Idag mina vänner, och kanske ovänner, så var jag med om en lapraskopi. Alltså en tillhålsundersökning.
Jag fick äntligen ett namn på vad som fela. Äntligen fick jag bekräftelse på att det faktiskt finns en förklaring till dom smärtor som jag känner ibland. Bekräftelse att det inte alls är gallan eller gallgångarna det är fel på. Äntligen kan jag kanske hitta en behandling som funkar för att förebygga det värsta, i stället för att smärtlindra när smärtan väl kommer.
Jag lever. Jag har fått ett namn på vad som är fel. En aning mörbultad i kroppen men långt ifrån vad jag trodde. Kanske är det värre i morgon, kanske inte. Värmekudde, alvedon och ipren tar man sig ganska långt på.
Senaste kommentarerna