Läkande vänner

En barndomsvän hör av sig efter att ha läst min blogg och undrar om vi ska äta lunch ihop. Vi har gjort det ett par gånger sedan hon flyttade tillbaka hem för ett år sedan. Jag har jobbat förmiddagen och fått ett flertal texter formulerade och stänger ner datorn för att gå till lunchen. Det yr av snö ute trots att morgonen var så gnistrande klar.

Vi sitter en knapp timme och äter och pratar. Pratar och äter. Berättar och frågar och delar med oss av våra liv med varandra. Det slår mig att det är otroligt vad mycket det betyder att vi ändå varit vänner när vi var små. Att vi har minnen av varandras historia som vi inte behöver dra upp för att förklara delar av våra personligheter och hur vi kan hjälpa varandra att hitta pusselbitar som vi själva tappat bort.

Jag kliver ut ur restaurangen in i snöyran stärkt av samtalet. Det blir tydligt att den teorin kring stress som säger att vänner hjälper en att läka har en grund i verkligheten. Hjärna och kropp behöver det sociala sammanhanget för att må bra. Det som ofta händer när en hjärna är stressad är dock att den väljer bort vännerna. Den har inte tid att "ha roligt" eftersom det är så mycket viktigt som inte hinns med. Ändå talar mycket för att vi orkar bättre med allt det där viktiga om vi inte glömmer våra vänner. Återigen en sådan där irriterande kunskap att ha med sig. Att den stressade hjärnan lurar mig att tro att jag fattar vuxna och mogna beslut som väljer "business before pleasure" fast det egentligen bara är korkat när man är stressad.

Vissa saker måste få ta tid i ens liv för att det ska bli ett bra liv för hjärna, hjärta och kropp. Och då orkar alla delar mycket mer.

Samtidigt är jag i det läget nu att jag faktiskt inte orkar att vara social  på alla sätt och alla dagar. Jag anar att det blir så när man tippat över gränsen. Hjärnan går liksom på högvarv för den minsta lilla sak som ska planeras, och beter sig som om det vore en internationell konferens på annan ort som ska koordineras. Inte konstigt att jag blir trött när dagen är slut och jag har haft möten med flera människor på samma gång.

Blåsan då? Jag den har krupit tillbaka i medvetandet eftersom jag inget hör från neurokirurgen. Snart ska jag ringa. Men hur ska jag hinna med det den här veckan…