Efter VM-uppehållet så var seriespelet igång igen igår. Det skulle bli intressant att se hur uppehållet påverkat lagen. Sammanhållen träning och skadade spelare som var tillbaka pratades det om.
För Thorens del har ju försvarsspelet krånglat. Men ett kvitto på att man var på rätt väg gav ju träningsmatchen mot ett decimerat Dalen då Thoren bara släppte in ett mål. I gårdagens match mot tippade seriesegraren Djurgården såg det länge bra ut. Ledning med 5-4 efter två perioder. Men sedan sket det sig. 0-3 i slutperioden ledde till förlust och återigen nära snittet på insläppta mål, 7 st. Detta trots att Ställ knep två straffar. Såg väl inte så bra ut heller att släppa in ett mål efter 2 sekunder i box. Nya tag efter jul…

Dalen kämpade på nere i Mullsjö och hade tagit upp tvåmålsunderläge inför tredje. Sket sig där också och förlust med 2-6 efter några enkla Mullsjömål i slutet när Dalen jagade poäng.

Till råga på allt så torskade IKSU på hemmaplan mot bottenlaget Uppsala. I en match där IKSU aldrig var i ledningen utan ständigt fick jaga. Svårt att begripa vad som pågår i laget.

Förlorar nu Dalens damer i dag mot absoluta bottenlaget Karlstad så är det sammantaget en av Innebandyhuvudstadens värsta helger. Men vinner dom så går dom till julvila tre poäng före IKSU..

God Jul !

Efter uttalandet av vice talmannen Björn Söder (SD) måste man fundera. Vem är svensk?
Eftersom Skåne inte tillhört Nationen Sverige mer än drygt 350 år så kan väl inte partiledaren Jimmie Åkesson anses var svensk. Skåne tillhörde Danmark under ca 900 år.
Åkesson måste alltså betraktas mer som dansk än svensk…
Eller så får han ansöka om medlemskap i Norrlands Nation vid Uppsala universitet, det måste väl duga? Om dom vill ha honom..

Ja,så var det då över och Sverige är världsmästare igen. Rättvist? Absolut. Men det satt hårt inne efter Finlands drömstart mot ett mycket nervöst Sverige. Vad avgjorde då? Sveriges starkare backar, framförallt offensivt och en målvakt på topp för dagen.

Sedan har ju Sverige en fantastisk center i Johan Samuelsson. En riktig härförare. Däremot hade man väntat sig mycket mer av den i media enormt hyllade Kim Nilsson. Fick inte mycket uträttat framåt. Det fick inte heller Rasmus Enström och Patrik Malmström denna afton.

Finland levde mycket på sin förstafemma med Janne Kukkola i spetsen. Kukkola klart bäst i Finland. Hade förväntat mig mycket mer av Rickie Hyvärinen som brukar tända till i viktiga matcher. Sorgligt att se världens bäste spelare genom tiderna, Mika Kohonen avsluta sin fantastiska landslagskarriär på det sätt han gjorde- Borde nog ha sagt nej till detta VM.

Men det roligaste av allt i denna final var att se Alexander Rudds framfart. Totalt respektlöst trampade han runt och fintade bort sina namnkunniga motspelare. Enormt skicklig med boll och ett utsökt spelsinne. Den nye Kohonen?

Kuriosa
Ersboda-Emil Johansson fick spela hela finalen. Han blev världsmästare utan att prestera 1 enda poäng. Trots att Sverige öste in mål mot B-nationerna. En prestation i sig. Vill med det inte förringa Emils insats. En bra VM-debut.

Rudds lina gjorde sammantaget en bra insats. Var ofta de som satte press på det finska försvaret. Där ingick ju också Emil J. När dom då hade Robin Nilsberth bakom sig så var 3 f.d. RIG-elever inne i en VM-final samtidigt! Sträck på dig Fredrik Holmgren…

Vilket spännande VM som pågår i Göteborg.
I kvartsfinalen ställdes Sverige mot Bjässarna Estland och gick segrande ur denna spännande kvartsfinal med…17-0.
I semifinalen ställdes så Sverige mot 3/4-rankade i världen i form av Schweiz. Efter en mycket tät och spännande match så drog Sverige det längsta stråt med…10-1.
Ganska bra ändå av Schweiz, som enligt expertkommentatorn Conny Westerlund saknar både bolltempo och skjutförmåga. Dessutom påstår samme Westerlund att de också saknar spelförståelse…vad säger det om internationell innebandy?

Bland spelarna på plan i denna hårda drabbning fanns inte mindre än 8 spelare som representerat IBK Dalen. Vilken plantskola denna Umeåklubb måste vara…

Tänkte först att bege mig till Sporthallen igår för att se vänskapsmatchen mellan Dalen och Thoren. Tyckte att det skulle vara intressant att se hur ett kämpande Thoren i nedre delen av Allsvenskan skulle stå sig mot ett slutspelsjagande Dalen i SSL. Men så kom jag ju på att Dalen just nu saknar sina importstjärnor från Norge och Tjeckien. Då svalnade intresset. Det skulle inte bli den värdemätare som jag sett fram emot. Latmasken tog över och jag stannade hemma…

Resultatet i vänskapsmatchen blev 8-1 till Thoren! Åtta ett? Vad var det för typ av match? Gick verkligen alla för fullt?
Om man ska ta resultatet på allvar så kommer en del tankar upp i skallen. Är Thoren nu på väg upp ur gropen eller är det så att nerverna inte spelar spratt när det inte gäller seriepoäng? Är Dalen, vilket jag även tidigare trott, så totalt beroende av sina importer att om dom saknas så blir man utklassade av ett lag från Allsvenskan?
Nå, nu såg jag ju inte matchen. Man får väl höra mer av sina polare på läktaren…Men i vilket fall, hyvää Thoren!

Kvällen blev istället vikt åt VM-fighten mellan Sverige och Finland. Ett nytt prestigemöte och ett genrep inför VM-finalen. Och vilken match sedan. Finlands taktik var klar från början. Här skulle det pangas på och spela tufft. Jag vet inte när jag såg en sådan fysisk landskamp förut. Tror inte att jag gjort det någonsin. Första perioden blev närmast brutal från finnarnas sida. Sverige verkade väldigt överraskade och förbluffade över vad motståndarna levererade. Så småningom mojnade den finska stormen inte minst på grund av att dom drog på sig ett antal utvisningar med mål i baken som resultat. Sverige vann till slut men den finska taktiken var matchens behållning. Finland stod för underhållningen. Toppinnebandy med en ny dimension, kiitos Suomi.

I den här typen av matcher kliver en del spelare fram och andra försvinner. I det svenska laget försvann Galante Carlström, Iraeus och Svahn som är mer lirare.
I Finland är det bara att än en gång konstatera att Mika Kohonen har gjort sitt. Allmänt blek, som han har varit länge nu, av olika skäl. Och han passar dessutom inte alls i matcher av den här typen.

Nu ser vi fram emot finalen. Hoppas att den blir av samma karaktär.

VM är igång och nu ska man återigen bli tvungen att lyssna till övertaggade och överdrivna expertkommentatorer från TV4.
Jag orkade med Peter Kokochas distanslösa hyllning av det svenska spelet mot B-nationen Lettland i drygt 1 halv period-
Sedan var jag tvungen att byta kanal.
Man får väl se Sveriges matcher med fimpat ljud om man ska stå ut en hel match..

Thoren vann sin andra raka match igår. Det var ju bra. Var segern övertygande. Nej, det var den inte.
I första perioden såg det ut som det gjort i många matcher i höst. Ett stressat Thoren tappade många bollar i försök att i alltför högt tempo hitta rätt i passningarna. Kombinationsspelet haltade ock skotten var väl sådär. Sandviken vårdade bollen mycket bättre och såg betydligt tryggare ut. Dom gick till pausvila i ledning och helt rättvist. Den borde till och med ha varit större.

Bara 1.28 in i period två ökade Sandviken till 2-0 och man började befara ännu en förlust för Thoren. Efter en snabb reducering började så matchen vända. Thoren började hitta ett lugn i spelet och kvitterade efter 6 min. När man så gjorde ett ledningsmål i box så såg allt ljust ut. Tyvärr kom kvitteringen som ett brev på posten minuten senare.

Thoren lät sig inte nedslås av det och efter 2 minuter in på tredje satte man ledningsmålet. Efter det var det helt Thorens match, trodde man. Men en ledning på 6-3 blev till enbart 6-5 fem minuter kvar.Thoren red ut stormen och kunde avsluta med mål i öppen kasse.

I min uppfattning ingen övertygande seger. En svag första period höll på att ställa till det igen. Men i en stark vändning visade man tåga och mod.

Å så hade man #27 med för andra matchen i rad. Och hans insats var nog helt avgörande. Vad han kan och gör behöver ingen beskrivning. Calle Carlbom är fortfarande en undantagsspelare.
Efter 3 så kallade ”enkla matcher” så får vi se var Thoren egentligen står när Djurgården kommer på besök.