Jag har faktiskt, för ovanlighetens skull, pysslat ihop något till mig själv. Ett litet mobilfodral, det fick bli av jeansgarnet som jag köpte på garnrean. Jag gillar garnet, skulle vilja ha minst tio nystan till! Men, nu har jag inte det. Men likväl fem till.. haha!

Telefonen får plats, den fyller sin funktion. Men, jag är inte helt och hållet nöjd. Det får bli en modifierad sak vid senare tillfälle.

Annars… valborgsmässoafton… det blev en bra dag. Men kallt! Huvva, jag trodde att det höll på att bli sommar! Men icke, kylan har oss ännu i sitt grepp tydligen.

Vad vi har gjort idag… vi har varit och bytt skor på Sportringen. En väldigt trevlig butik, alltid ett bra bemötande, har helt okej priser också. Grabbarna fick byta sina gympadojjor mot stövlar, jag hittade ju gympadojjor från i höstas som dom kan ha såhär i början på säsongen att slita på. Bättre att slita ut dom först och sedan köa nya. Men stövlar hade dom inte och det lär ju behövas. Jaja, hursomhelst.. E fick solglasögon från Dollar, 10 kr kostade dom. En hel förmögenhet, eller inte.

På eftermiddagen blev det ju ännu kallare och vi bestämde att vi skulle strunta i majbrasan, men hur det nu blev så blev det en majbrasa ändå nere vid Furugården.

Barnen var dock inte så intresserade av elden, dom hittade andra barn att leka med och lika roligt hade dom för det, om inte roligare. När vi kom hem så blev det korv med bröd och en valborgskaramell, sedan isäng.

Påskafton har varit trevlig. Middag hos morsfarsan med båda mina bröder och lillskitens tjej och hennes lillebror. Snälla barn som åt och var nöjda och lekte snällt. En sån där middag man drömmer om som småbarnsförälder helt enkelt, inget gnäll, trevltrevligt sällskap och god mat lagad av mästerkocken – min pappa.

Mannen och pojkarna avvek ganska tidigt, dom skulle hem och se hockeyn. Jag och dottern stannade kvar och pratade och åt en glass, och dottern gick lös på hönan Agda (en godisskål) vars innehåll minskade rätt mycket.

Kom hem, möttes av en man med migrän, stackarn. Kvällsfika, pyssel, storbarnen städade pysselbordet och tänk att dom samarbetade! Det finns hopp alltså haha. Nä, skämt åsido, men syskon är som dom är och barn är alltid barn, tjafs hör lilsom till men ibland blir jag bara så otroligt stolt över att just jag får vara deras mamma.

När storbarnen lagt sig så fick mannen en välbehövlig nack och axelmassage, sen fick han bädda ner sig i soffan så strök jag honom i håret tills han somnade och lilleman sjöng bä bä vita lamm. Sen fick jag vackert stryka på lillemans rygg tills han också somnade.

Och jag, ont i gallan håller mig vaken men jag har mitt evighetsprojekt som sällskap. Det går framåt mem ojojoj jag visste inte vad jag gav mig in på då jag kom på den briljanta iidén om att göra ett överkast till en 180 säng av små mormorsrutor.

Cerisa pulsvärmare stickade av fritidsgarn. Inte så nöjd med mönstret som jag köpte,  tyvärr.  Jag ska modifiera det.. en hel del faktiskt.  Framförallt tumkilen. På det stora hela så upplever jag dom som klumpiga. Men varma. Ugglan är ju söt också, men jag vill ha den liksom mitt på handen, inte mer åt ena än andra hållet.

Annars…långfredagen gick fort. Vi var i Knaften och hälsade på under förmiddagen.  Hem, fika, utelek, middag, utelek, kvällsfika… trötta nöjda barn i alla fall.  Jag försökte sy lite medan dom andra var ute. Det fick sådär faktiskt. ..fick inte sitta ifred särskilt länge så ja det kommer ta ett tag. Jag saknar mina syprojekt. Saknar maskinerna. Jag får klappa mina tyger så länge och börja klippa ut tre storlekar större så kanske,  kanske nåt hinner bli klart i tid.

Minsteman har fått hosta, stackarn. Det ena avlöser det andra.