Är vi fördummade, enfaldiga och förtjänar inte bättre?

Av , , 2 kommentarer 5

Jag vet, jag borde sluta läsa aftontidningar eller se dåliga program på TV. För de artister som verkligen kämpar – på riktigt – och kanske vill vinna Eurovision så skulle det väl kännas som en käftsmäll att se Rolandz gå direkt till finalen. Nu dömer jag utan att vare sig ha hört låten eller sett uppträdandet, men att en karaktär som gör en parodi på en musikstil, ett slags förakt för någonting, går direkt till finalen – så kommer väl inte artisterna att stå i kö nästa år för att ställa upp i Melodifestivalen. Det är ingen klass på tävlingen längre, men folkligt och festligt värre. Massor med ballonger. David Lindgren förtjänar något bättre. Han påminner om Fred Astaire. Det är inte David som är fel – det är miljön han vistas i. Det finns vissa saker i det här landet som alla har en åsikt om och det är Melodifestivalen, Julvärden och Allsång på Skansen. Det säger lite grann om oss svenskar. Vi borde hotta upp oss lite. Influeras av andra rytmer och go bananas i en karneval, take a walk on the wild side, sluta favorisera några stackars nationalhelgon som säkerligen skulle vilja ta gloriorna och kasta iväg dem – för knappast vill de för evigt vara stämplade som någon som funkar för alla mellan 35-70.

Var är alla ballader? Någon som minns snyftaren ”What´s another year” -

I’ve been waiting such a long time,
looking out for you
But you’re not here
What’s another year?

Ge mig något liknande i den svenska Mellis (mellanmål?) så ska jag gladeligen rösta både en och två gånger. På det dyrare alternativet som även innebär en god gärning.

”Bron” är slut. OS är slut. Mina söndagskvällar är slut, men Johnny lämnar mig aldrig:

What’s another year
for someone who’s lost everything that he owns?
What’s another year
for someone who’s getting used to being alone?

I’ve been crying such a long time
With such a lot of pain in every tear

What’s another year?

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Älskar Sverige – älskar OS – älskar allt som förenar…

Av , , Bli först att kommentera 4

Detta OS har varit en ren glädje.Synd bara att man inte haft semester eller orkat eller kunnat hänga med vid alla tillfällen då Sverige har tagit medaljer. Skidskyttarna – jag älskar att kolla på skidskytte och vem hade trott innan OS att vi, läs Sverige, skulle få två guld och två silver? Allting andas glädje, förhoppning, tillit och en kämpaglöd utan dess like. Hatten av för alla damer och herrar som har gett oss oförglömliga minnen – och det är inte över ännu! Finaler i curling och tremil och femmil i skidor. Älskar Charlotte Kalla när hon säger ”brudarna”. För brudarna är här för att stanna. Det vittnar medaljerna om.

Det är ett skifte i strukturerna. Damerna ber inte längre om ursäkt. För att de är damer. De kämpar – och tar medaljer. Det bor en Charlotte i oss alla. Vi vill kalla alla ”brudar” och med det mena något positivt. Det är vår tid nu. Det är allas vår tid nu. Och så skönt att kunna glädjas åt varandras framgångar – brudar och killar…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Britt-Marie lättar sitt hjärta…

Av , , Bli först att kommentera 5

Hon hade Astrid Lindgrens debutroman i bokhyllan, min syster som dog för snart sex år sedan. Jag läste boken flera gånger, tillsammans med Det växte ett träd i Brooklyn, Borta med vinden och andra böcker som var poppis på 50- och 60-talet. Kulla-Gulla. Kajsa Kavat. En del av böckerna skrivna med den där klämkäcka attityden som unga damer skulle ha på den tiden, kanske ett arv efter den sprudlande Sickan Karlsson. Jag känner mig helt plötsligt så gammal. Inte bara i år, utan inombords. Det är tungt att vara människa ibland. Det är lätt att vara människa ibland. Kunskap är lätt att bära. Sorger är tyngre. Jag vill ruska av mig dem. Vakna till en dag med sol och takdropp. Se en blå himmel och en stor, skinande sol och höra fågeldrill. Jag vill se vackra saker och tänka vackra tankar. Imorgon är en ny dag. Idag är idag. Kom morgondag – jag är redo…

Duschroboten har säkerligen en ljus framtid…

Av , , Bli först att kommentera 6

Ok. Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Det var ett inslag någonstans i media om en prototyp till duschrobot som någon provat. En robot som äldre skulle kunna använda när man inte själv längre hade möjlighet att tvätta sig själv, men ändå själv kunna bestämma att jag vill duscha just nu. Jag behöver inte vänta en vecka till nästa gång. Jag behöver inte fråga någon annan om hjälp utan tar ett eget beslut. Äntligen fick ordet robot i mina öron ett drag av mänsklighet. Det andades empati och kärlek. Just renlighet och känslan av en slags pånyttfödelse är vad vatten gör med en. Man vaknar till liv. Känner sig aningen mera alert än innan. Ser saker och ting med andra ögon. Luktar gott. Det är sådana saker som motverkar tristess och depression. Något som kickar igång systemet igen – ungefär som en omstart av datorn efter en uppdatering. Man kanske inte behöver ta till hela artilleriet med insomningstabletter, lugnande medel och andra mediciner när det gäller äldre människor – det kanske räcker med att hålla livsandarna till liv genom en dusch varje morgon och ta ut alla på en timslång promenad och sedan en mugg choklad och en knäckebrödsmacka?

Kanske kommer det i framtiden en promenadrobot och en vänrobot. I Japan blir killarna redan kära i digitala tjejer. Man tar med dom på semester och om man lyckas bra med spelet så kan man dejta sin digitala flickvän. Spelet heter visst LovePlus och flickvännen kan aldrig göra slut, utan slut blir det bara om den som spelar bestämmer sig att det är över och stänger av spelet. Så oerhört bekvämt.

I dagens samhälle kan vi aldrig få nog av alla råd om kommunikation och dialog och vikten av att vara sociala. Rent av så sociala att man kanske ibland blir så social att man inte vet om någon är oerhört trevlig eller enbart falsk. Det är ju bara de där sju ynka första sekunderna som man har chansen att göra ett bra intryck. Men, jag vet – det är aldrig försent att ge upp eller för den delen att göra en nytt intryck, som faktiskt kan vara bättre än det första. Jag tror inte på de där sju sekunderna. Alla förtjänar en andra chans…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Antingen står du på barnens sida eller mördarnas säger eleven Emma Gonzalez…

Av , , Bli först att kommentera 3

I Aftonbladet läser jag om Emma Gonzalez och kampanjen #marchforourlives. Det handlar om vad som händer efter skolskjutningen i Parkland, Florida där 17 personer blev dödade. Det är klasskamrater till de mördade skolelever på denna skola som tillsammans med andra skolor startar ett uppror, en kampanj mot vapenlagarna, politikerna och organisationen NRA (National Rifle Associations), De planerar en marsch i Washington den 24 mars. När Emma Gonzalez ropar ut sin frustration över motargumenten som kommer när folk kritiserar vapenlagarna – som att ”a good guy with a gun stops a bad guy with a gun” blir inte skolskjutning bara något man läser om i en tidning, utan rädslan och sorgen känns i kroppen. Emma och hennes klasskamrater kräver förändring – nu – och riktar sig direkt till President Trump och politikerna. Enligt AB så fick Trump 200 miljoner i valrörelsen av NRA, en rörelse som han inte kritiserade och efter att han vann valet avskaffade lagen som Obama införde om restriktioner att sälja vapen till personer med vissa psykiska sjukdomar.

På NRAs hemsida läser jag: ”Our rights are under attack as never before – join NRA” och att ”The NRA Is Closer Than You Think” -  enter your location below and find programs in your area. Det står om vallöftet som Trump infriade och fritt citerat att NRA, så klart, var bland de tidigaste och trofastaste supportrarna till Trumps presidentsatsning och att vi tackar honom för hans snabba agerande och ser fram emot att arbeta med honom och de i Kongressen som vill skydda amerikanarnas rättigheter enligt Second Amendment rights.

AB skriver att politikerna i kongressen är rädda för att kritisera vapenlagarna eftersom man då inte bara riskerar att tappa ekonomisk stöd från NRa utan också att hamna på NRAs svarta lista över personer som motarbetar rätten för amerikanarna att bära vapen och då inte bli återvald.

Nu hängs politiker köpta av NRA ut.

Antingen står du på barnens sida eller mördarnas säger eleven Emma Gonzalez…

Jag tog mig i kragen och trillade köttbullar efter jobbet…

Av , , Bli först att kommentera 4

Och till denna kulinariska rätt blev det brunsås och kokt potatis. Jag tror det är flera år sedan jag ens kom på tanken att göra köttbullar en måndag. Efter jobbet. Det är något mysko med köttbullar. De smakar aldrig riktigt likadant från gång till gång. Kanske beroende på att jag höftar en del i mängderna och inte kör samma ingredienser varje gång. Ibland har det hänt att jag tänkt: dom här köttbullarna blev riktigt goda – nu ska jag komma ihåg hur jag gjorde till nästa gång. Man kan väl säga att det brukar inte sträcka sig längre än till en tanke. Idag blev det en Melker i köket. Visst är dom lite okryddade? Lite svartpeppar skadar inte. Blir bra tillsammans med krydd- och vitpepparn. En aning till. Och för att vara på den säkra sidan. Lite till. Tur att jag inte gick all in med chili och cayennepeppar.

När jag tänker närmare efter är husmanskost en höjdare om man vill ha varierad mat. Igår gjorde jag en ugnspannkaka och under tiden den gräddades kokade jag hallonsylt. Med den här takten blir det säkert palt imorgon:-) Det finns egentligen bara två rätter som jag har väldigt svårt för och det är lever och bruna bönor. Tacka vet jag fläsk- och löksås och rotmos och fläsklägg. Det är något som känns så tryggt och bra med långkok och rätterna som man känner igen – dofterna, smakerna och traditionerna. Tiderna förändras, men vissa saker är precis som de alltid har varit…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Kravet på det perfekta en grogrund för anorexi och ortorexi…

Av , , Bli först att kommentera 4

Aftonbladet gör en reportageserie om ätstörningar i ”Landet ätstörd”. Här finns berättelser från de som som varit sjuka och varför det blev så. Någon säger ”ätstörningar har inget ansikte”. Det syns inte alltid på utsidan hur det är fatt. Socialminister Annika Strandhäll intervjuas och hon säger att varannan kvinna och var tredje man som är sjukskriven idag är det på grund av psykisk ohälsa. Johan, 40 år, före detta NHL-proffs berättar om hur hans ortorexi (att vara tvångsmässigt övernyttig när det gäller mat och träning) startade. Hockeylaget fick väga in sig varje måndag och vid en vägning hade Johan ökat ett kilo i vikt och då fick han en staffåkning inför hela laget och det var då allting startade. Något hände inom mig då, säger Johan.

Man läser en del om proteinshakes, olika ”bars” som man ska proppa i sig, man ska räkna kalorier, man ska vara vältränad, man får inte sticka ut – utan vara i fållan, inte för tjock, inte för kort, inte för lång, inte för manhaftig om man är kvinna och inte för kvinnlig om man är man. Man ska helt enkelt vara som en stereotyp för någotdera utav könen.

När det gäller psykisk ohälsa så tänker jag att det hör till människans villkor, jag tror inte att det finns en enda person som aldrig känt av det på ett eller annat sätt. Att då befinna sig i ett samhälleligt tryck där man helst ska vara rik, snygg, lyckad, bra karriär, vältränad, hälsosam – och med många bollar i luften – kan väl få vem som helst att bågna under trycket. Det tjatas alldeles för mycket om ”sockerchock” och ”hög på socker”. Det är helt klart onyttigt att äta mycket socker, kanske främst för tänderna, men det måste finnas frizoner – man blir faktiskt lite lyckligare om man kan äta en Mums-Mums utan att drabbas av ångest.

Det finns hur många dieter som helst och om dessa dieter pågår ständigt en debatt om i media – vilken som är bäst och mest lyckad – vilken går man ned mest i vikt av. Det är väldigt mycket fokus på dieter och träningar. Det tillhör liksom den här fixeringen av sig själv som ett lyckat projekt att visa upp på Instagram – för att duga i andras ögon – när det i själva verket är så att väldigt lyckade människor (utåt sett) ger andra människor bara ännu mera känslor av otillräcklighet.

Anorexia är en fruktansvärd sjukdom, men det finns hjälp. Ingenting är försent. Mikaela, 25 år, säger: Det går att bli frisk! Titta på mig, jag är ett exempel på det. Ja, gör det. Titta på Mikaela och har du den minsta tendens att ha ortorexi eller anorexi – tjej eller kille – sök hjälp!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Hur bra är inte uttrycket ”mansplaining”…

Av , , 4 kommentarer 4
Och har du inte hört talas om det – och samtidigt vill ha ett gott skratt:-) så här kommer det…

(Nu citerar jag från Expressen/Omtalat, men mansplaining är ett faktiskt begrepp som är en sammansättning av att män förklarar saker för kvinnor – och utgår ifrån att han kan mycket mer i ämnet än vad kvinnan kan.)

Nu till Expressen, citat: 17 klockrena exempel på mansplaining som kvinnor har utsatts för, publicerat 25 mars 2017:

1. ”En killkompis började mansplaina min rumskompis. Han menade att hon uttalade sitt EGET namn fel.”

2. ”Jag har jobbat på travbanan i 14 år. Män försöker ständigt utbilda mig i hur det faktiskt funkar när man spelar på hästar, samtidigt som jag tar emot deras vad.”

3. ”Min förlossningsläkare höll inte med mig när jag sa att barnet var på väg ut. Han mansplainade och gick för att hämta en läsk. Tre minuter senare: Barnet var fött, helt utan en läkare i rummet.”

4. ”En gång började en snubbe förklara för mig hur det funkar när en läkare ska ge dig mediciner. Han började med ‘först bestämmer läkaren vilka medicin du ska ha’….”

5. ”En snubbe på en workshop sa åt mig att att beskrivningen som gavs av kvinnors orgasmer var fel. För att ‘kvinnors orgasmer inte funkar på det sättet’ ????”

6. ”Det här är en sann historia. Jag var i Vita Huset och väntade på att få träffa President Obama. Då sa en man bredvid mig ‘om du verkligen vill lyckas borde du lära dig mer om sport’”.

7. ”Jag betalar mer skatt nu när jag bor i Kanada, men en snubbe försökte mansplaina mig att det inte stämmer.”.

8. ”Varje gång jag skämtar på Twitter, så är det alltid någon man som ska förklara mitt eget skämt.”

9. ”En gång så sa en man till mig att kvinnor som trakasseras på gatan ‘tydligen är en grej nu’. Jaha, är det. Tack.”

10. ”Män försöker jämt förklara för mig att inga kvinnor skrev något under medeltiden. Jag doktorerade i ämnet kvinnor som skrev under medeltiden.”

11. ”Hur man sätter in en tampong. Nej, han var inte läkare.”

12. ”En journaliststudent tog över min lektion för att förklara för klassen varför matematiken jag gjorde var fel. Men det var han som gjorde fel.”

13. ”Att podcasts och annat ljudmaterial tydligen har en stor uppgång nu. Jag har arbetat på en radiostation i 19 år.”

14. ”Hur menstruation funkar. Tydligen kunde jag inte ha fått min mens för det ‘var inte den 28:e än.”

15. ”Hur man cyklar. Medan jag cyklade. Han som förklarade det för satt i en SUV som körde bredvid mig.”

16. ”Vilken låt som är den walesiska nationalsången och det walesiska språket. (Jag är walesare och han är engelsman).”

17. ”Att skriva historieböcker är mitt levebröd (kvinnan), men om du vill skryta med att du är en stor expert på Hitler så varsågod.”

Ha en fortsatt trevlig kväll:-)

4 kommentarer
Etiketter:

Jag blev tårögd när Hanna Öberg knep femteplatsen…

Av , , Bli först att kommentera 5

Kanske håller jag på att bli gammal eller så har jag kontakt med mina känslor. När Hanna Öberg gick i mål som femma i masstarten i skidskytte idag blev jag alldeles tårögd. Så bra gjort! Hon kommer ju från Svensbyn, utanför Piteå. Närapå mina hemtrakter:-) Fantastisk prestation av henne och de andra tjejerna – även av våra fina silvermedaljörer i skidstafetten. Heja Sverige!

I natt blir det curling damer och alpint herrar och imorgon bitti curling herrar och på morgonkvisten herrstafetten i längdskidåkning.

Jag har funderat lite grann över det här med att kategorisera människor. Rent automatiskt. Gör man det. Den fantastiska hjärnan gör väl allt för att kunna fortsätta fungera utan att bli totalt överbelastad och tar därför till enkla knep. Jag gör det själv. Kategoriserar. Jag måste ha fått det någonstans ifrån, i en tid, på en plats, under vissa förutsättningar etc. Ibland, om jag läser något som strider emot mina egna bilder i min hjärna, blir jag så glad. Jag tänker att kanske kan jag lära mig att tänka annorlunda, inte vara så trångsynt. Lära mig något nytt och se världen med annorlunda ögon. Och vad vi behöver det. Alla av oss.

Jag vet inte om ni någon gång sett den amerikanska serien Fab five? Det är fem fantastiska gay-killar som åker ut på uppdrag för att förvandla en straight kille/man som helt tappat fokus vad gäller utseende och boende. Han får hjälp – för dessa killar är proffs på design, frisyrer, mat etc. och det är ett varmt och mysigt program. I alla fall åker dessa killar tillsammans till den person som man ska hjälpa och blir stoppad av en polis. Killen som kör är mörkhyad och polisen som stoppar dem är vit. Polisen är helt kall. Otrevlig. Ber föraren att kliva ut ur bilen och man ser hur den färgade killen stelnar till. Han blir rädd. På riktigt. Alla kliver ut ur bilen, men polisen börjar sedan att garva och berättar att han är den person som anmält huvudpersonen i avsnittet till programmet. I allt det här finns ändå en obehagskänsla kvar. Det är verklighet bakom. Dödsskjutningar. Svarta människor. Vita poliser.

Jag har funderat lite grann över det här med att kategorisera människor. Vi borde lära oss att se världen med annorlunda ögon…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Är du feminist frågade tandläkaren? Självklart, alltid – svarade jag…

Av , , Bli först att kommentera 4

Bara för att jag sa (i en varsågod-och-skölj-paus) att det var tjejerna som levererade. Vi pratade förstås om Frida, Charlotte, Hanna och Stina – och så Silver-Sebbe. Det känns som idrottsdamerna har medvind i seglen och ett massivt självförtroende. Annars är det svårt att småprata och vara social hos tandläkaren och jag har aldrig förstått att de ställer frågor som om de förväntar sig ett klart och redigt svar. Det var en ovanligt långdragen historia idag, mest beroende på att nästa patient lämnat återbud och då var det lika bra att fortsätta arbetet med att skruva och borra. Som tur är har jag ingen tandläkarskräck och använder inte bedövning. Tandläkarens bror röstade i alla fall på FI. Lite ovanligt, jag blev förvånad, men tandläkaren kanske kände han var tvungen att säga något när jag sa nej på just den frågan. Jag sätter MVG på båda lagningarna:-)

Det blir inget uteliv ikväll, utan städa, äta, sova så att man är helt fräsch imorgon då det är skidstafett damer 4×5 km och skidskytte damer 12,5 km masstart.

Jag måste ju ha något att komma med när sista tanden ska putsas:-)

Trevlig helg på er!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,