Blä. Har en mycket dålig period nu men det var att räkna med efter nästan två veckor på toppnivå. Har lite hat och ångest mot mig själv då det gäller att sysselsätta sig med något. Jag hade nämligen planer på att vid den här tiden så skulle jag utbilda mig till ambulanssjukvårdare. Hoppsan, var försvann den tanken? Jag hade ett tag då jag var väldigt inne på att få jobba inom sjukvård, sedan har det varit lite kriminalvård som intresserat, men jag kommer ändå aldrig kunna. Min psykiska ohälsa klarar inte av en sådan press.

Får väl bli kaffekokare åt något frivilligt företag istället. Hehe, det vore något va.
Det är verkligen jobbigt att fundera på vad man egentligen ska sysselsätta sig med de närmaste åren, det mesta kräver ju utbildning. Jag är väl för ?påig? och vill att saker och ting ska ordnas nu. Jag vill ha mina psyktester klar, och sedan behandling, arbetsterapi och sedan vill jag vara okej. Ha, vilket skämt, så lätt går det bara inte för det krävs en massa ?jobba-med-sig-själv? arbete och sånt tar tid. Ta bara en sån sak som att bli nöjd över något. Säger någon att en bild jag fotat är bra så har jag ruskigt svårt att hålla med för jag jämför mig med de som är proffs. Jag är lite för mycket med att gå från 0-100 på en gång. Man måste ju lära sig, och sånt tar tid men det vill inte jag förstå. Tid är väl något jag har svårt med tyvärr. Vill så snabbt men saker tar sån tid. Usch. Minst tre år inom foto antar jag det är, så det är ju ett tag. Skola, jag avskyr skola.

I övrigt är det väl sådär, fick snetänning i torsdags och gjorde väl saker som jag ångrar idag. Ibland har jag faktiskt väldigt svårt att hindra mig från att utföra vissa saker, det bara händer.
Sedan har jag varit ute på långpromenad på skoterspåret och det var en riktig höjdare, varmt och mysigt. Hundarna hade då roligt och det är ju huvudsaken.

Nej, ska försöka fixa lite bilder och sedan lägga mig och sova. God natt.

Hum hum, sitter och läser Mariannes inlägg om skoterkörning att ett barn som kör med någon bakpå. Det tycker inte jag gör något. Det är värre då föräldrar köper skotrar åt 6-8 åringar och låter de köra efter de vuxna på leden. Jag själv från början haft någon bakpå.

De flesta kör utan kort från början på leden, och ja, jag var en av dem en tid. Sedan är det lätt hänt man håller full gas ibland också. På sjön är det superskoj att gasa på. Med tvångshandlingar är det lite problem men det går.

Hur som helst så tycker jag inte det gör något att barn kör med en vuxen på, den där bak brukar oftast ha säkerhetstjosan fast i sig och sedan så tar de över då de kommer till vägen. Jag fattar inte, det är inte något problem ändå.

Men att låta de köra helt fritt på leden med egen skoter i sex års ålder, som jag själv sett här, det är liiite galet. Ena ungen höll på att dratta långt åt sidan då jag gick på skoterspåret, hon/han stirrade och tappade helt vad hon/han sysslade med. Barn är inte trafiksäkra förrän 12 års ålder då det gäller cykling på väg med bilar.

Aja nej nu ska jag slutkommentera. Dumderidumdum. Risken är att jag babblar för mycket.

Ooooh skoter, me like!

Jag börjar tro att min dataabstinens har börjat, vad ska man kalla det, lugna sig. Igår startade jag inte ens datorn och det händer inte ofta, mest då jag har en dålig svacka. Igår var jag enbart trött så det kan ha varit det med.

Har istället suttit och plöjt igenom min inspelade OP:7 serie om och om igen de senaste dagarna. Det fick mig att fundera mer på ambulansyrket. Jag hade en tid då jag så gärna ville bli ambulanssjukvårdare, men jag tror jag bara hade tanken för att jag var besatt av OP:7. Iofs. så är jag intresserad av själva ambulanserna, vilket hos andra kan tyckas vara underligt. Det är bara så.

Annars så har jag varit väldigt tidigt uppe de senaste dagarna, jag har haft över en veckas sinnesro i rätt normal bana. Trodde jag var på väg att köra på en `storsten` igår men det var som sagt bara trötthet. Jag är så himla humörkänslig om jag är trött så allt kan kännas meningslöst. Så jag har ibland vissa teorier om varför jag mår som jag gör, för lång tid utan sömn plus dåligt självförtroende. Hehe, vem vet.

Sedan ska jag tydligen ha läkartid snart för mina Zoloft. Allvarligt, ca: 1300 kr för några små saker som jag själv inte ens tycker fungera. Nej tack, jag börjar tvivla. Jag är inte så säker på att medicin kan hjälpa mig så mycket. Inte på allt, det kanske kan hålla mig lite lugnare och göra att jag klarar av att utföra vissa saker utan problem.

Sedan så åkte jag frivilligt upp till Storuman idag, nu snackar vi sportlov + buss = mycket folk. Jag satte mig i bussen utan problem. Det kallar jag ovanligt. Impulsivt handlande, jopp. Det känns bra att kunna utföra vissa saker utan att känna panik. Eller panik, det känns som att folk stirrar och babblar. Paranoid ja, jag vet men det är så och har varit så i många år. Jag var faktiskt väldigt nära att stänga ner hela min hemsida förra helgen och avsluta all info om mig själv på internet. Hej, jag är inte riktigt stabil alla timmar.

Det gick över på någon dag och har lugnat sig då det inleddes med en bra sinnesrovecka. Har även försökt städa idag men det gick inte så bra för det är lika rörigt igen. Spelar även en massa sims och ska spela mer idag.

Det är ju sånt där kvinnodagstjafs idag, då får man en bok på bibblan om man råkar vara tjej/kvinna och jag snodde mig en poesibok. Jag menar, det är ju gratis 😉

Nej nu verkar det som fiskbullarna *urk* vill ha sällskap. Återkommer, och jag ska försöka så snabbt som möjligt.

Lördag. Det var en riktig kall morgon här med -21 grader. Nu är det betydligt mildare och det snöar lite lätt. Storstädning på G här hemma, gigantiska dammtussar. Sedan så beställde jag ett ex-pack till The Sims som kom i torsdags så det är fullt husbygge och pyssel framför datorn. Jag har varit duktig också, jag har gått 11 km redan. Jag är hundvakt och jag går med vardera själv eftersom det skulle bli grymt jobbigt med båda.

Mår rätt okej, träffade en kompis igår och vi fikade. Jag hade lite jobbigt med folket i hela fiket men vad gör man? Jag kan ju inte gömma mig för jämnan men jobbigt var det. Ska ta och städa/spela vidare men återkommer då jag fått mitt huvud att komma ihåg vad jag tänkte skriva 🙂

Trevlig helg.

Hörde på tv:n att de nämnde att majoriteten av unga tjejer är mer oroade över att bli tjocka än att förlora sina föräldrar. Då snackar vi själviskt tänkande eller/och utseendefixering. Jag kan säga att jag har aldrig varit i den `grupperingen` då utseende är viktigare att oroa sig för än att förlora föräldrarna. Jag kommer inte att hamna där heller.

Jag vet mycket väl hur det är att förlora en förälder, det fick jag vara med om sommaren 2004. Oron att förlora en förälder har alltid funnits hos mig och när min pappa dog så fick jag istället: `jag har oroat mig för det länge det är mina tankar som har lett till det här`. Jag ser inte mitt utseende som ett orosmoment framför att förlora en familjemedlem. Jag tycker inte om mitt utseende men jag sätter inte det som det största orosmomentet.

Det jag hoppas är att främst tonårstjejer försöker att inte lägga så mycket tid på att oroa sig för sitt utseende. Det blir bara jobbigt i längden och till vilken nytta då? Nej, jag har inte hört till de som tillbringar timmar med utseende för att bara gå till skolan. Ja, jag har säkert räknas som en av de lite udda personerna men jag var/är den jag är. Visst, jag tycker väl också om att flumma ihop någon urskojig frisyr, sminka mig lite grann och klä upp mig. Men att vara så fruktansvärt överdrivet som så många är, nej det går inte ihop hos mig. Jag gick upp en kvart innan jag skulle iväg till skolan. En kvart mot två timmar, det hinns med mer sömn hos mig då 😉

När det gäller rädslan för viktökning, visst det är inte roligt med tanke på att det är ett av alla mobbnings ämnen. Tyvärr kan det bli anorexi eller bullimi av det hela när man hela tiden tänker på att inte bli tjock. Tankebanorna förvränger synen på en själv och `inbillar` människor att tro vad det är rädda för att det ska hände med dem. Min åsikt, inget rätt eller fel här utan jag bara säger vad jag själv tycker.

Sedan börjar föräldrar att köra barnen överallt, än om det gäller några km. Så länge man inte är sjuk så att det finns hinder att gå så borde många börja skärpa till sig. Såg även ett annat program: `Tjocka barn under kniven` som gick nu i veckan, där var det en mamma som skyllde på generna. Allt för många skyller på de där förbaskade generna. Ja det finns de som har med gener att göra också, inget snack om det, men många verkar ta det som en ursäkt. Om man nu anser att det är gener som orsakar ens barns övervikt, ja då tycker jag det borde bära iväg till en dietist om man är osäker på vad som är rätt att äta. Om man nu ens bryr sig så starkt om det.

Jag skulle kunna babbla mycket men stannar här, det kan ju vara intressant om man får en kommentar. Ser att den funktionen börjar gå igång oftare.

Mår sisådär idag, lättirriterad. Nu mangateckningar och sömnpiller. Natti med er!

Så kan det gå

Oj jag har varit borta hela två dagar!

I måndags lyckades jag även tappa ut makaron kartongen från skafferiet. Våra skafferier är pyttesmå så det blir att truga in så mycket på så liten plats, vilket resulterar i att tar man i en sak så rasar det mesta. Det märkte både jag och spaghettin i måndags.

Tänkte att jag kunde vara snäll att laga mat åt mamsen till måndagskvällen. Spaghetti med special köttfärs-röre-någonting. Så allt gick bra tom. att hacka löken gick bra. Sedan var det dags för spaghettin.

Öppnade skåpet, spanade in var spaghettin ligger och sträcker mig för att ta ner paketet. Jag är kort så det kan också vara orsaken. Hur som helst så lyckades jag dra ner makaronerna i golvet med potatismos. Jag väntade ett bra tag innan jag tittade ner på golvet för att se förödelsen.

Makaroner överallt. Bara att ta fram sopen och drälla allt i soporna och se glad ut. Spaghettin hade jag iaf. tagit ner med handen. Någonting lyckades i alla fall. Så ja, nu är det en del makroner som har lyckats klara sig från sopen så det knastrar gött när man inte ser var man sätter fötterna.

Mackaroners också!

Det är kallt också, massa minusgrader. Kallt om näsan men jag går ändå ut på promenader, för det måste jag! Varje dag minst fem km tycker jag då. Fast egentligen vill jag gå över en mil till två mil om dagen, men kalla dagar så fungerar det inte så bra.

Sedan sitter jag och försöker rita mig som en manga figur men det går inte. Mangamjukis också! Hehe, skoj ord.

Ha det så bra!