Etikett: smackande

Diss och diss

Av , , Bli först att kommentera 1

Tidigare har det ju varit hiss och diss, men idag blev det två stycken diss…

För det första snön, som helt plötsligt letade sig tillbaka och som medförde att jag åkte med Anders imorse istället för egen bil. Då Anders ska hitta på saker efter jobbet så brukar jag ibland ta bilen, typ för att handla och så. När det är bra väder så brukar jag gå till stan och ta bussen hem. Men idag, i snålblåsten och snöslasket fick jag vänta på två bussar innan jag kom hem.

På bussen, på vägen mot Järlåsa, hoppar det på en karl och sätter sig minst tre meter ifrån där jag sitter. Jag är ofta en sån som lägger upp väskan ivägen, när det finns platser på annat håll, bara för att sitta själv. I alla fall numera, då jag tycker att man tar så mycket plats av det där sätet. (och så kul är det inte att sitta och klibba ihop utsidan av låret emot någon annan)
I alla fall så ser den här karlen lite konstig ut. Kan inte sätta fingret just då på varför, men han har ett litet konstigt flin. Så drar han fram vad som ser ut som en genomskinlig godispåse och stoppar något i munnen. ..Kanske var därför han såg så finurlig ut… Efter en liten stund så hör man sen ett högljutt smackande från ena sidan av bussen. Det är mannen med godispåsen som verkar ha fått för lite uppmärksamhet när han var liten eller nåt… Smackande är dagens andra diss. Finns få så enerverande läten som just smackande.

När jag var liten, och gick hos dagmamma så fick vi nämnligen absolut inte smacka eller tugga med munnen öppen. Att dricka under själva ätandet var också förbjudet, då man ju kunde bli mätt av mjölken annars. (Självklart fick man dricka om maten var varm eller så) Jag brukar berätta det för Anders när han pratar med mat i munnen, och då tittar han alltid lika konstigt på mig. Vad är det för fel på att inte prata med mat i munnen? Enda giltiga skälet i min värld är om man är så glömsk att man skulle kunna hinna glömma vad man skulle berätta innan man tuggat klart… Så de så!