Singelbloggen

När börjar LIVET???

Imorse fick jag höra en andakt som satte sina spår och den vill jag dela med dig här idag. Det är ur boken Under ytan av Torgny Wirén och Mats Johansson:

Pojken och de fem önskningarna
En pojke var på väg hem från skolan. Han kände sig besviken och ledsen, trivdes inte riktigt med livet. Då plötsligt stod det en god fe framför honom och gav pojken fem önskestenar. Dem kunde han använda för att önska sig precis vad han ville. Pojken tackade, tog sina stenar och stoppade i fickan. Sedan fortsatte han sin väg hem.
 
Han tyckte det var väldigt tråkigt och jobbigt i skolan. Alla prov och läxor som ständigt låg över honom. Inte en minut kunde han koppla av med riktigt gott samvete. – Tänk om skolan ändå vore slut, tänkte han. Då kunde jag sätta mig framför TV:n utan att behöva ha några läxböcker i knät. Så han plockade fram sin första önskesten och vips stod han där tjugo år gammal. Skolan var slut. Han hade jobb och egen lägenhet. Nu skulle äntligen livet börja.

Fast det blev ändå inte riktigt så. För efter ett tag kändes det ganska ensamt hemma i lägenheten. Pojken längtade efter en flicka att krama, men eftersom han var lite blyg visste han inte riktigt hur man bar sig åt för att få en tjej. Så han tog fram sin andra sten och med ens stod han där: trettio år gammal, med fru och tre skrikande ungar hemma. Nu äntligen skulle väl livet trots allt börja.


Men, ändå inte riktigt. För varje eftermiddag när han kom hem från jobbet stod frun där på trappan. Då fick han sätta igång med att städa och laga mat. Och mitt i natten kunde han bli väckt för att byta blöja eller vispa ihop välling.
 
– Detta är ju inte klokt! Tänkte han. Aldrig en enda minut får man sitta ner och bara ta igen sig. Livet kan väl ändå inte bara handla om arbete och krav. Tänk när barnen flyttat ut och det äntligen blir lite lugn och ro i huset.

Så han plockade fram sin tredje önskesten. Genast stod han där femtio år gammal. Barnen var utflugna. Med gott samvete kunde han sätta sig framför TV: och titta på vilka program han ville. – Nu skulle väl äntligen livet börja på allvar.
 
Men ändå inte riktigt. För varje morgon kvart över sex ringde väckarklockan. Halvt medvetslös måste han släpa sig iväg till jobbet. När han väl kom hem var det nästan kväll, något mer orkade han inte göra den dagen.
 
– Det här är ju inte klokt, tänkte han. Livet måste väl vara mer än bara arbete? Fem veckors semester på sommaren och sen är det elva månaders slit igen. Tänk när man blir pensionär! Så han plockade fram sin fjärde önskan. Och vips stod han där sextiofem år gammal och alldeles nybliven pensionär. – Nu skulle väl äntligen livet börja?

Men, vad han inte räknat med var alla krämporna som började komma. Han orkade inte som förr. Pengarna räckte inte till alla de resor han planerat, koncentrationen höll inte för alla olästa böcker. Nu fanns bara en enda önskesten kvar. Han plockade fram den och så önskade han sig tillbaka, tillbaka till den punkt där han först startade.

En sak hade han ändå lärt sig: Livet är en gåva. Aldrig någonsin blir det perfekt eller problemfritt. Trots detta måste vi gripa tag om dagen som ges oss och göra det allra bästa vi kan av den. Något mer finns nog egentligen inte att önska.

 
 
Boken finns på www.cordia.se
Etiketter: ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.