Det mest ointressanta man kan skriva om i en krönika sägs vara vädret. Ändå är det alltid ett ämne som filtreras genom hjärnan när jag sätter mig ner med krönikeskrivandet. Inte minst en sådan här vecka då den efterlängtade solen och ljuset gett en riktig energikick. Snacka om solenergi. Vad är det med vädret och svensken?

Nej, den här krönikan kommer att handla om kritik som VK fått under veckan. Vi börjar med en insändare som skrevs av signaturen Likabehandling trots kön:

"Skäms VK. Var står ni i jämställdhetstänkandet? Känns som ni varken hängt med i samhällsutvecklingen eller insett att även duktiga yrkeskvinnor inte bara förtjänar utan också ska lyftas fram i samma utsträckning och på lika villkor som män. När en Umeåkvinna får utmärkelsen Årets yrkeskvinna för att ha verkat för jämställdhet i arbetslivet under många år, återges det med ett par rader på undanskymd plats. Med andra ord tämligen ointressant. När en man utses till årets säljare, då minsann slås det upp med stor rubrik och ett utförligt reportage. En förklaring är verkligen på sin plats och det ganska så omgående.~ En förhoppning är nu att många läsare har gjort samma reflektion och hör av sig till er i sån omfattning att ni inser att det inte längre går att negligera kvinnlig kompetens."

Ungefär samma frågeställning framförde Annika Collén Ordförande för BPW (Business and Professional Women) i Umeå. Annika Collén var en av dem som utsåg Årets yrkeskvinna i Umeå och hon var också mycket besviken över VK:s urval.

Jag kan tycka att den kritik som framfördes har visst berättigande om man gör en rak jämförelse mellan publiceringarna. Problemet är att publiceringstillfällena är sällan, för att säga aldrig, helt jämförbara. Låt mig ge er några exempel:

· Tidpunkt när tipset kommer till oss. Hur långt har produktionen gått?
· Hur många reportrar finns i tjänst och hur många av dem har möjlighet att ta jobbet?
· Hur ser nyhetsflödet ut? Har något stort och allvarligt hänt?
· Behöver tidningen en kortare text eller vill vi ha en personnyhet med bild för att skapa en bättre mix?
· Är personen omskriven tidigare eller finns det något i historien som intresserar oss extra?

Det finns många fler aspekter som påverkar urval och varje enskild punkt kan innebära ett annat beslut. Vad som vi däremot aldrig kommer undan är att vi över tid måste skapa en balans mellan könen i tidningen. Här påstår jag att VK är en föregångare. Inte bara inom Sveriges gränser.

För sju år sedan inledde min företrädare Torbjörn Bergmark ett arbete med att mäta publicistiska nyckeltal. Ett av dem var just andelen kvinnor och män på framträdande plats i tidningen.

Situationen då var 23 procent kvinnor och 77 procent män. Vid senaste mätningen i slutet av förra året var den ackumulerade siffran 48 respektive 52, det vill säga i princip helt jämt, för det totala nyhetsutbudet. Om vi tittar på några specifika delar i tidningen ser situationen ut så här:

· Förstasidan (53/47).
· VK grattar (50/50)
· Dagens fråga (66/34)
· Lördagsporträtt (58/42)
· Hur är läget (44/56)

Vad är slutsatsen av detta? Att VK nått målet? Nej, inte alls. Men jag vill visa att VK:s redaktion sedan länge varit medvetna om skevheterna mellan könen och tagit det på allvar. Det kommer vi fortsatt att göra och vår målsättning är att klara läsarnas högt ställda krav.

Därför är synpunkter på vårt arbete ovärderligt.

Trevlig helg!

Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare