Drygt två månader har nu gått sedan jag tillträdde som chefredaktör för VK. Det har varit en intensiv och rolig tid. Fylld av både skratt och allvarliga ting.

Jag har några prioriterade huvudområden varav det viktigaste är utvecklingen av innehållet i tidningen och på nätet. Därför är det viktigt för mig att få i gång en dialog med er, det vill säga läsarna.

Just i detta nu upphandlar vi en undersökning som kommer att presenteras under våren. Men sedan är det viktigt för mig att hinna med så många samtal som möjligt för att få synpunkter på tidningen. Vad är våra styrkor och vad är våra svagheter?

Men jag behöver också lära mig mer om Västerbotten och Umeå. Vilka frågor är stora i bygderna? Hur ser företagsstrukturen ut? Hur ser företagarna på sin vardag? Hur ser barnfamiljen på omsorgen? Hur ser ungdomarna på utbildningarna, hur ser de äldre på vården?

Det skulle kännas bra att själv få forma sig en uppfattning om vilka som är de största frågorna just nu i de västerbottniska hemmen.

Därför planerar jag och VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo en liten rundresa i länet. Vi har vikt tre dagar för detta, som får ses som en början. Vi siktar mot vecka 14 men ännu är den till stora delar blank. Vi är därför mycket intresserade av förslag till studiebesök och ämnesområden vi borde fördjupa oss i. Kanske tips på intressanta personer som är värda att lyssna på eller möta en förening som gör viktiga insatser. Helt enkelt: vem ska jag träffa? Skicka förslagen till min e-postadress [email protected]

Vi fortsätter att rapportera om Atlas

Nu till något helt annat. I slutet av förra veckan kom Rädda Barnen med en egen utredning av situationen på ungdomsboendet Atlas, Nordmaling. Verksamheten granskades av VK för en tid sedan den kritik som nu framkom via Rädda Barnen var i stort den samma som speglades i VK:s reportage.

I en kommentar riktar signaturen f. d. tonårsförälder kritik mot såväl VK som Rädda Barnen. Skribenten betecknar det som modern häxjakt:

’Jag tycker det är oanständigt av VK att publicera en sådan här artikel – inte minst som den (åtminstone i nätupplagan) saknar avsändare och när en tidigare artikel av samma karaktär gav upphov till en mycket otäck insändardebatt, huvudsakligen fokuserad på personangrepp.

Låt länsstyrelsen genomföra den aviserade granskningen på det sätt som beskrivs i intilliggande artikel. Publicera gärna resultaten – både från Atlas och andra HVB-hem i länet.

Detta liknar 1600-talets häxbränningar: en påstådd häxa skulle bevisa sin oskuld genom att kastas i vatten. Om hon sjönk var hon oskyldig – om inte skyldig. De angrepp som sker på Atlas personal liknar detta otäckt mycket – mer än 300 år senare!’

Vår utgångspunkt för rapporteringen är att låta ett antal, sedan tidigare, utsatta ungdomar göra sin röst hörd och framföra sin kritik. Givetvis förstår jag att denna kritik kan upplevas som obehaglig för de ansvariga. Men vad finns det för alternativ? Ska tidningen inte skriva när det blir obehagligt för personer i ansvarsställning?

Nej, detta vore inte förenligt med vårt uppdrag och därför fortsätter vår rapportering. Vi kommer att följa ärendet till slutet och på ett rättvist sätt återge länsstyrelsens slutsatser.

För det är just detta som är tidningens uppgift och ansvar.

Trevlig helg.

Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare