Veckans Gratis – 2 x Jörgen Sandström

Av , , Bli först att kommentera 1

 


Artist: Torture Division Titel: Through the eyes of a dead
Format: Demo CD
Bolag: Eget släpp
Genre: Death Metal År: 2011
Låtar: 3 | Ursprung: Sverige
Längd: 09,49 min.
Hemsida: www.torturedivision.net

Betyg: 7.5 / 10

Vid det här laget så är nog de flesta bekanta med TORTURE DIVISION’s upplägg. Här finns det inget stort skivbolag som ligger på bandet att producera ny musik utan allt sker helt på egna villkor, av ren kärlek till musiken. Musiken som de själva marknadsför som "Världens Bästa Death Metal" och helt ute är de ju inte och cyklar. Jag skulle kanske inte klassa TD som världens bästa death metal band, men de är banne mig uppe där bland giganterna trots den korta tiden bandet existerat, världens bästa death metal band på "demonivå", det ger jag de däremot. "Through the eyes of a dead" är demo #7 i ordningen och även om den i mina öron inte innehåller lika minnesvärda stunder som många av bandets tidigare demos presenterat så är detta ändå ett absolut måste i TD samlingen. Surfa in på bandets hemsida, skänk en slant eller köp merchandise, detta är ett nobelt band som förtjänar all spons i hela världen.

 

———————————————————————————————————————-


Artist: Vicious Art Titel: Demo 2011
Format: Demo CD
Bolag: Eget släpp
Genre: Death Metal År: 2011
Låtar: 3 | Ursprung: Sverige
Längd: 13,51 min.
Hemsida: www.viciousart.se

Betyg: 8.5 / 10

Stockholmsbandet VICIOUS ART’s karriär är för mig ett stort mysterium. Hur kan ett så pass jävla bra band inte ha kommit längre? Att ett band som VICIOUS ART i dagsläget står utan skivkontrakt är inget annat än ett stort jävla skämt, speciellt med tanke på mycket av den dyngan som släpps av dagens skivbolag. Svensk dödsmetall av världsklass med två stycken fantastiska fullängdare i bagaget. 2007-års "Pick Up This Sick Child" (Spotify-länk)  är en skiva som jag lätt skulle kunna inkludera i en lista över de 20 bästa Svenska dödsmetall plattor, och som bekant finns den en hel del godis att hämta från denna scen, så pass bra är den.

 

 

”The True” Grave

Av , , 4 kommentarer 2

Jag skrev idag en recension av Amerikanska HAVOK’s senaste alster "Time is Up" och som bekant finns det ju även ett svenskt dödsband från Lund som går under samma namn, eller om sanningen skall fram så finns det minst sex stycken HAVOK runt om i världen (enligt Metal-Archives). Detta i kombination med gårdagens svammel om Haparanda, samt gästspelet av Happisbon Janne Posti fick mig att tänka på ett annat band som i dagens läge iof sig inte har någon konkurrens om bandnamnet, nämligen GRAVE.


"The true" GRAVE, Heavy Metal från Haparanda anno ca. ´83-´84.

Nu har jag endast lyckats hitta väldigt sparsamt med information om just detta band, men en 7"-singel (1983) och ett demo (1984) hann bandet med att släppa innan instrumenten verkar ha lagts på hyllan. Jag finner det fantastiskt roligt/intressant att det faktiskt fanns ett band från Sverige och just Haparanda innan dödsmetall pionjärerna GRAVE satte sina spår på metalkartan. Detta gör mig nyfiken på om det finns något mer intressant att gräva fram ur arkiven när det kommer till just en hårdrock/metal scen från Haparanda. Om det är någon som har mer koll på detta kan ni gärna skicka ett mail till blashyrkhbloggen och berätta om era minnen av en scen (om det fanns en?) uppe i Haparanda (även Kalix kan inkluderas). Allt från 80-talet fram till mitten av 90-talet vore intressant att få höra mer om.  
 
GRAVE – "Dreamer" (1983)

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Veckans Playlist V.13-2011-Gästspotifyare

Av , , 1 kommentar 2

VECKANS GÄST: Janne "CadenZ" Posti
INFO: Janne Posti, musiklärare, skönsjungande shaman i kammarkör, multi-instrumentalist, gitarrist i death/black bandet CHAOSSWORN, skribent på GLOBAL DOMINATION, skivsamlare, mannen med världens näst bästa musiksmak (efter mig så klart) m.m. Det finns mycket att skriva om denne unge herre och jag tog nog upp de mesta innan förrutom att han huserar i Haparanda. Haparanda, en stad som jag har en väldigt speciell och nära relation till. I denna stad drack jag mina första folköl i 14-års ålder, inhandlade på macken brevid Kalles Grill. 1995 var jag med och drog i gång death/black bandet TWILIGHT (som idag går under namnet DEATHBOUND), med replokal i Tornedalsskolans aula, modell alldeles för stor för våra små förstärkare. Men jag får återkomma mer till detta i ett eget blogginlägg, nu är det Janne som är dagens hedersgäst. Jag nämnde CHAOSSWORN tidigare och det är något som alla med en fäbless för kvalitativ sling döds/black bör kolla in omedelbums. Det kan ni göra genom att klicka här (Spotify) eller här (Myspace).

Här är Jannes kommentarer till låtarna i "Veckans Playlist":

Dissection "Black Horizons" (ur The Somberlain, 1993)
-Första låten på första plattan kan mycket väl vara den bästa geniet Nödtveidt hann sätta ihop under sin livstid. Tidlöst, grandiost, magiskt.

Unanimated "Dead Calm" (ur Ancient God of Evil, 1995)
-Den här sortens fusion av death och black metal har alltid legat mig varmt om hjärtat; Unanimated var ett av banden som kring mitten av 90-talet hämtade det bästa ur båda världar och kokade sin egen smakfulla soppa av den. Vilken låt som helst från den här plattan skulle vara en värdig representant.

Ghost "Ritual" (ur Opus Eponymous, 2010)
-Bästa plattan som släppts de tio senaste åren, skulle jag vilja säga. Hur något så banalt och transparent som Ghosts image och budskap kan bli så fantastiskt bra med superbt låtskrivande är ett mirakel. Men jag klagar inte!

Satyricon "Immortality Passion" (ur Nemesis Divina, 1996)
-En av doldisarna på ett legendariskt BM-album. Atmosfären Satyr & co lyckas skapa är enastående – medeltida råhet och hätsk illvilja komplementeras med ett emotionellt djup. En oväntad men icke desto mindre fantastiskt tillfredsställande kombination.

Emperor "The Loss and Curse of Reverence" (ur Anthems to the Welkin at Dusk, 1997)
-"Sophisticated black metal art" exklamerade norrmännen var deras uttryckssätt, och det är väl bara att hålla med. Välkomponerat, välarrangerat men med intensiteten och integriteten i behåll. Andra halvan av låten är en enda lång örgasm.

Alice in Chains "Rooster" (ur Dirt, 1992)
-Man kan nästan se det vita morgondiset spöklikt sväva i den vietnamesiska djungeln, och när som helst kan den fridfulla illusionen sprängas in i evigheten av vinande kulor och granater. Den här låten kan inte överskattas.

Vader "Carnal" (ur Black to the Blind, 1997)
-Ett kort, distinkt utbrott av pur polsk maskulin energi. Sålunda skola en slipsten dragas.

Meshuggah "Future Breed Machine" (ur Destroy Erase Improve, 1995)
-Finns det något mer headbanging-vänligt riff i världen än det som kickar in vid 3:42? Jag tror inte det. Finns det nåt band inom metalvärlden som svänger lika hårt som Meshuggah? Knappast. Bör du dyrka dessa, av turnévideon att döma, debila imbeciller till musiker? Japp. Japp.

Diabolical Masquerade "The Eerie Obzidian Circuz" (ur Nightwork, 1998)

-Blakkheim bestämde sig för att rota i de dammiga kistorna på vinden av hans hjärna. Där fann han förvridna men samtidigt på något besynnerligt sätt otroligt beroendeframkallande riff och melodier i sann skräckfilmsmetalanda. Hoppla in i studion, resultatet: "Nightwork".

Arcturus "Du Nordavind" (ur Aspera Hiems Symfonia, 1996)
-Arcturus lyckades på denna platta vara avantgarde utan att låta som en kvasipompös och halvpretentiös samling av rödvinsdrickande idioter. De låter istället som en jävligt pompös, helpretentiös samling av rödvinsdrickande jubelidioter. Ska du göra nåt, gör det ordentligt. Och gör det bra. Som Arcturus.

Candlemass "At the Gallows End" (ur Nightfall, 1987)
-Bästa doom metal-låten någonsin. "Ring brother, ring for me…"

Grand Magus "Silver Into Steel" (ur Iron Will, 2008)
-Hur smittsam är refrängen på en skala från 10 till 10? Precis. 11. Ärlig och hederlig heavy metal med en tyngd som krossar världar. Och icke att förglömma, en av de bästa sångarna i hårdrocksvärlden idag.

Golden Dawn "The Art of Dreaming" (ur The Art of Dreaming, 1996)
-Ett verkligen udda äpple i fruktkorgen. Elektroniskt, synthar, industrial, ren "klassisk" manssång – och så blastbeats och black metal. Kan det bli mer fel? Nä. Men här blev det jävligt rätt.

The Devin Townsend Band "Vampira" (ur Synchestra, 2006)
-Devin, Devin, Devin… du är sjuk i huvudet. Det är därför vi älskar dig. Och för att variationen är från himmel till helvete, både vad gäller de vokala insatserna och musikstilarna. En excentrisk konstnär om någon, fast med huvudet – om än lite snett – på skaft.

The Jimi Hendrix Experience "Little Wing" (ur Axis: Bold as Love, 1967)
-En av Jimpans finaste stunder. Vad vore väl dagens hårdrock i allmänhet, och gitarrister i synnerhet, utan honom.

Väsen "Bambodansarna" (ur Världens väsen, 1997)
-Autentisk svensk folkmusik medelst fiol och nyckelharpa, moderniserad och kryddad med oväntade ackord och ett sjukt sväng, mycket tack vare slagverkaren med Sveriges coolaste namn: André Ferrari. (Jepp, Ferrari.) Det ryktas om att Yngwie Malmsteen försökt köpa honom vid ett flertal tillfällen.

Wintersun "Sleeping Stars" (ur Wintersun, 2004)
-Om inte den här plattan vore så vansinnigt välskriven och välspelad skulle den varit nästan lika töntig som en lajvare. Nu är den bara king, som vi säger i Haparanda. Storslaget deluxe.

Yngwie J. Malmsteen "Now Your Ships Are Burned" (ur Rising Force, 1984)
-Ynkans finaste stund. Och den är SÅ fin. Vartenda solo på den här låten är så fylld med mening, känsla, budskap och inspiration att gåshuden inte riktigt vill sätta sig förrän en lång stund efter att sista ackordet klingat ut.

Johansson, Johansson, Holdsworth "Beef Cherokee" (ur Heavy Machinery, 1996)
-Världens bästa gitarrist, Allan Holdsworth, vräker på med sitt fetaste arsenal ovanpå Jan Johanssons söners hård-fusion. Den här plattan blir aldrig gammal.

Dan Swanö "Add Reality" (ur Moontower, 1998)
-Jag vet inte vad det är med Dan Swanö, men han lyckas skapa en sån överjordisk atmosfär på det mesta han skapar i musikväg, och detta är mitt favoritverk med han, jämte Edge of Sanitys "Crimson II". Bör egentligen avnjutas som ett helt verk, precis som "C2".

Katatonia "Soil’s Song" (ur The Great Cold Distance, 2006)
-Med en av de bästa produktionerna i mannaminne lyfts de redan fantastiska kompositionerna till skyarna. Dystert, tungt, medryckande. King.

Opeth "Deliverance" (ur Deliverance, 2002)
-Möjligtvis bästa låten någonsin. Alla kategorier. Kompositionsmässigt ett mästerverk, utförandet är superbt, produktionen oklanderlig och framför allt – känslan, FEELINGEN…det går inte att klä i ord. Lyssna istället.

Bathory "The Ravens" (ur Blood on Ice, 1996)
-Det är inte mycket man orkar ta till sig efter mastodonten "Deliverance", så som ett farväl en liten bit svensk magi: "Fly my ravens, it’s time to fly / And for me maybe to die." RIP Quorthon.

 
Gästspotifyare
Janne "CadenZ" Posti

Disposophobia ”Light”

Av , , 4 kommentarer 0

Idag lyckades jag med konststycket att radera samtliga bokmärken som jag samlat på mig under åren i Firefox, detta skedde när jag avinstallerade beta-versionen av Firefox 4.0 som jag då trodde opererade på egen hand vid sidan av Firefox 3.6.16 som jag vanligtvis använder. Detta är iof sig en tragedi på både gott och ont, för de som känner mig vet att jag har lite av en pedantiskt ådrå i mig, skivorna är katalogiserade i bokstavs/kronologisk ordning, diskberget hemma växer sig aldrig större än till en viss gräns (väldigt låg sådan enligt många andras standard), dammråttor lever inte länge i mitt hushåll osv. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, däremot så drog jag efter senaste tvättstugepasset faktiskt en gräns vid att inte orka ha t-shirtsen i bokstavsordning i garderoben längre.

Vad jag dock ALDRIG haft så är det just ordning i datorn. Det ligger diverse bilder, texter, program osv. utspridd över allt, över flera hårddiskar. Förvisso så tog jag tag i detta ungefär kring jul i och med att jag börjat göra professionella jobb åt kunder och de kunder jag har förtjänar att veta att jag har total kontroll över läget.
De egna små grafiska projekten osv. har fortfarande inte fått 100% struktur med det är på god väg.

Jag har också under det senaste året lyckats med att börja sälja bort saker och ting. Jag hade en rätt så stor tv-spels samling som i slutändan bara samlade damm, insikten som fann sig var att sakerna inte gör någon nytta över huvudtaget när de bara samlar damm år efter år, tv-spel skall bringa glädje till utövaren och just därför sålde jag bort det mesta till just nya ägare som förhoppningsvis sett till att spelen spelas istället för att bara samla damm. Nu må jag ju dock erkänna att det fortfarande finns en del i mina garderober som jag valde att inte skiljas från, saker som mitt N64, Gamecube, Sega Dreamcast, Xbox, GBA, PSP och  Ps3. Men bland det som fick ryka hittades bla: Nes, Snes, Sega Mastersystem, Sega Megadrive, 2st C64, Amiga 500 och diverse annat.

De senaste månaderna har jag jobbat ännu mer med att gallra ut ännu mer "rat" som skall gå till försäljning, denna gång resten av tv-spels relaterade saker samt även t-shirts, lite skivor m.m.  Det går sakta men säkert framåt med att få upp sakerna till försäljning. Men ungefär som med allt här i livet så kan man inte tjata en människa till att ändra på sitt beteende, utan detta måste vara något som kommer från en själv. Min övertygelse är att inte förräns man fått självinsikten om att saker och ting bör ändras så börjar saker och ting att sakta men säkert ändras. Inget händer dock tyvärr bara över en natt.

Hur kom jag in på detta ämne kan man fråga sig?
Jo, av den simpla anledningen att jag denna vecka tänkt ta en avstickare från "Skivsamlarhörnan" temat som pågått de senaste veckorna och dagens blogg skulle egentligen ha handlat om humoristiska skivomslag och bandbilder. Men hur jag än letat och letat så kan jag inte hitta åt mappen med saker som jag sparat på mig under åren. Hur mycket jag än provat googla på "German thrash cow", "Thrash Metal cow spikes" osv. så hittade jag helt enkelt inte det jag letade efter. Men någonstans bland de 1000-tals mappar med bilder som ligger utspridda på hårddiskarna finns denna skattgömma som jag så febrilt letat efter under förmiddagen. Jag lovar att återkomma till ämnet när jag lyckats med att städa upp datorn.

Blashyrkh Recensioner: The Project Hate MCMXCIX

Av , , 2 kommentarer 1


———————————————————————————————————————-
Artist: The Project Hate MCMXCIX
Skiva: Bleeding The New Apocalypse
Genre: Bra jävla metal helt enkelt!
Utgivningsår: 2011
Bolag: Season of Mist
Låtar: 6 | Speltid: 66min, 6 sek.
BETYG:  9.5 / 10

3 veckor, 12 lyssningar, stereo, hörlurar, i soffa, på buss, på Ica och Konsum.
Först nu känner jag mig nog inlyssnad och säker för att avkunna en dom. 

Till att börja med så skall jag inte sticka under stolen med att jag varit ett stort fan av THE PROJECT HATE MCMXCIX (härefter refererad till som TPH) sedan mitten på 2000-talet ungefär. Förvisso så var jag inte obekant med bandet innan, utan debuten "Cybersonic Cyberchrist" (2000) och "When We Are Done, Your Flesh Will Be Ours" (2001) var två album som kunde höras på diverse fester i min gamla hemstad Luleå. Men av någon anledning så föll TPH i glömska kort efteråt och återupptäckten av bandet skedde inte förrän just kring släppet av "Armageddon March Eternal – Symphonies of Slit Wrists" (2005).

Det skedde en del saker i TPH lägret innan inspelningen av "Bleeding The New Apocalypse" (2011), bandets sjunde fullängdare, och den största skillnaden från bandets tidigare alster är bytet av sångerska. Svenska Jo Enckell som figurerat med sin skönsång på bandets fyra senaste alster ersattes med Portugisiska sångerskan Ruby Roque (ex. Witchbreed), en dam med ett helt annat sångregister än det vi tidigare varit vana med hos TPH. Även Tobben Gustafsson (Vomitory, Torture Division) värvades som trummis, ett bra drag.

Kanske dags att sluta svamla och skriva något om recensionsobjektet. Hur låter då detta nya TPH?

Jag kan ju börja med att proklamera att TPH absolut inte är något för alla, det krävs en hel del från lyssnaren. TPH skapar något eget, en stil som är svår att placera i ett endaste generellt fack. TPH’s musik är byggt på ett fundament av döds metall, men istället för att vara en envånings villa så skulle man snarare kunna säga att TPH är ett femvånings höghus. Förrutom dödsmetall så finner vi industriella influenser, fantastiskt thrashiga riff, en aning drum’n'bass, men framför allt en tyngd i musiken som är makalös. Tyngden hörs inte bara i den fantastiska produktionen, signerat Dan Swanö, utan även om tempot stundtals höjs så tappar musiken aldrig tyngd utan maler helt enkelt på, på ett sätt som bara TPH kan.
Dödsmetallens svar på Tom Jones*, Jörgen Sandström, gör ett fantastiskt jobb och visar än en gång varför han av många anses som världens bästa growlare. Nyförvärvet, Ruby Roque’s, kraftulla pipa kändes vid första anblick lite skrämmande, men efter ett par varv med plattan så insåg jag genidraget av att plocka in denna tös.

Inget som bandet har gjort hittills har kunnat rubba 2003-års "Hate, Dominate, Congregate, Eliminate"  från förstaplatsen på prispallen, men nu har det banne mig hänt. "Bleeding The New Apocalypse"  har i sin helhet en helt annan dynamik än bandets tidigare alster och jag kan faktiskt för första gången inte göra annat än att hålla med bandets grundstomme och skapare, Kentha Philipson, om att detta är den bästa skivan som THE PROJECT HATE MCMXCIX gjort. Detta är en fantastisk resa, på 66 minuter och 6 sekunder, där man automatiskt sveps med, anknäbben åker fram och det är praktiskt taget omöjligt att inte sitta och gunga med huvudet på ett gillande maner. En del av riffen på skivan är så pass jävla tuffa att många av de största riffmakarna inom dagens metall förtjänar att ställa sig i skamvrån och ta lärdom härifrån.

Nu hoppas jag bara att folk får upp ögona för detta band på allvar, förhoppningsvis så innebär bytet till bolaget SEASON OF MIST att bandet och skivan får den spridningen och marknadsföringen de förtjänar.

http://www.myspace.com/theprojecthate

 

*Nu referar jag till Tom Jones gyllene pipa och inget annat.

———————————————————————————————————————-

Veckans Gratis – Grief of Emerald

Av , , 1 kommentar 1

 


Artist: Grief of Emerald Titel: Christian Termination
Format: CD
Bolag:  Listenable Records
Genre: Death/Black MetalÅr: 2002
Låtar: 10 | Ursprung: Sverige
Längd: 50,22 min.
Hemsida: www.griefofemerald.se

Betyg: 7.5 / 10

Svenska GRIEF OF EMERALD bjuder inte bara på ett, utan hela tre av sina album på sin officiella hemsida. 2002 år alster "Christian Termination" är dock den som alltid fallit mig bäst i smaken och även den som får figurera som "Veckans Gratis" denna vecka, men skulle som sagt detta falla er i smaken så kan ni surfa in på bandets hemsida för två plattor till.

GRIEF OF EMERALD bjuder på en intressant kombination av MORBID ANGEL osande riff ihopbakat med äldre DIMMU BORGIR kompositioner. DB jämförelsen känns tyvärr väldigt gammal och förlegad, men det går inte att undkomma att det stundvis påminner om just dessa norrbaggars äldre alster. Vad GOF dock har som inte DB haft på länge är lite "stake i musiken", det manglas stundvis på riktigt fint. GRIEF OF EMERALD är förövrigt även på G med en ny fullängdare, första plattan på nio år, kan bl intressant.

Lyssna: Grief of Emerald – "Raped By The Servant Of God"

 

Veckans Youtube Special – Century Media

Av , , Bli först att kommentera 0

"Veckans Youtube" gör en tillfällig comeback under de kommande veckorna då "Skivsamlarhörnan" avhandlar diverse band, skivbolag och årtal. "Veckans Gratis" flyttas således tillfälligt till Torsdagar men kommer att vara en återkommande punkt även i framtiden. 

I sann 90-tals anda, stöpt i formen av "Triple Thrash Treat" bjuds det denna vecka på tre videos från CENTURY MEDIA artister.

MORGOTH – "Isolated" (Cursed – 1991)
 
STRAPPING YOUNG LAD – "Detox" (City – 1997)


DARK FORTRESS - "Ylem" (Ylem – 2010)

Veckans Playlist V.12-Century Media

Av , , Bli först att kommentera 1

 




*Phew*, att sätta ihop en playlist som återspeglar CM’s historia var lättare sagt än gjort. Men efter ett par svettiga timmar framför databurken så tycker jag mig ha lyckats sammanfatta bolagets historia rätt så bra, från 1988 till 2011. 129 låtar med en speltid på ca 9 timmar, jag valde att inte bara slänga med "hitsen" utan playlisten innehåller även sådana band/låtar som får mig att fundera över vad skivbolag håller på med ibland.


Century Media

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Skivsamlarhörnan: Century Media

Av , , Bli först att kommentera 2

Förra veckan var det NUCLEAR BLAST som sattes under luppen, denna vecka är det dags för en till mastodont inom industrin, närmare bestämt CENTURY MEDIA (hädanefter benämnt CM). CM ligger på andra plats i listan över "Bolag med flest skivor i samlingen" med 47st titlar.

CENTURY MEDIA i korthet:

Likheterna mellan NUCLEAR BLAST och CM är många. Bolaget startades av Robert Kampf, 1988, på den tiden sångare i Tyska thrash/crossover bandet DESPAIR (Obs! alltså då inte samma DESPAIR som figurerade i "Veckans Gratis" förra veckan). DESPAIR’s debut blev även det första släppet på bolaget och ironiskt nog även Roberts sista skiva med bandet efter att ha blivit ersatt av en ny vokalist. Men man kan ju konstatera att det ju gått bra för Robbans del trots detta. CM  nappade tidigt upp band som UNLEASHED, GRAVE, SAMAEL, SENTENCED, TIAMAT , ASPHYX mfl. och att bolaget idag tillsammans med NB är ett av de största på marknaden är det ingen större tvekan om. Ett bolag som bjudit på massor av godis de senaste 23 åren och ungefär som med NB så kommer detta nog att fortsätta så länge det fortfarande finns kvar folk som köper skivor. Men vi skall även inte glömma bort att CM är bolaget som envisats med att släppa skiva efter skiva med bandet STOCK MOJO, metalvärldens svar på kolera.

Fem klassiska CENTURY MEDIA favoriter ur samlingen:

Band: Asphyx
Titel: Last One On Earth
Årtal: 1992
Motivering:
Från inledande spåret "M.S. Bismarck" till avslutande "Asphyx (Forgotten War)" så är detta en fantastisk uppvisning av släpig dödsmetall i världsklass. Martin Van Drunen’s röst är och förblir en av de främsta och säregna inom dödsmetallen. Dock älskar man rösten, eller så hatar man den, det finns verkligen inget mellanläger här.

Band: Grave
Titel: You’ll Never See…
Årtal: 1992
Motivering:
Jag tycks skilja mig från mången andra dödsmetallare iom att jag anser att "You’ll Never See…" är bandets bästa. De vanliga valen brukar vara debuten "Into The Grave" (1991) eller 1994 års "Soulless". Men för mig uppstod magin 0:31 in i titel/öppnings spåret när frasen "You will never see….heaven"  brast ut i mina högtalare för första gången.
 

Band: Old Man’s Child
Titel: The Pagan Prosperity
Årtal: 1997
Motivering:
Jag hade redan bekantat mig med OMC två år tidigare med albumet "Born of the Flickering" som inte alls var/är så dum. Men denna platta höjde ribban ännu högre och är nog ärligt talat en av de svängigaste/gungigaste black metal skivorna som någonsin släppts, synd bara på att virveln slutar existera varje gång bandet drar upp på tempot.

Band: Strapping Young Lad
Titel: City
Årtal: 1997
Motivering:
Oj! Vilken platta detta är. Mitt första möte med geniet Devin Tonwsend och ett möte som jag sent skulle glömma. Industriell metall har nog aldrig låtit lika bra som på denna platta. FEAR FACTORY har inte en suck mot detta. Innehar plats #33 i "100 Skivor till samlingen".

 

Band: Sentenced
Titel: Amok
Årtal: 1995
Motivering:
Från början upplevd som en stor besvikelse efter briljanta "North From Here" (1993) plattan. Men fy skam den som ger sig i första taget, plattan växte och markerade förändringen i stuket som bandet skulle ta på kommande plattor. "Nepenthe" är antingen menat som en tribut eller en skamlös rip-off av BATHORY’s "Under the Runes" (Twilight of the Gods" 1991). 
 

Om ni är intresserade av att se den något så när kompletta (och stökiga) diskografin från CENTURY MEDIA så kan ni surfa in på följande länk: CM @ Discogs

Morgondagens "Veckans Playlist" kommer att spinna vidare på ämnet i form av en nio timmars historisk tillbakablick på musik släppt via CENTURY MEDIA.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

One man’s trash is another man’s treasure…..

Av , , 1 kommentar 2

Hade vägarna förbi SKIVAFFÄR’N ute på Västerslätt idag, visade sig vara ett bra drag. Det fullkomligen sprudlade av nya CD’s värt att lägga vantarna på. P.g.a en aningen stram budget så blev inte inköpslistan lika lång som den hade kunnat bli ifall man varit rik som studerande. Nedan följer dock dagens kap:

Bay Laurel – "Where Pain Comes To Die" CD 2000 [Noxious Records] 15:-
Finntroll – "Jaktens Tid" CD 2001 [Spikefarm Records] 15:-
The Gathering – "Nighttime Birds" CD 1997 [Century Media] 15:-
Immortal – "Pure Holocaust" CD 1993 [Osmose Productions] 40:-
My Dying Bride – "The Dreadful Hours" Digipak-CD 2001 [Peaceville Records] 40:-
Satyricon – "Nemesis Divina" CD 1996 [Moonfog Productions] 40:-
Sepultura – "Morbid Visions/Bestial Devastation" CD 1997 [Roadrunner] 15:-

Slutsumma: 180 SEK för 7st CD’s (aningen slitna skivor dock, men inget som påverkar uppspelningen).

Så vem du än är som bestämde dig för att åka ut till Västerslätt och dumpa din samling, jag tackar dig!
Till alla er andra som är sugna på lite billiga plattor kan jag rekommendera en sväng förbi SKIVAFFÄR’N (Timotejvägen 6). Fanns b.la. plattor från följande artister i typ samma prisklass: Naglfar, Dimmu Borgir, Paradise Lost, Dismember, Finntroll, Sepultura, Marduk, Dark Funeral, Gamma Ray, Stratovarius, Nightwish, Cemetary, Lake of Tears mfl. 

I övrigt så passar jag på att påminna om morgondagens event på Krogen.

 

1 kommentar
Etiketter: , , ,