När börjar LIVET???
Imorse fick jag höra en andakt som satte sina spår och den vill jag dela med dig här idag. Det är ur boken Under ytan av Torgny Wirén och Mats Johansson:
Fast det blev ändå inte riktigt så. För efter ett tag kändes det ganska ensamt hemma i lägenheten. Pojken längtade efter en flicka att krama, men eftersom han var lite blyg visste han inte riktigt hur man bar sig åt för att få en tjej. Så han tog fram sin andra sten och med ens stod han där: trettio år gammal, med fru och tre skrikande ungar hemma. Nu äntligen skulle väl livet trots allt börja.
Men, ändå inte riktigt. För varje eftermiddag när han kom hem från jobbet stod frun där på trappan. Då fick han sätta igång med att städa och laga mat. Och mitt i natten kunde han bli väckt för att byta blöja eller vispa ihop välling.
Så han plockade fram sin tredje önskesten. Genast stod han där femtio år gammal. Barnen var utflugna. Med gott samvete kunde han sätta sig framför TV: och titta på vilka program han ville. – Nu skulle väl äntligen livet börja på allvar.
Men, vad han inte räknat med var alla krämporna som började komma. Han orkade inte som förr. Pengarna räckte inte till alla de resor han planerat, koncentrationen höll inte för alla olästa böcker. Nu fanns bara en enda önskesten kvar. Han plockade fram den och så önskade han sig tillbaka, tillbaka till den punkt där han först startade.
En sak hade han ändå lärt sig: Livet är en gåva. Aldrig någonsin blir det perfekt eller problemfritt. Trots detta måste vi gripa tag om dagen som ges oss och göra det allra bästa vi kan av den. Något mer finns nog egentligen inte att önska.