Så kan man beskriva min rygg efter ett naprapatbesök. Det knakade överallt! Och när fötterna lades bredvid varandra kunde jag verkligen känna en grym skillnad; mer sne än ringaren i Notre Dame!

Knäckt åt höger, åt vänster, sidan, andra sidan, ländryggen, bröstryggen,nacken. När jag gick ut därifrån var jag; fortfarande sne. Löpförbud till måndag då det är dags för ett nytt försök. På tisdag ska jag nämligen springa igen, har jag tänkt. Skönt att jag faktiskt gick och kollade upp mig, nu har jag ju en förklaring på hur kroppen betett sig efter påsk. Tack Stina som kommenterade här på bloggen!

Praktiskt nog har WHO gått ut med en varning att man inte bör träna utomhus! Skadeglad som jag är hånler jag bara åt att det var rätt helg – Hur man nu kan utsätta sina lungor för större skada än att andas in alla bilavgaser i stan. För att inte tala om alla gifter än rökare drar i sig… (yrkesskada)

Idag har i alla fall jag avverkat två pass på crosstrainern där jag endast andats in en ingrodd svettluft från fläkten på maskinen.

Min överlevnadsplan för helgen ser ut såhär:

Nu: Vännäsby. (I min lägenhet trängs tvåsiffriga par med löparskor som skriker "Använd mig")

Imorgon: Vattenlöpning på morgonen, 2h spinning kl 14. Därefter tillbaka till Vännäsby av samma skäl som ovan.

Söndag: Hålla mig borta från löparskor. Städa.

Jag reserverar mig för blåsippor, jag får säga blå vårblommor istället. Mitt omdöme när jag har mjölksyra upp tänderna är kanske inte det bästa men jag blev glad av att se dem i alla fall.

Idag steg jag upp 05.30 för att lämna stan kl 06. Cirka 15h senare kunde jag åter traska in genom min dörr efter en lång arbetsdag. Trots det hann jag med en liten löptur runt strandpromenaden i Skellefteå. Egentligen tycker jag att den är finare än i Ume men det får man kanske inte säga… Stort plus för att man kan springa runt mycket snabbare än här hemma (då tänker jag på Klabböle) sen slipper man nästan helt asfalt.

Jag avslutade passet med några koordinationslopp i friidrottshallen. Jag har inte varit där på år! Lite skoj, även om kroppen inte tyckte det. Nu måste jag sova, jobb imorgon igen fast jag längtar – och är i stort behov av helg!

…har jag återfötts ur min egen aska. Måndagens fruktansvärda träning tryckte ner självförtroendet fem meter under jorden och jag har varit sur sedan dess. Idag fick  jag lite revansch i alla fall! Inte lika ont i benet (allt som behövs är typ lite vila…) samt att jag kunde springa mer än 30sek utan att få mjölksyra. Idag tog det säkert en hel minut. =)

2×500-400-300-200/2min vila samt 6min seriepaus. Helt sjukt vad ovant såna här pass känns. Det är som om kroppen inte fattar vad som händer; "Vadå springa fort? -Jag trivs så mycket bättre i det där behagliga 4.45-tempot"

Det kanske blir bättre med lite träning för nu skvallrar klockan om att jag aldrig varit långsammare… men oavsett det så är jag ändå så glad att jag sprang hela passet, blev ordentligt trött, inte hade ont (och fortfarande känner mig okej) & framförallt att jag fick 90min ute i härligt vårväder!

Längs strandpromenaden i Umeå växer det blåsippor! Ta en löptur dit och kika vettja.

Sitter på jobbet och har precis packat ihop ett gäng saker som ska skickas iväg. Ska alldeles strax äta lite lunch. HAr även tjuvtränat på dett korta lilla afropass jag ska ha i eftermiddag (!) Det var nästan ett år sen jag hade ett pass nu och jag trodde att det skulle sitta i benmärgen men jag har banne mig fått öva lite. Finns en stor risk för blackout men det är ju bara på skoj så skit samma!

Efter det ska jag snabbt svida om till löparkläder och springa ner på strandpromenaden där det vankas intervaller. Det var ju ingen hit i måndags men då jag bara tränade två lugna pass igår så ska jag nog vara bättre idag. Känner inte att jag har så ont heller. Imorse blev det 40 ynka minuter på crosstrainern – det kändes som det dubbla. Så tråkigt!!

Nu ska jag stoppa i mig min lunch och senhålla tummarna för i eftermiddag. Löpning i solen är ju oavsett hur det går inte helt fel!

Efter att ha genomfört ett halhjärtat styrkepass där hopprepet var höjdpunkten så funderar jag på att sadla om. Ännu en gång har jag ju fått höra hur lika vi är…

Måndag, måndag.

Joggade en lugn jogg igår morse, kändes som om jag aldrig gjort det förut. Sen en dag på jobbet som om jag aldrig varit ledig. Kring 15 sprang jag ner till nolia för intervaller, och för att få en första diagnos på min höft. En liten korrigering senare och alla kotor satt som de skulle. Som en dragkedja kändes det när det knakade igenom hela ryggen. Helt plötsligt kändes det okej. Tills jag började springa.

Pust, Stånk. Stön. Vad jobbigt! Vad händer? Ingen kraft, ingen ork, ingen styrka i benen. Vem satte viktbojor på mina fötter?

Jag gjorde det enda rätta och joggade hem istället. Sur och besviken. Jag vill ju också kunna springa fort. På kvällen hade jag ont igen, och imorse när jag fick ställa mig på crosstrainern inomhus. Ett straff.

Men prisa gud för jag fick i alla fall skatteåterbäring!

Undra hur många liter vatten som rann bort igår? Lerigt värre var det i alla fall på min långrunda. Ryggen på jackanoch baksidan av tightsen hade fått en ny färg. Normalt brukar jag vara helt ensam på den här landsvägen vilket brukar vara himla skönt när man är ute länge. När (inte om) man blir kissnödig kan man ju bara snabbt springa in i skogen och göra sina behov. Igår var det helt omöjligt, det var löpare överallt! Svårt att bli arg över det, så roligt att folk börjar hitta ut och springa. Jag får se det som extra bäckenbottenmuskler att hålla sig i en timme.

De avslutande koordinationerna innan jag gick innanför dörren var sega och stela. Det fanns inte mycket krut i benen denna söndagsmorgon. Så kan det vara, snabbt bortglömt var det under den härliga promenaden i solen ner till jobbet.

Många som ville ha skor denna dag, härligt när folk vill ha lätta racerskor. Jag blir så sugen på ett par jag med, att få rusa fram på vägarna. Min kollega köpte med sig ett par lätta racer hem men jag ska fundera vidare. Känns inte som om det blir någon tävling imorgon…. eller? Är ju faktiskt i Skellefteå, och de har ju en träningstävling där. Jag bestämmer mig efter dagens intervaller.

Härligt hal morgonjogg imorse!

Åh, härligt – solen strålar! Snart dags för långpass, tror jag. Är lite orolig över hur min höft reagerar. Den har känts stelare för var dag och jag börjar fundera om det är så här det ska vara? Kan inte bara skogen smälta upp så man kan springa på mjuka stigar i skogen. Asfalt är döden i längden.

Ikväll tänkte jag tvinga mig iväg på yoga. Länge sedan nu, frågan är om jag kommer ta mig hela vägen in i yogasalen.

Har avverkat tre av fyra dagar på Löplabbet. Det går undan på lagret när vi springer in och ut med skor, krockar, välter skolådor och lämnar allt i en himla röra. Chefen kan bli lite irriterad på måndag men vad gör man när alla vill ha löparskor.

Synd att deras entusiasm inte smittar av sig. Det är med tunga och sega ben jag stapplar hem. Skorna känns so ly när jag försöker springa och höften…ta min ålder och gångra den med 4 så får man inte riktigt tresiffrigt med den åldern jag känner mig som. Jag hoppas att jag bara är lite stel och kan stretcha bort skiten. Imorgon SKA jag springa långpass, helst utan problem.

Hur som helst.

I den största av depression; när löpningen går skit och man inte riktigt hunnit käka lunch så dras jag till energibarsen vid kassan. De i havre som sitter ihop med hjälp av en jäkla massa socker. Grejen är ju att jag inte äter godis, eller är detta godis? Typ, men ändå inte. Helt klart fusk av mig – men det är ju ingen annan det drabbar. 3 månaders upehåll har nu fallit. Samma sak med min nya favvo; "blåbärsmix" i naturgodishyllan. Russin, blåbär, pumpafrön och solrosfrön. Ja, i mörka stunder kan det bli lite för mycket. Denna helg har varit en sådan och därför har jag tagit mig en tur till ICA för att fylla kylskåpet med riktigt mat som ska göra att jag orkar och håller mig hel. Nästa vecka ska jag nämligen få svettas ordentligt när jag rusar fram över asfalten!

 En lite väl ond höft gjorde att jag hoppade morgonpasset. Sen trampade jag runt i butik hela dagen igår. Allt för mycket asfalt sliter ont just nu, längtar ut till skogen och lite mjuk mark. Tills dess får jag träna klokt. Hur jag än gör så springer jag mer än för en månad sen. Våren har den effekten.

Intervaller stundade på kvällen. Jag tog mod till mig och sprang till Gammlia där orienteringsklubben hade träning. Jag frågade försiktigt om jag fick hänga på; så skönt att ha lite folk att springa med när man är lite trött och less. Perfekt att det skulle springas backe, det hade jag verkligen inte gjort på eget bevåg. 4xkort backe (uppför gammlia mot muséet) och 4xlång (östrabacken). Jag hade lagt upp det tvärtom, feg som jag är. Detta blev en lite utmaning för skallen! Det gick faktiskt bra, alla intervallerna avverkades på strax över en halvtimma med resultatet att en liten kille spöade mig på sista backen. Vissa säger att barn inte ska springa intervaller. Jag hävdar motsatsen då de knappast kan få mjölksyra samt att de då för en gångs skull kan sätta alla vuxna på plats. Dagarna ut blir de ju tillsagda om vad som är rätt och fel men mot en (otränad) vuxen kan de ju för en gångs skull  visa vart skåpet ska stå. Det är en härlig känsla.

Efter 90min joggade jag hemåt och när jag kände att jag inte kunde bli tröttare ropade en kvinna med två hundar till mig:

–  "Jag har mött tre löpare men du är den enda med ett bra löpsteg. Se så, upp med hälarna nu!"  Jag vet att jag egentligen  lufsade som en skadeskjuten kråka men detta var ändå vitamininjektionen jag behövde för att orka ta mig hem.

Idag gäller höft- och hälsenevilodag. Imorgon är det dags igen.