Det här med ”att ta plats”

I helgen var jag ute i Umeå på fredagskvällen och många man träffar och känner kommer ju fram och vill prata om saker man kanske drivit eller bara om världen i stort när dom vet att en person är samhällsintresserad + moms. Likaså nu i helgen och det första jag stötte på var en kille som jag inte kunde placera, (han kallade mig Jacobsson), men han undrade hursomhelst ifall jag skulle på LRF Ungdomen Västerbottens årsmöte här framöver någon gång och om jag skulle driva någon av motionerna som jag tidigare gett mig på. Svaret på den frågan blev nej, anledningen är helt enkelt att jag inte har tid till det.

Lite förvånad men givetvis väldigt glad blev jag när killen som nog var kring 20 år sa att han skulle bli som jag och bara ställa sig upp och döma ut det som ”majoriteten” anser, (tänk att han uppfattade det så:), jag önskar honom lycka till med det. Han ville också ha några av mina gamla motioner och nog skulle det gå bra om jag bara visste vad han heter…..?

Om jag har bidragit med att fler kanske framöver vågar och kanske vill göra mer skillnad så är jag otroligt glad för det.

(Det är inte farligt att stå på sig, snarare tvärt om)! Om alla bara följer strömmen så sker ingen utveckling förutom det kanske ett fåtal personer beslutar om eller anser.

Inom politiken och då moderaterna och framförallt moderata ungdomsförbundet har jag nog gjort mer skillnad (känns det som), men vad vet man!

Sedan är det svårt att säga vad någon gör bra eller dåligt när det gäller politik och samhällsfrågor, det finns många med bra synpunkter som inte kommer till tals och det om något är dåligt, då har den med klubban misslyckats enligt min mening.