Paus

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu tar jag en paus från skrivandet.

Vet inte om eller ens när jag eventuellt återkommer.

Orkar inte.

Ska försöka få ner stressen så jag kan få i mig någon som kanske kan kallas mat/bukfylla och dessutom behålla den.

Det är prio ett och allt annat är lyx jag inte har råd med.

Till försäkringskassan

Av , , Bli först att kommentera 4

Kära försäkringskassan!

Jag förstår att ni handläggare har en arbetsbörda som är både tung och stressig. Arbetsbelastningen gör även era handläggare sjuka så de måste sjukskriva sig från sitt jobb för att få lite lugn och återhämtning. Jag förstår också att sådana som jag med flera funktionshinder måste ta sig i kragen och sluta gnälla. Jag ska vara tacksam för att ni tvingar mig till att försöka jobba över min förmåga för lägsta ersättning som inte ens täcker min hyra. När det blir för mycket för mig ska jag inte sjukskriva mig och be er om hjälp då ni redan har en arbetsbelastning som redan är alldeles för mycket. Självklart är det orimligt att jag önskar få lite avlastning från mig själv och mina diagnoser, så att jag kan få någon form av återhämtning. Jag förstår att lyxen att återhämta sig, eventuellt få en bra sömn och ha ett något så när fungerande liv är jag inte berättigad till. Så tack än en gång att ni får mig att inte glömma att jag är värdelös och inte berättigad till något.

Med vänlig hälsning
från den bland annat dubbeldiagnostiserade inom npf med mera som snart har jobbat ihjäl sig för ingenting.

Sally

 

Så skrev jag på facebook igår pga av min frustration.

Dö på flera sätt, en fortsättning…

Av , , Bli först att kommentera 3

ja detta är en fortsättning på vad som hände igår. Är så tacksam för den vän som tog sig tid och nådde fram till mig genom panikångesten. Som med samtal höll mig kvar så att jag inte stängde ner fullständigt.

Det försäkringskassan vill är att jag ska jobba full tid. Jag skulle också vilja kunna jobba full tid. Så det är inte ett problem om att vilja jobba. Jag arbetstränar för att komma upp i min fulla förmåga vilket innebär förhoppningsvis att klara en deltid så att jag även har så mycket kraft kvar efter jobbet att jag tex klarar gå och handla mat/förnödenheter själv. Att ha min adhd är att jag har inte den spärren som hindrar att jobba ihjäl sig. Jag jobbar tills jag stupar. Lägg då till kravet måste så är min dödsdom klar. För autisten i mig (autismsidan kallar jag för min egna moralkärring, som inte gillar förändringar av något slag och torterar mig om jag inte håller mig till alla regler hon satt upp) lägger krav och måsten på mig hela tiden. Det dränerar mig. Det tar bara lite längre tid och är mer plågsamt på det sättet att självdö.

Nu tänker väl vissa att om jag är medveten om hur jag fungerar så kan jag väl undvika? Men det är ju inte så enkelt. Kom ihåg att jag skrev ”jag har inte den spärren”. För mig att ha mina NPF är att inte ha hunnit ladda batteriet till hälften men sedan ska fungera över 110%. Det är som att börja spring ett helt maraton, sedan mingla med typ kungligheter med alla etikettsregler utan att försöka göra ett endaste misstag, tappa ork eller fokus fast du kommer från en miljö där ingen skola/utbildning finns. Glöm inte bort maratonloppet med dess effekter, att samtidigt vara koncentrerad på alla etikettsregler samt vara orolig för kraftansträngningarnas eftersvettningar som inte får synas, och försöka hålla sig utåt sett sval, fräsch och världsvan. Efter allt detta få en uppgift om att mitt i ett bollhav försöka räkna alla gröna bollar blir ganska rörigt och att tänka ut ett sätt att lösa uppgiften blir omöjligt.

Precis så upplever jag min situation som försäkringskassan kräver av mig (måste enligt dem).

Hoppas ni förstår.

Att ta livet av sig….

Av , , 1 kommentar 4

Mer och mer förstår jag varför människor tar livet av sig. Fick idag ett brev från försäkringskassan som fick mig att bryta ihop fullständigt. Orkar inte mer motgångar. Med svullna ögonlock och dunkande huvudvärk pga all gråt som aldrig tar slut, hostar jag så att jag nästan kräks. Blodtrycket rusar pga panikångesten som dessutom ger mig andnöd. De (försäkringskassan) anser att jag inte har några stadigvarande problem.

Vad mer krävs än mina två NPF (adhd och asperger), dyslexi, tinnitus som förvärras av den psykiska påfrestningen av diagnoserna, migränproblematik, kronisk värk på hela höger sida, extremt höga blodtryck (med allt det vad det innebär) och så vidare. Om jag skulle komma upp i full arbetstid slutar jag att fungera för övrigt helt och hållet. Det innebär att värken blir värre och orken obefintlig. Jag lever med en så kraftig värk att jag en gång blev morfinförgiftad på sjukhuset för att de sa att en ska inte ha ens i närheten så ont som jag vanligt vis har.

Jag kämpar varje dag med mina pendlande diagnoser. Jag kämpar med att fungera så väl fysiskt som psykiskt. Jag kämpar med alla synintryck (extremt detaljseende och färger/ljus uppleves starkare) som känns uttröttande av hjärnan så att en stänger ner helt. Vid sådana tillfällen kan jag ha ögonen öppna men ser inget och mina öron slutar att lyssna/ta emot ljud. Att bli apatisk eller hamna i autismtillstånd är inget jag väljer. Det är vad som händer vare sig jag vill eller inte, det kan jag inte styra. Det enda en kan göra är att inte låta mig bli psykiskt helt utmattad. För en sån där period då jag stänger av helt är oviss hur länge den kommer pågå. Jag behöver även tid och ork för alla idéer som konstant är som ett fyrverkeri i mitt huvud (även när jag har stängt av förövrigt fortsätter idéerna). Skulle inte ni bli trött om ni hade nyårsaftonsfirande varje dag året om i hjärnan? Det enda jag kan göra för att lindra, är att genomföra idéerna vilket innebär en del kreativt arbete för att inte bli fullständigt knäpp och bli inlagd på psyket. För den biten behöver jag ha lite ork kvar efter arbetet. Vilket försäkringskassan inte tycker.

Det är så sorgligt, jag hade precis börjat våga hoppats lite på en bättring i min livssituation men nu drog de bort mattan, och under finns bara en svart avgrund som jag inte hittar en väg ut ur eller har kraft för att leta efter en väg ut.

Nej jag kommer inte ta livet av mig men jag är slut som hjältinna och därför ska jag sluta vara så jävla duktig och faktiskt visa hur jävla dåligt jag mår.

2016 har bara börjat

Av , , Bli först att kommentera 3

Vet inte vart jag ska börja men jag börjar känna mig hoppfull igen. Betar av punkt för punkt för att närma mig ett så normalt fungerande liv som möjligt. Under tiden så fortsätter jag arbetsträna på det bästa stället jag kan tänka mig. Vad skulle jag ha gjort om inte S&F båsloppis tagit emot mig? Känner att jag bidrar och behövs. Det är dock en bit kvar till att komma upp i 75%. Allt detta har gjort att jag kommit igång med skapandet av mitt re-designmärke så det står härliga till.

Hatt 1

Jeansväst 1

Både hatten och barnvästen finns att beskåda på Sök & Finn på Björnvägen (gamla barnens hus) i mitt bås G11. Så är du nyfiken och vill se en del av mina ’skapelser’ kanske fynda något så har ni möjlighet till det nu under en period.

Men det kommer finnas så många tillfällen i år att se och fynda allt från Rockstars and BUTCHers till diverse steampunk. Evenemanget Pandoras box är dansföreställning med fantastiska dansare. Efteråt kommer det finnas tid för mingel och kika på den lilla minibazaren. Självklart kunde jag inte tacka nej till att vara med på detta. För den som gillar dans är detta ett måste.

Vad mer… Jo jag ska ha om planerna inte har ändrats ha utställning på Stadsbiblioteket i höst. Får se vilken väg de väljer att jag ska jobba med när det kommer till ämnet steampunk och böcker. När vi ändå är inne på böcker/bibliotek kom jag att tänka på förfrågan jag fick idag om att medverka i en tidning men mer kan jag inte säga just nu. Så ni förstår! Året har bara börjat och jag är redan bokad som kreatör för både det ena och det andra. Kanske avslutar jag året med att medverka i Maria församlings julkalender men än är det långt dit att mycket hinner att hända.

Vill tacka alla som tänker på mig när det dyker upp tillfällen att få visa mina ’skapelser’.