Med Västerbottens vackra fjällvärld utanför fönstret och sprakande björkved i öppna spisen är det svårt att föreställa sig vilket helvete som svenske Dawit Isaak har haft de senaste 2722 dygnen.

Sedan den 23:e september 2001 har han suttit i fängelse utan rättegång.

Dawit Isaak är född och uppvuxen i vad som nu är Eritrea. Han flydde från landet 1987 till Sverige och 1992 fick han svensk medborgarskap. När landet blev självständigt återvände Isaak till Eritrea. Han bildade familj och blev också delägare i landets första oberoende tidning Setit. Där jobbade han som reporter.

Efter bara sex år blev det återigen oroligt i landet och Isaak beslöt att lämna Eritrea. Hela familjen kunde återsamlas i Göteborg i april 2000. Ett år senare återvände Dawit Isaak till Eritreas huvudstad Asmara som då var en politisk tryckkokare. Femton personer från landets politiska toppskikt hade krävt demokratiska reformer.

Kritik på internet

I maj publicerade utbrytargruppen sin kritik på internet och snart fanns den också att läsa i den fria pressen, bland annat i Dawit Isaaks tidning Setit. Tidningarna öppnade sina spalter för analyser, kommentarer och intervjuer med representanter från regeringskritikerna.

Den fria kritiken väckte den sittande regeringens vrede och medan världens blickar var riktade mot de raserade tvillingtornen World Trade Center slog president Isaias Afewerkis hantlangare till. Elva politiker och tio journalister greps och kastades i fängelse.

En av dem var Dawit Isaak. Det var alltså den 23 september 2001. Och än i denna dag sitter han fängslad på grund av vad vi i sverige och övriga västvärlden anser som självklart. Det vill säga rätten att få uttrycka sin och andras åsikter.

Tortyrskadad

Organisationen Reportrar utan gränser beskrev hans gärning:

’Han valde att skriva fritt och uppmuntrade andra att göra det och för det förlorade han sin frihet.’

Under årens lopp har uppgifter om Isaaks behandling blivit kända. Han har behandlats på sjukhus för tortyrskador. Den senaste uppgiften gör gällande att han förts till ett militärsjukhus där han hålls isolerad och har endast kontakt med en läkare. Hans anhöriga har inte getts möjlighet att träffa honom och dessutom har hans hälsa försämrats av diabetes.

Svenska UD, EU och en rad organisationer har engagerat sig i Dawit Isaaks öde. För oss gäller det att inte glömma och fortsätta att använda det vapen som president Isaias Afewerkis inte kunde godta – tryckfriheten.

För oss är tryck- och yttrandefriheten en självklarhet. Det är en rättighet som är så självklar att knappt någon försvarar den annat än i högtidstalen.

Därför är det viktigt att påminna oss om en verklighet långt bortanför Klöverfjällets vackra silhuett.

För Dawit Isaak och för tryckfriheten.

Trevlig helg

Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare