Sally fick en bob i julklapp. Som jag vunnit på Coop, i en tävling för havrefras.
Här drar Anders henne ner för den lilla backen utanför huset.
Jag tror att hon gillar det.
Här leker hon i leklådan….
Etikett: snö
Diss och diss
Tidigare har det ju varit hiss och diss, men idag blev det två stycken diss…
För det första snön, som helt plötsligt letade sig tillbaka och som medförde att jag åkte med Anders imorse istället för egen bil. Då Anders ska hitta på saker efter jobbet så brukar jag ibland ta bilen, typ för att handla och så. När det är bra väder så brukar jag gå till stan och ta bussen hem. Men idag, i snålblåsten och snöslasket fick jag vänta på två bussar innan jag kom hem.
På bussen, på vägen mot Järlåsa, hoppar det på en karl och sätter sig minst tre meter ifrån där jag sitter. Jag är ofta en sån som lägger upp väskan ivägen, när det finns platser på annat håll, bara för att sitta själv. I alla fall numera, då jag tycker att man tar så mycket plats av det där sätet. (och så kul är det inte att sitta och klibba ihop utsidan av låret emot någon annan)
I alla fall så ser den här karlen lite konstig ut. Kan inte sätta fingret just då på varför, men han har ett litet konstigt flin. Så drar han fram vad som ser ut som en genomskinlig godispåse och stoppar något i munnen. ..Kanske var därför han såg så finurlig ut… Efter en liten stund så hör man sen ett högljutt smackande från ena sidan av bussen. Det är mannen med godispåsen som verkar ha fått för lite uppmärksamhet när han var liten eller nåt… Smackande är dagens andra diss. Finns få så enerverande läten som just smackande.
När jag var liten, och gick hos dagmamma så fick vi nämnligen absolut inte smacka eller tugga med munnen öppen. Att dricka under själva ätandet var också förbjudet, då man ju kunde bli mätt av mjölken annars. (Självklart fick man dricka om maten var varm eller så) Jag brukar berätta det för Anders när han pratar med mat i munnen, och då tittar han alltid lika konstigt på mig. Vad är det för fel på att inte prata med mat i munnen? Enda giltiga skälet i min värld är om man är så glömsk att man skulle kunna hinna glömma vad man skulle berätta innan man tuggat klart… Så de så!
Suck, med stora bokstäver
*SUCK* …var det… Igår var allt så bra. Åkte mot jobbet, var lite småruggigt, men jag behövde då ingen jacka. På eftermiddagen började det att regna, vilket det inte gjort på ett tag, så man tog sig igenom det också.
Åkte sen till Gränby för att träffa Sandra och ta en fika. Hittade på morsdagspresent också, då det för någon dag sedan slog mig att det är en månad kvar. (När jag minns såna saker måste man göra något åt det direkt, annars försvinner det, plus att det känns mycket bättre att komma ihåg saker på egen hand istället för att alltid ha alarm till allt man ska göra.
Anders hade beställt mat från Burger King, då de finns på just Gränby, och jag skulle bli lite sen, så det blev järnet hem med hamburgare och lökringar som luktade i hela bilen. (Blev inte alls hungrig, nej då…)
Kvällen fortsatte som vanligt, och när jag varit ute i garaget en stund och ska gå in igen så snöar det. Tänkte inte mycket mer på det, men det fortsatte tydligen hela kvällen… och natten… Runt kl.5 imorse kom Diesel in och skrek. Han ville väl visa att han hittat in. Anders sätter sig upp i sängen och påpekar att det snöat hela natten… *suck* Katten ligger i sängen en stund, så där lagom så man hinner somna, innan han hoppar ner igen, en halvtimme innan larmet ljuder. *suck för andra gången*
Inte mer än att gå upp när klockan ringer, och tittar ut… Det som mötte mig var inte lika kul som kattens sällskap, för det såg ut så här…
Runt tio cm snö på bilarna, om än mindre på marken. Nollgradigt och slaskigt, och väl på jobbet var det mest vatten, men det här vita kräket kan väl ta och försvinna nu ändå…?!
På jobbet tar vi oftast en kaffe direkt på morgonen och så även idag. Vi pratade så klart om vädret när Norrman påpekar att Göken ska snöas över tre gånger på dessa breddgrader, innan det blir sommar, och på Öland eller Gotland gäller detta tydligen fem gånger, med tillägget att: "Men Göken är översnöad och död och ligger med fötterna i vädret." …och precis så känns det… Anders ville till och med gå i ide imorse innan vi åkte mot stan…
Solsken & mer planerande
Känner att jag skriver ju inte så mycket. Mamma brukar inte ens titta in här eftersom det inte uppdateras så ofta. Men istället så händer ju lite mer mellan själva skrivningarna.
Har blivit en del fotande sen sist, eftersom snön håller på att försvinna och man känner sig lite mer manad att gå ut. I veckan fick Diesel stå modell, och så fågeln, som Anders sa var Bofinken Knut, fast det var en blåmes.
Diesel verkar ha vant sig vid snön, även om sol och barmark är skönare
Bofinken(?) Knut
Diesel gillar att vara inne också
En sak jag tänkt på är när man ä ute med Diesel så springer han runt som en annan… Oftast följer han med till brevlådan, så även denna gång, men när man går ifrån honom sitter han oftast själv och filosoferar en stund, tills man får hans uppmärksamhet. Först är svansen nedåt, och ser lite livlös ut. Sen stiger den långsamt, tills den till slut är upprätt, och får sin vanliga knorr längst ut. Efter en fyra-fem meter springer han som snabbast, men så kommer han liksom på att det är långt till en annan, och trappar då av på takten igen, men knorren är kvar. Undra vad det beror på…(?) Jag trodde ju att den var bruten innan en veterinär sa att den inte var det. *pusta ut*
Annars har vi börjat planera lite mera inför Pyrets ankomst i juni. Om än lite ännu, men Anders har tagit tag i barnstol bland annat. Jag åkte till Karlssons idag och skulle försöka hitta en ny dörrmatta, eftersom den gamla är full av svarvspån, som vägrar försvinna. Men någon passande hittades inte. Istället försökte jag koncentrera mig på att för en gångs skull spana in barnkläder. Något som jag mest ignorerat hittills. Ett par små mjukisbyxor blev det i alla fall. För övrigt de enda jag hittade i affären, som inte var rosa eller blått, grönt eller lila… *suck* Men så har jag ju en av mina gamla t-shirts, och en body, så Pyret borde kunna komma hem med kläder på åtminstone! =)
Min gamla, ursnygga body, som ju kan bli lite retro till sommaren
Min gamla t-shirt, och de nya byxorna. Känns ganska könsneutralt, va?
Målarfärg & ändlöst sparkande
Den här helgen blev dedikerad till att göra färdig garderoben. Eller ja, numera heter det väl "Walk-in-closet"… För två år fanns ett fönster i garderoben som inte var riktigt klart. Något som kändes på vintrarna, då jag började undra varför det såg ut som det gjorde. Det var ett sånt där klassiskt projekt som inte blivit avslutat. (Annars brukar det ju vara lister och tapetsering, men här var det fönstret) Jag förstod inte varför det skulle finnas ett fönster i garderoben överhuvudtaget, och med tanken på värmeskillnaden och att fönstret dessutom ligger på baksidan av huset, så sattes fönstret igen sommaren 2008.
Sedan dess har det bara suttit en gipsskiva där med lite spackel runt, och Anders lovade ju att skaffa mer spackel inte långt efter att fönstret sattes igen. …Men det tog 1½ år… Jag tog upp det förra helgen, att det kanske var på tiden att göra något åt det där eftersom vi vet hur vi vill ha det där inne, men det enda som saknades var att sätta lite fart. Så Anders började med att slipa och spackla i fredags kväll, efter att vi köpt färg.
(Anders slipandes i garderoben)
När vi stod i färgaffären så kom det oundvikliga… Vad har vi för färg i garderoben nu..?! ..och båda kliade sig i huvudet… Anders sa blå och jag sa grön… Vi tog varsitt färgprov och sa att då är det väl bäst att hitta en färg som passar båda de färgerna.
Sagt och gjort…
Vilket är nu mest lik…? Ja, Den kamoflagegröna valde vi som ny färg till fönsterväggen, och jag sa att Havreax måste vara den vi redan har, medan Anders sa Tropikregn. Men jag gillar ju inte att gnugga in det när Anders har fel, så ni får bestämma. Han blev i alla fall väldigt tyst när jag höll upp proverna mot väggen. =D
och så här blev slutresultatet…
Nu ska bara hyllorna upp igen, och införskaffas lite nya till fönsterväggen.
Annars har helgen försvunnit som vanligt. Det var rätt kallt, och snöovädret fick vi också, även om man inte märkte det mer än när man skulle öppna dörren imorse. Diesel var inte heller så imponerad av snön, så han har hållit sig mest inne, i sitt nya favoritfönster, mot ladan, så han kan ha span på om någon kommer.
(Katten gillar fönster, för då behöver man bara gå ut om man verkligen är nödig..! Men det är liiiite svårt att jaga fåglarna genom fönstret…)
En fin dag vart det idag i alla fall, även om det inte blev någon skottning i Anders farmos stuga, som vi tänkt. Men det fanns ju saker att göra här hemma också, så det får bli någon annan dag.
Mycket snö blev det
Lite tv-tittande blev det också och då kunde Anders för första gången känna hur Pyret rörde på sig där inne i magen. Något som såg ut att göra honom rätt förvånad. Men nu behöver han ju inte oroa sig för att man ljuger om att vara gravid, då det bara är att känna på magen. …och nu är det ju bara 16 veckor kvar till det lilla livet förmodligen kommer driva katten till vansinne, och göra så att pappa inte får några fler sovmornar. (Anders anledning till att inte gå upp i tid på mornarna är ju att vi måste ta vara på dem nu för sen är det slut med sånt, och jag är inte sen på att ta efter =)
Gårdagens minst sagt spännande hemkomst
Min bil, Berit, ibland kallar jag henne för Beirut, för hon är så bombad, fungerar inte alltid så bra. Den är aldrig trasig, och startar nästan jämt, men igår fick hon lite mer respekt från min sida. Inte för att hon ruskade och knappt klarade av att fara fram i 70km/h, på grund av allt ruskande, utan snarare för hemkomsten.
Vi har nämnligen lite privat plogning, men de hade nog lite fullt upp, så när jag kom hem var det snö upptill knäna. Jag såg knappt infartsvägen, men som tur var hade grannen plumsat fram och hämtat posten, så jag hade något att sikta på. Jag gasade, och Berit, pigg som hon var, tog ett glädjeskutt ut i snödrivan. Det blev alldeles vitt runt hela bilen, och det kändes som man köra något slags militäriskt terrängfordon i Sibirien. Jag fick syn på ladan, där jag har parkeringsplats, och sikta däråt. (Kan ju tillägga att det är två 90graders svängar för att komma fram dit, i havet av all snö.) En bit därifrån stannar jag så jag kan gå och låsa upp ladan så jag kan köra in bilen. Med det gjord fick jag backa och sedan ta fart ordentligt…
Samma visa igen, vitt öööööverallt, och när jag äntligen fått span på porten till ladan igen så är det dags att svänga…! *pustar ut* Både bilen och jag klarade sig. Katten satt antagligen vettskrämd i fönstret och tittade på spektaklet. Han hade i alla fall inte gått ut sedan tidigt igår morse, och var så där lagom retlig.
Ja, så här kan det se ut efter bilen fått leka snöleopard
När jag äntligen fått upp en lite gång till huset satt katten där och kollade konstigt på mig. Som tur var så kom räddningen vid halv nio på kvällen, och plogade ut mig igen… Även om Anders sen skällde på mig imorse om att jag skottat bort all snö från fasaden, men där var det ju minst snö, och jag var förbannad…!
Kräksnö!
Vaknade upp till ljudet av mobilen, som vanligt… Katten flög ur sängen och la sig på hallmattan, på nedervåningen istället. Anders fortsätter sova, som att han inte hört alarmet eller känt när katten hade han som språngbräda. Efter två snoozningar är det dags att gå upp… Tittar ut genom fönstret och tänker "…vad är det där..?!" Det är vitt i träden… Man ser inte ens vägen där nere, utanför fönstret… Jag suckar för mig själv och säger till Anders att det är vitt ute. Han låter som ett litet barn, medan en anan direkt börjar tänka på hur man ska ta sig till jobbet. På tisdagar brukar jag nämnligen åka själv, då Anders oftast fakturerar till sent på kvällen, och jag gärna vill ta mig hem.
Spännande blev det i alla fall. Ut med bilen ur ladan, och ut på vägen. Spann hela vägen från vår utfart till korsningen där jag ska ta av mot stan, vilket väl är 500meter. Sen vidare där, förbi refug och mot stan. Det gick inte fort vill jag lova… Tror aldrig att vägen till stan har varit så lång som den var idag. När man kan se jobbet ska jag svänga sista vänster för att ta mig upp för en backe in på parkering, där jag var på väg ner i diket, alternativt in i skopan på traktorn som precis varit där och plogat. Saken blev dessutom inte bättre av att bilen vibrerar när man kommer upp till en 60-70km/h. Nu är man framme i alla fall, och bilen står parkerad. Med lite tur slutar det snöa till klockan 14 så det försvinner lite innan man ska hem. …jag skulle nog ha blivit insnöad imorse ändå…
synen från kontoret
SNÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!
Fy sjutton…
Sandlådan utanför jobbet är snötäckt
På vägen till jobbet imorse påpekade Anders att det var lite vitt i kanten på vägen… Tänkte inte mer på det innan vi kom till stan och det var en del enerverande regndroppar som vägrade att lämna rutan… Till vår förskräckelse så var det just snö… Tror det är snörekord i Uppsala… Har aldrig hittills varit med om små vita flingor redan i oktober. Jag började genast att frysa… 0.5 grader ute, och 21.5 inne, men här sitter jag med halsduk ändå…
Men, det värsta är inte att det är inte att det blir kallare, utan alla som kör som stockholmare och bromsar så fort de ser en snöflinga… Lyssnade på Rix i bilen och helt plötsligt utbrast de: "Vi fick precis höra att det snöar i Norra Stockholm…. Upplands Väsby!!" *suck* "Undra vilket datum det är man måste sätta på vinterdäcken… Vi måste googla…"
Snart spårar väl första tåget ur också då någon lokförare blivit rädd för det vita pudret och girat för att inte få en flinga i ögat…
Senaste kommentarerna