Tyvärr kan jag inte påstå att den nåddes då jag lufsade på i skogen runt Lidingö efter konferensens slut. Nej, den nåddes i ett helt annat sammanhang.

Stockholms trafikinfarkt drabbade mig på väg hem. Efter en oerhört långsam och stressig transport med smårusande klampande, taxiåkande, tunnelbana och taxiåkande nådde pulsen oanade höjd er. Som absolut sista passagerare damp ned i mitt säte på Bromma. Utan medresenärerna Anders och Anette hade jag strandat. Kanske hade jag suttit kvar i bilköerna fortfarande. Åtminstone kändes det så.

Dagen innan var det ungefär samma situation. Klockande tickade medan köerna växte eller åtminstone stod still. Lämpligt nog fick jag då lyssna på nyheten att regeringen satsar 27 miljarder på förbifart Stockholm. Där och då kändes investeringsbeslutet som en självklart. Investeringarna måste till för att lösa Stockholms trafikproblem. Om sedan just denna investering är den rätta överstiger min kunskap men att det krävs insatser torde vara ställt utom tvivel.

Min förhoppning är att vi med vår artikelserie Vägupproret når samma förståelse. Dåliga vägar och sänkta hastigheter är också betungande och stressande. Oavsett om pulsen går upp på vägen från Lidingö eller Bjurholm är det för mig en självklarhet att investeringar måste till. Att vi kan transportera oss på ett vettigt sätt måste vara en prioriterad uppgift för staten. Transporterna och kommunikation är idag en nödvändighet både för samhället, näringslivet och den enskilde.

Jag oroas dock att vi bevittnar ett nationellt Svarte Petterspel kring infrastrukturen och vi vet vilka som sitter med det sämsta kortet – färre väljare.

 Därför är det viktigt för VK att beskriva situationen, dess konsekvenser och självfallet ge vår läsekrets att själva uttrycka sin syn. En del kallar detta något nedlåtande för kampanjjournalistik. Och så är nog fallet. Det är en kampanj för att lyfta fram ett problem som alla i vår region känner till. I den här frågan tar vi ställning för vår region. Att det skulle vara negativt har jag svårt att förstå.

Tvärt om så är det roligt är att se läsarnas kommentarer och engagemang. Att vägnätets standard berör Västerbottningen är varken konstigt eller överraskande. Men likafullt är det roligt och uppmuntrande att se.

Kampanjjournalistik är ett alldeles utmärkt publicistiskt grepp. Speciellt när det rör sakfrågor som berör vår läsekrets och region. Faran är när kampanjerna riktar sig mot enskilda. Dessa journalistiska insatser får snart en besvärlig bismak.

 Men att driva kampanj för ett vettigt vägnät känns idag alldeles utmärkt.

Trevlig helg!

 

Sture Bergman

Chefredaktör och ansvarig utgivare