Säkra vårtecken

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett helt säkert vårtecken är när ungarna tar fram cyklarna. Ett annat är när Studsmattan monterad.

Nu är det vår! Får vi i alla fall hoppas.

Annars…snoriga näsor överallt. Min med. Idag är det en tung dag. Huvudvärk, snoret rinner, ungarna har noll tålamod och bråkar. Lunchen blev lugn i alla fall, det är ju alltid något att glädjas åt.

 

 

Lalylala Lupo!

Av , , Bli först att kommentera 3

20150421_204424

 

Work in progress! Min Lupo håller på att ta form!

Men som sagt, den kommer bli stor… lille A har redan ”paxat” den.

Det roligaste när man skapar saker med sina händer är när barnen faktiskt vill ha det man gör.

Jag önskar att jag kunde virka snabbare, men det är bara att inse att jag inte är snabbare än såhär. Ibland när jag tittar i handarbets grupper på typ Facebook,  så kan jag ibland drabbas av lite panik och prestationsångest.  Ibland lägger vissa upp ett foto med typ tre par tjocksockar eller fem mössor och så skriver dom ”titta vad jag slängde ihop!” eller nåt liknande i lättsam ton.

Jag skulle vilja veta om det verkligen går så fort som dom faktiskt påstår, fast vad vet jag? Kanske försaka dom här människor annat för att hinna handarbeta tillräckligt mycket för att lägga ut en skrytbild på Facebook eller bloggen eller vad det nu kan vara.

Internet är jättebra till mycket. På nätet finns en riktig skatt när det gäller att hitta mönster, tips och trixa och för att jämföra priser osv…men den här ständiga hetsen om vem som gör mest, vem som lever lättsamma liv osv….den hetsen kan verkligen stå mig upp över öronen.

Men visst, jag brukar väl inte skriva ut på sociala medier vad som varit negativt om det inte har hänt något spektakulärt…men jag menar dom här till synes perfekta människorna som kan allt och gör allt. Allt ser så himla prebtatiöst ut.

Jag klarar i och för sig inte dom som bara klagar på sociala medier heller. ALLT är nattvard,  ingenting är bra, dom människorna som enbart är ute efter sympati.

Ja och vad ville jag med det här då? Egentligen ingenting.

Av , , Bli först att kommentera 2

20150420_143853

 

Ett säkert vårtecen är cyklande barn! Det är så härligt när barnen på gatan springer mellan varandra och leker och cyklar tillsammans!

 

20150420_160243

 

Våran Ärta fick en ny bur idag. Eller, ny och ny… man taget vad man haver: kompostgaller och tejp. Lite mer yta fick hon i varje fall!

 

20150420_190207

 

Min otroligt sköna gungstol. Fick den hemlevererad till dörren av ett trevligt, äldre par från Rökå i vintras. Hittade den virkade filten på lokala köp och sälj sidan och kudden har en vän gjort till mig. Gissa vars jag sitter och handarbetar?

Fast, faktiskt sällan när vi ser ”kvällstv”. Jag har ingen bra lampa i det hörnet. Lampan jag har i soffhörnet är egentligen också under all kritik. Jag saknar min fula men ack så bra skrivbordslampa.

 

20150420_152608

 

Lycka KAN komma med posten! Fick ett underbart paket idag, ett amigurami byte genom Garnbytes gruppen.  Just det där mönstret har jag tittat på, faktiskt senast igår. Jag började virka figuren ikväll och den kommer att bli STOR! Mönstret är skrivet för garn anpassat till nål 2.5 men jag använder såklart fritidsgarnet som var medskickat och nål nummer 4.0

Men ett ben är klart och det andra påbörjat så jag tror att det kommer att bli superkul att virka klart denna skapelse.

Rebbansjalar!

Av , , 1 kommentar 3

20150326_203821

 

Jag har nog inte visat min mysigaste sjal? Möt Rebban sjalen!  Virkad i järbo Stella med virknål nr 6.

Fick alldeles underbart garn i påskbytet. Så det fick bli en Rebbansjalar det med:

20150402_230428

 

En god vän till mig har fått ta del av mönstret och han har provvirkat en alddeler underbar Rebbansjal:

FB_IMG_1428783246521 received_358739460989836

 

Se hans blogg på: http://diybloggen.se

 

Gallan å jag!

Av , , Bli först att kommentera 6

Ja det är väl ingen nyhet för dom flesta att jag har vissa problem med gallan?

Inatt är jag själv. Jag och barnen. Gallan bestämde sig också för att vara med på ett hörn.

Och jag är trött. Less.  Förbannad och framförallt: det gör ONT!

Ska in och träffa kirurgen igen, men jag utgår ifrån att det inte finns nån lösning nu heller. Men det sista som lämnar är ju hoppet säger dom.

Klockan är 02.08 och jag har inte somnat än. Trött så in i döden. Om gallan hade varit utanför kroppen hade jag njutit av att långsamt plåga ihjäl den ynkliga tingesten, som trots sin ringa storlek kan åsamka så mycket lidande.

Min vapendragare och enda sanna vän som vet allt är med mig inatt. Himla, älskade hund av sällan skådad karaktär. Hon värmer mina fötter och förorenar syret med sina fisar, men vad gör väl det en natt som denna?