsar på mig och min affärsidé istället. Jag behöver inhandla cyklar i olika modeller, tandem, oväxlade och många trehjulade, alla modeller ska endast ha fotbroms (för medborgarnas säkerhet)hjälmar och sist men inte minst en rejäl skyddsutrustning till mig. och den är INTE  helt gratis. För  visst är det  viktigt att när KULTURHUVUDÅRET 2014 sätter igång,ja då ska man inte riskera att dö av någon galen cyklist när man går runt på stan och tittar på allt fint som vi offrat våra skattepengar på. Nej då ska alla vara Kulturella och glada.

Efter  avklarad skola kommer ett cykelkörkort att delges dom som lyckats bli GODKÄNDA.

Resten får gå om och betala ännu en gång, för samma kurs.

Det innebär  m.a.o.att jag inte behöver  ha någon större brådska med att börja tillverka korten.

Trevlig Söndag och se upp för våra cyklister i stan.

Det är nämligen förenat med livsfara,

att stöta på en sådan.

Mina älsklingsblommor

Jag älskar verklingen Luktärter. Ingen blomdoft slår den. Blommorna påminner mig om barndomens sensommrar.

Mina föräldrar planterade blommorna mot den lilla väggen brevid stentrappan.Så många gånger jag suttit där och bara varit lycklig.På trappan satt jag även ofta och käkade knäckebrödsmackor med nyplockade tomater på.Salt och kryddpeppar var ett måste .Jag cyklade ofta till växthuset där min farbror Erik jobbade.Efter besöket åkte jag hem igen, med en papperspåse full med solvarma doftande tomater.På sommaren släpptes även korna ut i hagen runtomkring där jag bodde Dom tillhörde storbonden.Då var det fest för min del.Jag valde genast ut en Ko som blev ”min” och sen tillbringade jag dagarna med min nyfunna vän och hennes kokompisar.När sommargästerna kom och besökte sina små stugor, var dom tvugna att passera kohagens två grindar. Ja gissa vem som då var där och agerade ”grindturk”? JAG förstås.Jag undrar hur många som suttit på grindar väntandes på att  öppna dem för sommargäster och fått en liten 25öring i handen

som tack för hjälpen? Jo, Emil i Lönneberga gjorde samma sak och fick ihop lite pengar han med. Jag minns att en av  familjerna ägde 2 zebrafinkar och  tro det eller ej men dom fåglarna blev mina till slut.Jag behövde inte ens tjata.  Om jag blev glad?? JAAA..Vi bodde verkligen på landet, landet. Det fanns inga bussförbindelser på nära håll utan vi  fick förlita oss på pappa och bilen.På Lördagar åkte vi oftast och handlade i närmsta lanthandelsaffär.Ibland var vi till stan och då var förstås zooaffären det som hägrade mest.( för mig alltså).Jag höll pappa hårt i handen, för stan var lite läskig.Jag kommer ihåg att det fanns pyttesmå Sköldpaddor i djuraffären. Söta var dom.Fiskbilen  kom med jämna mellanrum, och då inhandlades det färsk Tonfisk och jag tror även att gubben hade valkött.Drickesbilen kom med läsk och Svagdricka så det var bara att handla det som vi var mest sugna på.Och så gott det var.

Ja! inte vet jag, men jag är glad  över att jag fick leva så när jag var liten

vi hade ingen överflöd, men allt det vi behövde.

Vi hade varandra och jag var lycklig.

Tack!!