Kräksnö!

Vaknade upp till ljudet av mobilen, som vanligt… Katten flög ur sängen och la sig på hallmattan, på nedervåningen istället. Anders fortsätter sova, som att han inte hört alarmet eller känt när katten hade han som språngbräda. Efter två snoozningar är det dags att gå upp… Tittar ut genom fönstret och tänker "…vad är det där..?!" Det är vitt i träden… Man ser inte ens vägen där nere, utanför fönstret… Jag suckar för mig själv och säger till Anders att det är vitt ute. Han låter som ett litet barn, medan en anan direkt börjar tänka på hur man ska ta sig till jobbet. På tisdagar brukar jag nämnligen åka själv, då Anders oftast fakturerar till sent på kvällen, och jag gärna vill ta mig hem.

Spännande blev det i alla fall. Ut med bilen ur ladan, och ut på vägen. Spann hela vägen från vår utfart till korsningen där jag ska ta av mot stan, vilket väl är 500meter. Sen vidare där, förbi refug och mot stan. Det gick inte fort vill jag lova… Tror aldrig att vägen till stan har varit så lång som den var idag. När man kan se jobbet ska jag svänga sista vänster för att ta mig upp för en backe in på parkering, där jag var på väg ner i diket, alternativt in i skopan på traktorn som precis varit där och plogat. Saken blev dessutom inte bättre av att bilen vibrerar när man kommer upp till en 60-70km/h. Nu är man framme i alla fall, och bilen står parkerad. Med lite tur slutar det snöa till klockan 14 så det försvinner lite innan man ska hem. …jag skulle nog ha blivit insnöad imorse ändå…

synen från kontoret