Hem för en dags arbete

I eftermiddag börjar återfärden i bil till Umeå för att under fredagen undervisa i musik vid grundsärskolan på Ålidhemsskolan. Jag hade givetvis sett fram emot det mer om skolledarna också sett till att det fanns musiksal tillgänglig!

Det är inte utan ansträngning man försörjer sig som det heter. Umeå kommun har ju trots att jag finns tillgänglig och är arbetsför ingen som helst glädje av mina tjänster så jag arbetar nu i mycket socialdemokratiska Tierps kommun. De har tagit bort alla nämnder för det har insett att "alla möten, tyckanden och låtanden" tar bort effektiviiteten och det kan jag understryka då jag antar att inget blivit bättre sedan mina 4 år i kulturnämnden. Vi har inte råd med dåliga organisationer och vi har inte råd med politiker som försnillar våra pengar. Det är illa nog att de får betalt ibland för att tycka eller blogga på betald arbetstid. Är det någon annan i Umeå som skulle tycka det var jobbigt att hoppa över en Löven match för att äta med kungen på residenset? Det är möjligen för att försöka närma sig folket eller fiska röster i detta inte speciellt bra presterande lag som nu också blivit av med ishallen och massor av miljoner av dåliga krediter. Det var vi skattebetalare som återigen via våra folkvalda ombud gjorde en dålig affär eller som det sägs något mindre dålig….

Det krävdes dessutom 2 nybyggda skolor för att lägga ner Ålidhemskolan på grund av icke övertänkta kortsiktiga och lobbyistiskt baserade beslut samt det faktum att i politiken är det inte någon tillgång att bevara den personliga integriteten och tänka själv utan man ska tänka som kollektivet i solidaritetens namn.

Solidaritet ska man känna med människor som har det svårt och visst har vi det enklare att ta oss till valurnorna än i Afganistan ( och det ska vi vara tacksamma för men) det står också klart att när man väl har blivit yrkespolitiker så kostar det folk pengar. Inte skapas det fler jobb i samhället om man lägger några miljarder till Arbetsförmedlingen!?

Mer musik skapar i alla fall glädje och förtröstan