”UPP! UPP! LIIIITE! FÖRSIKTIGT!” skriker jag åt Leif som sitter i traktorn. Han ska höja lastaren precis så mycket som jag vill då jag vinglar på en alldeles för kort stege som står lutad mot lastaren. Jag försöker liksom få fast tjuren ordentligt i takbjälken så att den inte trillar ner i backen och blir alldeles jordig. Tur att ingen fotade.

Ja, det blev alltså en tjur mindre idag. Skinnet är saltat och om jag bara gjort det någorlunda bra så kommer jag att skicka det för beredning. Skinnet är fläckigt i vitt och grått och ska få ligga på vårt sovrumsgolv OM det blir som jag tänkt mig.

”Nyfikna gubben” kunde inte hålla sig utan var tvungen att komma förbi för att kolla vad vi hade skjutit. Jo, vi hade skjutit en GRIS. Ingen hjort. Antagligen trodde han det. Vi får inte skjuta hjort nu. Vi har fritt på kalv fram till brunstuppehållet och sen i januari får vi skjuta kalv igen.

Grisen hänger så fint i ladugården nu. Jag fick lära mig att ta reda på tarmarna. Tunntarmen på grisen är tillvaratagen och ligger insaltad för bruk senare i höst. Då blir det till att göra korv. Mer tarm ska vi ta reda på nästa gång vi slaktar.

Ja, den här helgen var lite väl intensiv men kul! Idag innebar det en sen middag i form av familjepizza. Alla nöjda och glada!

Igår snickrades det grishus, påbörjades med kaninburar/kycklingburar, skottades ut dynga från där grisarna var i vintras. Det har jag verkligen gruvat mig för då det är plankgolv, trångt och eländigt och tungt. Tjurarnas vinterhage gjordes större. Och som vanligt på en bondgård är det visst kvar att göra men samtidigt så blev mycket gjort igår.

Idag är det slakt. Det återstår att se om ”nyfikna gubben” kommer och kör förbi för att se efter vad vi sköt för någonting. Det gjorde han i går också då vi sköt kråkorna som åt potatis på åkern. Hade det inte kommit folk i samma veva så hade vi skjutit igen bara för att.

Måndag är pappersdag, tisdag allmän ”göra i ordning” dag. Onsdag börjar vi ta upp potatis. Torsdag blir det styckning av gris. Fredag blir nog till att ta upp mer potatis. Det känns som om mina dagar framöver ändå är rätt inplanerad.

Sen ska resten av majsen skördas, vilket vi börjat lite smått med, och efter det ska det skottas ur växthuset. Vi har odlat i djupströbädden. Fungerade kanonbra förutom att jag var trött och slut på i våras och i somras så jag satte alla fröna en stund efter midsommar. Lite sent men jag missade ju värsta frostnätterna vid midsommar i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig….

Gurka fick jag ändå mycket av. Trots sen skörd och frostnatt nu i september.

I somras köpte jag en gammal kokbok (1937) och där fanns många olika recept. Bland annat på ättiksgurka. Det tog nästan en vecka innan man kan lägga den på burk men det är väl värt tiden. Nu kryddade jag med senapsfrön i den här burken och det var det inte i originalreceptet men  det blev gott ändå. Nästa omgång gurka gjorde jag helt enligt originalreceptet med kanel och nejlika. Gott blev det men lagen innehåller väl lite socker. Man är ”söndersötad” antar jag.

Vissa saker tar tid att smälta och vissa saker behöver smältas om men jag konstaterar än en gång hur dålig kunskap djurskyddshandläggarna på länsstyrelsen har. Undra om jag ska skriva ut namn på dem… Får fundera på saken.

I kontrollrapporten från i vintras, januari 2014 fick jag veta att mina nötkreatur inte hade någon ren och torr liggplats. Har visat en bild här tidigare på mina nötkreatur. Är djuren smutsiga har de inte heller en ren och torr liggplats, är de rena så har de en ren och torr liggplats.

Visst ser de smutsiga ut?

I samma kontrollrapport står det också att liggyrymmet är alldeles för litet med tanke på att mina ungdjur bör väga mer än 600 kg pga rasen. Rasen är blandras med charolais, herreford, fjällko, slb. Svensk köttrasprövning sköter om och prövar de absolut bästa avelsmaterial vi har i Sverige idag. Inga av våra djur har några som helst gener från några av de toppstammade djuren, samt att de djuren ges en foderstat med mycket kraftfoder och det gör inte jag då mina djur är gräsuppfödda så tillväxten är långsammare.

Här är vägningslista för alla raser: http://tjurdata.kottrasprovningen.se/1314/vagning.asp?ras=99&nr=283
Här kan man se att medelvikten för charolais ligger på 604 kg vid 1 års ålder, herreford 537 kg.

Hur kan då myndigheten anta att mina djur ska vara än större när de dessutom är en blandning med mjölkras i olika varianter i en hobbybesättning?

Egentligen funderar jag lite på vad jag ska dela med mig och inte dela med mig av, men så är det väl alltid?

Hur som så planeras en del sådd till våren. 1 ha står till förfogande för att greja med. Lättsådda grönsaker, rotfrukter, mm vill jag ha då jag är total nybörjare inom odling. Spännande är det och det är roligt att skörda. Dessutom är resultatet gott! Rensa ogräs vill jag helst inte göra och när det ska göras ska det vara lättsamt. Känns som ett skämt men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Jag kommer att sälja överflödet. Det vi inte behöver i familjen, vilket torde vara en hel del då det ändå är 1 hektar. Det är rätt så mycket mark när det gäller odling. Morötter, gul lök, ev palsternacka och svartrot kommer att dela på en helt annan hektar. Potatis ska odlas i några hektar det också men inte här hemma.

Har ni några förslag på lättodlade, bra grönsaker och rotfrukter förutom uppräknade? Vitlök ska jag sätta så snart potatisen kommit upp ur backen, vilket torde vara måndag/tisdag.

Ja, nog är det länge sen sist…. Och jag vet inte ens om jag kommer att göra något åt det.

Precis som jag skrivit i presentationen: ”Skratt, förtvivlan, glädje, tårar och allt annat i en salig blandning finns nära till hands när man är mitt i livet med många järn i elden.” så har det varit mycket förtvivlan och tårar rätt länge. Just nu är jag mest fascinerad över hur elaka människor egentligen är med varandra – utan att ens känna den de är elak med. Ledsen och besviken är jag på den kommun och dess tjänstemän som jag bor i.

Förtvivlad är jag över att inse hur rättslös vi är i vårt samhälle. Det är skrämmande att inse att rättssystemet inte är gjort för den lilla människan utan för att kunna utöva makt från staten. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men tänker inte göra det. Tänker bara konstatera att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna (som vi skrev under för riktigt länge sen) om rätten till en rättvis rättegång. Tydligen har vi blivit dömda för det (http://www.vk.se/1287920/sverige-fallt-i-europadomstolen). Vet att fler fall är inskickade till Europadomstolen (brott mot de mänskliga rättigheterna) men även till EU-domstolen (fördragsbrott, mao Sverige följer inte EU-lagstiftning).

Tårar fälls över de man trodde var sina vänner men som aldrig funnits vid ens sida vid motgång. Glädje finns över de vänner som finns kvar men även över de många nya vänner en motgång ger.

Än en gång inser jag att föreningar i olika konstellationer bara finns för en i medvind, eller när de vill dra nytta av ens arbete. Aldrig i motvind.

Besviken blir jag på de i människor i min fysiska närhet som inte förstår att deras handlande avspeglar sig och ger direkt resultat hos dem själva.

Här föds fortfarande bebisar i alla de olika former. Jag ska ut och titta till några nya liv som kommit till gården om en liten stund.

Nu återstår att se om jag har ork nog att blogga vidare. Kanske har jag tom ork nog att skriva till er om många tokigheter som händer men en sak ska ni veta: Hästmannens historia är långt ifrån unik i vårt Sverige. Vad gick fel. Läs och begrunda! Så fungerar djurskyddet i Sverige idag. Man avlivar enormt många fina friska djur i djurskyddets namn idag.

Här är en artikel från Lantbrukets Affärer som behandlar Per Ola Olssons djur. Jo, hans djur fick för lite att äta, tydligen, men de var feta enligt slakteriet.

Tids nog när jag känner större kraft så kommer jag att berätta mer men under tiden kan ni läsa Per Ola Olssons blogg (Sveriges snyggaste bonde) och än hellre Astrid miljö- och samhällsblogg, vilken faktiskt kan vara mer än rätt skrämmande och kännas overklig när man läser men Astrid är fenomenal, bland många andra.

Det absolut sötaste som finns. Här är man ute med mamma och de lite äldre kompisarna.

Enligt länsstyrelsen så har de här djuren ingen ren och torr liggyta. Nötkreatur som inte har någonstans torrt att lägga sig blir blöt och smutsig. Kor är inte direkt hygienisk av sig utan bajsar när de kliver upp vilket gör att alla liggplatser är nerbajsade och eventuellt kompisen. Det är anledningen till att man störar. Man störar med spån, halm, dåligt hö, torv eller som vi gör: Använt spån från häst. På kor med smutsig päls bildas det kakor som sitter kvar länge. Att knän är smutsiga och lite på låren räknas som ok.

Har länsstyrelsen gjort en korrekt bedömning? Eller?

Det krånglade en del gör mig när vk gick över till wordpress men nu har jag fått det att fungera.

Hösten var tuff på många olika plan, eller på alla plan egentligen. Det enda som fungerade var relationen mellan mig och Leif  Tur var väl det! Hemma, jobbet (jag jobbar extra inom hemtjänsten), ekonomin… Ja, allt. Det var slut på energi och ork helt enkelt.

Jag har varit rätt snäll i min blogg hittills men det är slut på det nu! Jag har efter en heltuff början på året börjat få igen lite kraft. Ni kommer att få veta mera. Allt i sinom tid.

I år kommer inte gården sälja någonting. Nötkött har vi, som planerat, inte mycket. Lamm har vi ingenting alls av. Vi kommer att odla en del men inte alls i den utsträckningen vi tänkt oss. Eventuellt blir det potatis till Västerbottenspotatis men vi behöver en mindre traktor med framförallt smalare däck så de passar i raderna. Har ni någon, eller vet av någon så hojta! Jag behöver hjälp med det.

Nu är det dags att väcka familjen. God morgon!

Jag kommer inte åt mitt konto längre så jag har flyttat min blogg hit för tillfället: helegard.wordpress.com Den kommer att i sinom tid ligga på min hemsida: www.helegard.se
Välkommen!

Titta så snyggt! Jag brukar inte fota skinn…