Jag har tidigare skrivit om det här med förtroende för politiker. Och jag har ställt frågan om det är så att politikernas smutskastning sinsemellan ställer till det vad gäller förtroendefrågan? Man försöker helt enkelt vinna röster genom att utse en syndabock eller förlöjliga varandra. Men istället för att stärka sitt eget parti, eller sin ståndpunkt i en viss fråga, kanske förtroendet för politiker minskar för varje påhopp?

Exempel på hur politiker förlöjligar varandra, osynliggör och/eller påför varandra skam och skuld:

Moderat förlöjligar partiledare

Kommunalråd anklagar regeringen för att vara ansvarslös

Moderat kritiserar kommunalrådets kritik

Politiker träter om vems felet är att gravida diskrimineras

Folkpartiledare förlöjligar kommunalråd

C-politiker förtydligar vems felet faktiskt är (inte hans partis)

Kommunalråd osynliggör SSU-ordförande

Minns du de 8 härskarteknikerna? Läs Lisbet Olofssons blogginlägg och Umeå kommuns faktablad.

Nu när jag surfat runt lite för att kolla in tonläget bland VK:s politikerbloggar finner jag en hel del sakliga bloggar som är informativa. Tack! Det var en lättnad att få läsa. Och det är bloggar från olika partier och verkar vara fler än de som använder fula metoder. Tack!