Söndag kväll. Hade gärna gått på bio i kväll, men Axel och Frans är ju här nu så "Farsan" får jag se en annan gång. I går sken solen från en klarblå himmel och det var bara nio grader kallt så jag började dagen med en promenad. Sedan köpte jag målarfärg och penslar till köksstolarna jag tänkte måla. Men så hittade jag en ny affär i byn och där köpte jag jätte fina papper, som jag sedan gjorde fina tavlor av. Jag gjorde nya bokstäver till barnens fack i hallen så de hittar sina kläder, och det blev såååå fint! Köksstolarna får vänta.

Kvällen ägnades åt att titta på Melodifestivalen och att lyssna på musik på Spotify-vilken grej! Man kan hitta nästan vilken låt som helst och spara den i egna listor. När man känner för att lyssna är det bara att ta fram listan och njuta……

I dag snöade det i vanlig ordning och himlen var grå. Känns nästan som att det borde räcka med snö snart, eller?

Bränslepumpen till min bil gick sönder när det var som kallast och två gånger har jag beställt en ny. Två gånger har det blivit fel och jag har fått skicka tillbaka. Nu har jag själv lyckats hitta en begagnad för halva priset än de andra, och blir det inte rätt den här gången vet jag inte vad. Nån måtta på oturen får det väl vara!

Nu ska jag krypa i säng och hoppas barnen vill sova snart för jag är hur trött som helst.

Sov Gott.

I morse vaknade man till ordentligt när man gick till jobbet i alla fall. En kollega uttryckte sin tacksamhet över att det fanns varmt kaffe på jobbet och värmde sina kalla händer på den ljumma muggen. Ibland behöver man inte så mycket för att bli glad…

På Prästgatan tar vi ingen sovmorgon inte. Man hinner så mycket om man vaknar halv åtta! Har redan planerat dagens middag och tagit upp ur frysen, kokat ägg till frukosten och nu dricker jag mitt morgonkaffe. Ute är det vitt, vitt, vitt och termometern visar på – 24 grader. När jag gick i säng i går var det -34, så man ska inte klaga.

I mitt sista blogginlägg lyckades jag få en politiker att engagera sig i en fråga jag tycker är viktig. En eller möjligtvis två, för en av de politiker jag bjöd in före jul hade inte svarat på min inbjudan, förrän samma kväll min blogg publicerades. Sammanträffande eller inte, det vet bara han. Ingen av dem har då hälsat på ännu, men terminen är ju inte slut än! Det som fascinerar mig är nivån på de inlägg som skrivs från politikerhåll; får känslan av att bli klappad på huvudet av någon som säger "Ja, ja lilla gumman, det där vet du ingenting om……" Fast detta är min verklighet, min vardag. Att på fullaste allvar tro att vi inte framfört våra åsikter till skolledningen är som att dumförklara oss pedagoger som jobbar med flyktingbarn och ungdomar. Vi lider inte i det tysta, tro mig. Var då problemet ligger vet inte jag men det verkar vara fler som lider av språkförbistringar eftersom vi får helt olika budskap.

Låter superbra att pengarna finns på ett konto någonstans, och jag räknar med att berörd politiker nu löser problemet när han sammankallar de instanser han nämner i sitt inlägg. Det kan bara bli bättre, eller hur….?

Vill avsluta dagens inlägg med ett citat jag hittade när jag i går städade en garderob. Tycker det är ganska bra och tänkvärt: 

" Vem som helst kan bli arg, det är lätt. Men att bli arg på rätt person och lagom mycket, vid rätt tillfälle av rätt anledning och på rätt sätt, det är inte lätt."

Ha en underbar söndag. 

I dag var det precis lika grått och tråkigt väder som det varit större delen av januari och februari. Det gjorde inte så mycket att både Axel och Frans var mycket snuviga, hostiga och febriga och vi kunde stanna i sängen. Att ringa till jobbet och säga att man inte kommer är alltid förenat med viss ångest för mig. Jag vet hur svårt det är att hitta vikarier och det är alltid lika svårt att förklara vad vikarien ska göra….men nu löste det sig bra och jag slapp det dåliga samvetet.

Nu är det fart på dem igen, Frans sov flera timmar på eftermiddan så det återstår att se när han somnar i kväll. Har infört en ny vana de veckor de är hos mig- vi lägger oss alla tre i min säng, tittar på tv och pratar lite och sedan släcker vi för att somna. Det har inte varit några bekymmer för mig att somna vid nio. Man har inte mer spännande liv än så, helt enkelt.

I går var det Fettisdag och vi fick äta bruna bönor och korv hos mamma och pappa, och till efterrätt blev det förstås en Hetvägg! Jisses vad gott det är….var mätt flera timmar efteråt. På skolan fick eleverna faktiskt varsin semla medan personalen fick köpa de som blev över. Snällt.

Såg på vk.se att Sorsele ökat sin invånarantal med hela 10 personer. Inte illa! Undrar hur de räknar då för så vitt jag vet så är då tex. antalet ensamkommande flyktingar betydligt fler än så. Men det är klart, tar man inte med dem i beräkningen så behöver man ju inte se till så att det finns resurser att ta emot dem på ett bra sätt?! Vi är ju tydligen så bra på att ta emot flyktingar i denna kommun. I mitt klassrum sitter åtta barn och ungdomar med särskilda behov som behöver det svenska språket för att få kompisar och en meningsfull fritid, för att inte tala om en bra skolgång. I tre andra grupper finns 12-13 ungdomar som vill ha idrott,slöjd, bild och hemkunskap som alla andra. Men det finns det inga pengar till.

Det är ju valår i år så politikerna borde besöka vår verksamhet för att få en bild av verkligeheten. Ni är varmt välkomna!

Nu ska vi sova och förhoppnigsvis vakna snorfria i morgon.

Så har halva veckan gått igen och en efter en har kollegorna däckat i nån envis förkylning, så det är väl bara att vänta tills man själv drabbas. I morse när jag såg att det var -25 grader ute hade jag gärna stannat i sängen och snorat….men det kunde jag ju inte göra när det inte fanns nåt snor att snyta ut, så plikttrogen som jag är så drog jag på mig täckbyxorna och gav mig av.

Dagen avslutades med en rätt intressant sammankomst där vi skulle bestämma organistaionen kring en temadag vi ska ha nästa vecka. Efter en och en halv timme var allt bara snurrigare än innan vi började och ingen av oss visste var vi ska vara och vad vi ska göra. Ge mig bara en spackelspade och en hink med spackel så ska ni se det ordnar sig! Man ska inte krångla till det i onödan.

Pratade i dag vid lunchen om att jag inte behövt handla på länge eftersom jag inte har någon bil, men nu började vara sugen på gurka och bananer. Utan eftertanke sa jag det och inte förrän efteråt kom jag på hur det måste låtit för de med lite fantasi….ja, det är inte alltid lätt att vara singel.

Hade inte så ont i kroppen som jag trodde att jag skulle ha efter dansen, så nu finns ingen ursäkt för att inte fortsätta. I kväll har jag tränat skrattmusklerna så det räcker för ett bra tag, när vi på biblioteket avhandlade allt från semesterminnen till för höga bilar och mammas försök till att ringa till RÄTT person på sin mobil. När mamma dessutom berättade att hon inte kan hämta tidningen på morgonen för att brevlådan frusit ihop trodde jag att jag skulle skratta ihjäl mig. Sedan fortsatte det i samma stil när vi drack kaffe hos syrran och pappa skulle berätta om deras försök att beställa kläder via nätet. Jisses….ler så fort jag tänker på det.

Nä, nu ska jag vika tvätt och sedan väntar sängen. Natti natt…

Efter en mentalt mycket tröttsam helg tog jag mig upp i morse på ren envishet och gick till jobbet, som vanligt. Där var allt ungefär som vanligt. Lika stressigt, lika fullt upp som vanligt. Ibland undrar jag hur allt får plats i huvudet, kanske inte konstigt att man glömmer saker som att äta och andas……

Fick aldrig någon rätsida på vilken färg lördag och söndag har för Axel och Frans var inte riktigt sams, men båda var överens om att de var rosa eller vita. Får fråga någon som är mer påläst än mig. Ska jag sammanfatta min helg i färger så får det bli röd, svart och grå. Vad de kan stå för får ni klura ut själva.

Fick middag hos mamma och pappa som inte tycker jag ska äta ensam, de är för söta! Sedan bar det i väg till hälsohemmet där jag dansade AFRODANCE! Ja, använde muskler jag inte använt förut och fick mig ett gott skratt när vissa rörelser skulle göras, man är ju inte ung längre och det blev man påmind om. Men det var fantastiskt kul så det blir till att fortsätta nästa måndag!

Eleverna i åttan och nian roar sig med att gå bredvid mig i korridoren med böjda knän för att liksom vara på samma nivå som jag och tycker det är sååå roligt. Att de vuxit förbi mig är väl helt i sin ordning, men varför måste jag påminnas om hur kort jag är?! Att få kramar är mycket roligare tycker jag eller när någon säger "Jag läste din blogg i lördags natt." Då glömmer man att man är kortare än dem.

Nu väntar tvn en stund innan det är dags att sova igen.

I dag har naturen visat sig från sin bättre sida och trots kylan var vi tvugna att ta en promenad till Järnia för att köpa nya handskar. Där träffade jag en kvinna som sa att hon brukar läsa mina bloggar och tyckte det var så roligt att jag skriver. Lovade henne att inte sluta och försäkrade henne att det inte gör nåt att hon inte kommenterar mina inlägg. Jisses, vill ju inte få någon att känna sig skyldig att skriva- jag är sååå glad om ni läser om vårt  liv här i byn som har "lika långt till allt."

Njöt av solen när vi gick hem med två par nya handskar och två legogubbar som Axel och Frans lyckades charma till sig. I går köpte jag nya barnsockar på ICA och känner mig nöjd med helgens köp, behöver inte mycket för att bli glad, liksom….det sägs ju att shopping gör en glad, eller hur.

Sedan gick vi till moster där vi fick kaffe och en pratstund. Nu äter barnen lördagsgodis och leker med lego. Själv vet jag inte vad jag ska hitta på. Får väl titta på reprisen av Let´s Dance och drömma mig bort till Daniel Da Silvas famn, eller nåt. Den som ändå fick vara där…..hahaha. Eller så bokar jag bara tid i tvättstugan, vem vet. Kvällen är ung och mycket kan hända ännu! Det är väl härligt att livet kan bjuda på överraskningar man varken drömt om eller önskat, ibland undrar jag varför det är så och om det händer fler än mig. Ännu en sån där jobbig fråga som kan hålla mig vaken om nätterna.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Känner mig som Lilla My hos Mumintrollen i dag, ilsken och osocial. Nina lade märke till det sedan jag snäst av en kollega mer än vad jag tänkt i morse, men blir bara så TRÖTT ibland!! Jag kanske borde stå på en träfabrik och vända plank eller nåt, att jobba med döda ting som man inte behöver BRY sig om och OROA sig för. Det är bara så himla svårt att inte göra det. Som lärare är man dessutom tvungen att göra just det- se till så att alla elever i skolan mår bra……

Nåja, vad är väl problem på jobbet, 28 grader kallt och en trasig bil. Kunde ju vart värre. Livet leker.

Frans frågade vid middan vilken dag det är i dag, och jag sa måndag. So far so good, men när han frågade vilken färg den här dagen har såg jag ut som ett frågetecken…öh, kanske grå eller svart??  "GRÖN" sa han då ilsket. Hur ska en stackars mamma kunna hålla det också i huvudet. Men nu vet ni det- Måndagar är gröna.

Nu ska jag äta en bit grön gurka, se på "Halv åtta hos mig" och sedan krypa  ned hos barnen och njuta av att denna dag är slut.