Fredstankar

Av , , 2 kommentarer 9

”Vem ska göra det, mamma”? Det var min dotters svar på min fråga varför hon valde Försvarsmakten…Ja , vem ska göra det….nån annan? Det slog mig direkt, på min tid stod vi på barrikaderna och hytte med nävarna iförda våra schalar och näbbkängor..( som fortfarande används och finns kvar i garderoben..) Nu är det andra tider. VEM SKA GÖRA DET DÅ?

Ett fredstänk hos de nya generationerna. Både starkt och ja, skrämmande. Vad säger du om jag skickas iväg till något uppdrag utomlands..? Där fred inte råder, där oskyldiga utsätt för omänskliga övergrepp, där ingen dag är den andra lik?  …Ja du…kära dotter…..jag kommer att BE hela tiden….

Jag gillar jämställdheten, ord och inga visor som soldat. Dusch med ett plastförhänge mellan…..om någon ens kikade åkte man därifrån på direkten…Fler bra exempel kunde nämnas..

Vi är ett soldatsläkte. Rote 100 Burträsk kompani, i Renbergsvattnet. Vår anfader dog i slaget vid Anjala 1788. Kanske finns det i blodet, kampen för rättvisa, det är vad jag tror och vill.

Kvinnor borde få utbildas i försvar. Närkamp, knep och tips som kan göra den skillnad det är mellan förnedring och någon sorts seger, överlevnad t o m. Varför inte? Jag skulle önska att de kvinnor som blivit antastade i vårt eget närområde, hade lärt sig detta. Snabbt och effektivt undanröjt våldet. Jag jobbade under tid med en oerhört duktig ledare inom kampsporten. Vi talade ofta om detta och han visade mig ibland olika varianter på vad som verkligen skulle kunna göra skillnad. Snabbt och effektivt. Men, hur klart tänker man i en sådan utsatt position, när rädslan förlamar och hjärnan är i chock..! Utbilda i försvar, det säger jag bara.

Den som utsätter för denna kränkande och förnedrande handlingen, ska inte tro att vi  samhällsmedborgare accepterar detta ynkliga tilltag. Eller att det är så spännande, hur spännande är det när antagonisten till slut ”åker dit”. Måttligt. Ut med namn och bild direkt. Jag kan inte se några förmildrande omständigheter, det är inte OK det som sker. Bild och namn….på första sidan. Det är fred vi ska ha. Ingenting annat.

2 kommentarer

Försthalka´..

Av , , Bli först att kommentera 19

Hösten är kommen, hör stormarna gny, sjöng vi i småskolan, då helt ovetande om hösthalkan som alltid kom vid den här tiden. Nåja, oktober i vart fall. Alla vet, kylan har trängt på och så kommer regnet….snacka om snorhalt!
Vi hade varit i Malå en finhöstkväll i just oktober. Året var 1974 och vi hade investerat i en stor fin gammpostbuss, gul och blå, som det anstod på den tiden. Det hände ofta, att när vi kom körande, vinkade folk åt oss att stanna vid olika ställen, hållplatser och vägkorsningar, i tron att ….nukombuss´n! Men vi körde alltid förbi….Jo nog hade vi roligt allt, men jag tror inte den stackaren som stod och väntade på buss´n var lika road.
Nåväl, vi hade kört en teaterföreställning, med Lycksele-Teatern , jag, Gun Jacobsson ( tyvärr omkommen i en tragisk trafikolycka over there) Martin Uddestrand, Roger Lundholm, John-Erik Westerlund och Puppe Damberg. Regnet stod som spön i backen och bussen gled som en vante hit och dit över den äckligt såphala vägen. Till slut efter en lång raksträcka, kunde vi stanna av. Tack vare lite grus som låg vid vägkanten och gav däcken en anings fäste. Där stod vi. Det var regnigt, kallt och mörkt.
Snabbt insåg vi att vi kommer ingen vart. Vi slängde oss ut ur bussen och hela gänget stod på näsan handlöst. Det var duktigt halt.
Bussen, den gul&blåa gamla postbussen, hade ägts av Max Fenders och var snyggt inredd, sängar bak, tre och tre, sittplats med bord, bra komfort, vi turnerade som kungar. Vi hade under sommaren gjort vår långa resa till Tyskland och bussen var mer eller mindre vårt hem under många år.
Ja, det var bara att inse fakta. DÅ, kom Martin, den oförbätterlige….Ingen fara kamrater, jag ska hålla er vid liv i 48 timmar!…Han bar på KRISRYGGSÄCKEN, nåt vi alla funderat över vad det egentligen var som låg där baki sovkupén. Nu fick vi svaret. KRISRYGGSÄCKEN! Den som skulle rädda oss arma själar i den mörka kalla höstnatten! Jag har kaffe, buljontärningar och….kläder…sa Martin!! Hålögt glodde vi på varann och även honom….när han med den magi som bara Martin kan, öppnade krisberedskapen. Fram halades en T-shirt som luktade järvenpäää, med texten SP 2 Singers, nött men ändå kunde skönjas, samt ett par gamla välhavda ullsockar, som dessa också stank ovannämnda luktuttryck. Kaffet då? Buljongen? Vi som var hungriga och vråltomma, törstiga och allt det där när man är i ….hum..nöd. Martin blinkade milt och medlidsamt åt oss kamrater och lät meddela med den mjukaste röst jag någonsin hört honom alls uttrycka sig…..Hä ä no slut!
Tystnades lade sig som en grå filt över den blå&gula postbuss´n och en efetr en pep vi iväg till sovkupén och kröp frusna, hungriga och eländiga isäng. Jag hade ju min pappas dubbla Fjällrävsovsäck med dun i, så mig gick det ingen nöd på. Men magen knorrade på oss alla och det i sig skapade läten i bussen som går till historien….Det var mörkt, kallt och regnet vräkte ner över oss…stackare…ha ha.
Fram på morgonsidan väcktes vi av sandbilen. Han stannade av och tittade pillimariskt in i bussen och försiktigt undrade hur det var med oss!! Babraba, jag satte mig och startade vidundret, körde glatt efter sandaren och vi stannade till vid affären i Björksele. Där inhandlade grabbarna en..KORVRING och mjölk. Frukost som anstår en gourmand. Det var den godaste körv jag ätit .
I bussen, den gul&blåa gammpostbuss´n som Max Fenders hade haft, satt vi nu, nöjda, varma och helskinnade…på vår väg genom höstlandskapet, solen vräkte ner och livet nattens vedermödor var som bortblåsta.
Vilka minnen!
Den första halkan är förrädisk, kör förståndigt alla!
Krisryggsäcken då undrar ni? Nja, den försvann och kom aldrig fram igen.

Bli först att kommentera

Bra jobb och gott om pengar….

Av , , Bli först att kommentera 13

….ja, så redovisas en pilotstudie i Göteborg på uppdrag av Hjärt-Lungfonden……jag fortsätter…..har råd att gå på gym och äta nyttigt. Andelen av personer som drabbas av akut hjärtinfarkt sjunker med hög utbildning. Kvinnor med högskoleutbildning löper hela 60 procents lägre risk än lågutbildade kvinnor. De som har ont om pengar äter sämre, rör sig mindre och oroar sig mer. En anmärkningsvärd uppgift är, att antalet infarkter har ökat mest bland lågutbildade kvinnor i åldrarna 35-44 år!!!

Ja, visst är detta oroväckande läsning! MEN jag vill påstå, att en av de STORA orsakerna är EKONOMIN. ”Oroar sig mer”….står det i rapporten! Men tacka tusan för det! Om du inte vet hur du ska klara månaden, HUR ska räkningarna kunna betalas, HUR ska jag få det att gå ihop?? ! Sömnlöshet gör dig sjuk, det vet alla. När pengarna inte räcker till, helt enkelt. Detta torde vara den största bidragande orsaken. ORO som leder till håglöshet, uppgivenhet, orkeslöst masar man sig fram genom dagar, veckor, månader, år, fram.  Äta rätt? Javisst, finns inte pengar, blir det det billigaste på bordet, så enkelt är det. Gå på gym? Njaa, har du inga pengar, går det solklart bort.. Men det kan också handla om att man hellre motionerar på annat sätt. Who knows

Vem som får leva och vem som får dö avgörs alltså av ekonomin. Du behöver inte ligga vaken på nätterna och fundera över obetalda räkningar. Natt efter natt. Vilket hjärta klarar det? I ett system som under avdelningen ”sköt dig själv och skit i andra” får än mer fäste…

Bli först att kommentera
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se