Reseprofilen – Ulrich

Jag tänkte införa ett nytt moment i bloggen. När man reser runt så här träffar man på väldigt många människor och alla har historier att berätta från sina resor, vissa mer intressanta än andra. Därför har jag tänkt med ojämna mellanrum (när det passar, dvs) att presentera en reseprofil. Jag börjar med Ulrich Ringgenberg, en 53-årig mekaniker från Bern, Schweiz.

Jag mötte Ulrich på väg till Hunter Valley, vi hamnade på sätena bredvid varandra och det visade sig att vi bodde på samma hostel, varpå vi framledes kom att springa på varandra med jämna mellanrum. Han, liksom jag, reser ensam och då börjar man bara helt sonika att prata med varandra, så funkar det. Det är inte som hemma i Sverige när man i absolut bästa fall bara hälsar på personen man ska sitta bredvid i två timmar.

Ulrich är ett praktexempel på att ålder bara är en siffra när det handlar om att ge sig ut på äventyr. Hemma i Bern har han två barn i 22-24-årsåldern och hade en ledande roll på sitt jobb, men han kände att det var dags att utforska världen. Därför sade han upp sig från sitt jobb och i november bar det i väg för den nyfikne schweizaren. Sydafrika, Namibia, Botswana, Zimbabwe, Sydafrika igen, Thailand, Kambodja, Vietnam, Thailand igen, Hong Kong och Nya Zeeland hade han hunnit med innan det var dags för Australien och Sydney, där han hoppade på en kurs i engelska under ett par veckor.

Han planerar att åka vidare till Sydamerika, bland annat Chiles huvudstad Santiago och Costa Rica innan han avslutar med Florida och New York.

– Det har funnits en lång längtan hos mig att göra en resa likt denna, men först har man jobbet och familjen att ta ställning till. Det har inte varit möjligt att resa tidigare, men jag har alltid velat. Efter skilsmässan för sex år sedan blev jag mer och mer övertygad om att jag skulle resa och förra året bestämde jag mig för att förverkliga min dröm, säger han.

Kan du ge exempel på en bra och en dålig erfarenhet från resan?
– Jag uppskattade inte minst den första tiden i Sydafrika när jag var i Kapstaden. Jag bodde hos en värdfamilj och studerade engelska i en månad. De var så vänliga och jag tyckte att folket omkring var så fantastiska.

Och så den sämre…
– Min värdfamilj sa alltid att jag skulle vara försiktig i Afrika. Jag skulle inte vara ute sent eller använda lokaltrafiken, men jag tänkte att det borde gå bra ändå, vilket det också gjorde till slutet av min Afrika-vistelse i Johannesburg.
– Efter en sightseeingtur gick jag ned på en marknad och omringades av tio män. En av dem öppnade jackan och visade sin pistol och sin stora kniv och sa: ”ge oss allt du har så kommer inget hända dig”. Jag sprang, vilket måste ha överraskat dem för jag fick ett litet försprång. Jag hittade tillbaka till tågstationen och de var borta. Efteråt var jag i chock och förtvivlan och bestämde mig för att lämna Sydafrika direkt i stället för några dagar senare, vilket var planen. Jag åkte till Bangkok.

Sjuk historia. Vidare berättar Ulrich om hur enkelt det är att komma i kontakt med människor på resande fot.
– I alla länder jag besökt har jag känt att människor i regel är väldigt vänliga och trevliga. Jag har sagt det en massa gånger, men varför fungerar det inte på samma sätt hemma i Schweiz? Visst är folk trevliga, men det är inte alls på samma sätt som på de ställen jag har besökt, säger han och försöker sig på en egen förklaring på frågan.
– När man reser är det enklare att komma i kontakt med människor. Man själv är mycket mer öppen och vänlig. Dessutom har man mycket tid, är inte direkt upptagen. Jag tror att det är vad det handlar om.

Du reser ensam?

– Det är väldigt härligt och man måste vara öppen. Visst ibland känner man sig ensam, men då brukar jag haka på olika utflykter. Jag reser i ett år, men har möjligheten att förlänga resan.

Hur är du som människa?

– Jag tänker alltid positivt. Jag är väldigt öppen och ser det goda hos människor. Jag ser möjligheter inställer för problem. Jag är väldigt glad och jag tror att det är rätt väg att gå.

Många unga människor jag känner säger att de förändrats när de varit ute på en längre resa. Känner du igen dig?

– Jag lär mig saker varje dag. Man ser mycket när man reser, man ser mycket från andra kulturer, man träffar nya människor och genom det lär man sig mycket. I min ålder är det nog svårt att förändras, man har en grund. Men jag är öppen.

Slutligen vill han flika in med att vi européer ska öppna ögonen och se över vår självbild.

– Jag har märkt att folk särskilt i Asien är väldigt motiverade och är väldigt bra utbildade. Européer tror ofta att vi är de bästa, men när man reser ser man att det inte är så. De unga asiaterna som jag har sett har en helt annan motivation att utveckla saker och liknande än i Europa.