Kampanjjournalistik, detta bespottade begrepp, visade i fredags sin bättre sida. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen publicerade igår krav på frisläppande av Dawit Isaak. De vill gemensamt sätta press på den Eritreanska regimen att frige den svenske regimkritikern. Dawit Isaak har idag suttit 2743 dagar utan vare sig åtal eller dom. Han sitter inspärrad för att ha skrivit och publicerat artiklar om behovet av demokrati i Eritrea. Under åren har många publicister och andra engagerat sig för Dawit Isaaks sak.

Men för varje dag som går blir läget allvarligare. Jag beskrev Dawit Isaaks svåra situation i min krönika under sportlovet och nu agerar våra största tidningar samfällt. Det är bra. Det är riktigt bra och jag hoppas många av våra läsare går in på några av ovanstående tidningars hemsidor och undertecknar uppropet. Det har åtminstone jag gjort.
Kampanjjournalistik är ibland riktigt bra. Till och med nödvändig.

I veckan kritiserades VK för sin beskrivning av våldet runt krogarna.
"Vi ägnar en hel del av vår tid som lärare till att få studenterna att inse att de aldrig ska tro på det som kablas ut i medierna vad gäller brott. Att de definitivt inte bör forma sina åsikter utifrån den mediabild som sprids."
Det skrev Tommy Andersson, docent, forskare och Stig-Arne Berglund, fil dr och forskare. Bägge är verksamma som lärare på polis- och socionomutbildningarna vid Umeå universitet.

Huvudpoängen är att vi i medier (och då givetvis VK) inte gör skillnad mellan anmälningar och den verkliga brottsutvecklingen. En ökande anmälningsbenägenhet försvårar våra möjligheter att dra säkra slutsatser. De skriver:
"Har våldet i Umeå ökat? Vi vet inte – och inte VK heller. Men vad vi vet, till skillnad från VK, det är att vi inte vet. Och det är viktig kunskap!"

Ni som missade artikeln kan fortfarande läsa den på vk.se och bilda er en egen uppfattning. De bägge forskarna drar svart-vita slutsatser som skulle få en kvällstidningskrönikör att rodna.

Nåväl. Distinktionen mellan anmälda brott och verkliga brott hade kunnat vara tydligare. Speciellt i våra rubriker. Å andra sidan framgår det på många ställen att det just handlar om anmälda brott. Jag tror faktiskt att den normale läsaren kan göra skillnad på detta.
I våra artiklar gjordes också en jämförelse mellan universitetsstäderna, Linköping och Lund, där anmälningarna minskat under den jämförbara perioden. Har anmälningsbenägenheten inte fått genomslag där, kan man ju försiktigt undra.

Lägg därtill den upplevelse som många inom restaurangbranschen vittnar om. Miljön hårdnar och den liknas vid en stockholmssituation. Detta kanske inte kan utläsas i statistiken men är trots allt verklighet för de som står vid insläppet om nätterna.

Sanningen kanske finns där någonstans mellan den verifierbara statistiken och den hårddragna rubriken.

Jag vet väl egentligen inte heller, men vågar faktiskt tro på den sammanvägda bilden att våldssituationen åtminstone inte blivit bättre. Vad tror du?

Trevlig helg!

Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare