Igår knackade socialdemokraterna i Umeå dörr på Umedalen. Vi är ofta ute och träffar människor och både lyssnar av och återkopplar vårt arbete i kommunen, landstinget och riksdagen. Det är en av höjdpunkterna i det politiska arbetet och man lär sig alltid väldigt mycket.

En återkommande fråga igår där jag gick var hur det går med äventyrslekparken? Bakgrunden är att den lokala socialdemokratiska föreningen förra mandatperioden tog fram ett förslag till att skapa en äventyrslekpark på Umedalen. Det här var något som undertecknad och den socialdemokratiska nämndsgruppen i tekniska nämnden på den tiden sedan såg till att kommunen prioriterade och arbetet har nu pågått ett par år med att få allting på plats.

Igår kunde vi så äntligen berätta för boende på Umedalen att nu sätts spaden i jorden för äventyrslekparken på Umedalen. Platsen där den kommer att byggas är Musköten och med denna satsningen kommer kommunen nu att ha äventyrslekparker på Tomtebo, Ersboda, Hedlunda och Umedalen. Nämnas bör också den lite större lekparken ”Körsbärsdalen” på Tegsidan vid den gamla cykelbrons fäste som också är ett bra utflyktsmål för barnfamiljer.

Politik gör skillnad. I det här fallet så känns det extra roligt för barnens skull.

Andreas Lundgren(s)
Ordf Individ- och familjenäämnden
Vice ordf Socialdemokraterna i Umeå

Västerbottens kuriren skriver idag om personlig assistans och sjuåriga Signe och hennes föräldrar. Föräldrarna är oroliga för sin dotters framtid efter att ha fått beslut som de anser varit otillräckligt.

Om Signe har rätt eller fel stöd måste man gå in och titta på i det enskilda fallet. Kommuner och försäkringskassan utför en myndighetsutövning där den enskildes behovs bedöms utifrån det regelverk som gäller. Därför är det viktigt att man överklagar beslut till förvaltningsrätten om man inte anser det vara korrekt.

Men artikeln blottar också något annat. Nämligen hur allt mer strikta bedömningar av grundläggande behov hos försäkringskassan inneburit en kostnadsöverföring på kommunerna. Det här har varit möjligt eftersom kommunerna ansvarar för kostnader upp till 20 timmar och försäkringskassan därutöver. Det här är ett systemfel som innebär väldigt stora kostnader för kommunerna, samtidigt som det krävs en helt vansinnig administration för att skicka papper mellan huvudmännen och försöka hålla koll på regeländringar. För den enskilde är det svårt att se några fördelar alls med delat huvudmannaskap.

Jag gick chans att säga ett sanningens ord om detta i tidningen:

Det har varit en del jobb i kulisserna den senaste veckan och än är inte allt klart. Men idag har jag kunnat meddelat nämndens arbetsutskott att arbete pågår för fullt med att ta fram underlag för en övergripande handlingsplan mot våld för Umeå kommun.

Den socialdemokratiska kommunledningen är överens om att Individ- och familjenämnden ska ha huvudansvaret för detta och ta ansvar för samverkan med Brottsförebyggande rådet, Jämställdhetsutskottet och övriga instanser i kommunen för att detta ska bli verklighet. Den stora fördelen för Individ- och familjenämnden är att alla utmaningar på våldsområdet behöver mötas med en kommungemensam politik, inte minst stödet till människor i prostitution, våld i samkönade relationer, frågan om skyddat boende och stödet till män som slår. Kommunen behöver samordna sina resurser. Därför behövs en konkretiserad handlingsplan mer än strategier och ord på ett papper.

Från socialdemokraternas sida är vi nu måna om att vi får en bra process och det kommer ta tid. Detta får inte bli föremål för kortsiktig partipolitik från någons sida, utan alla goda krafter och alla partier kommer behövas för att Umeå ska steg framåt. Det här är en bra dag för våldsutsatta och deras villkor.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Hans Lindberg(s) går nu ut och anklagar Moderaterna för att ligga bakom de falska ryktena att Västra länken stoppas. Moderaterna via såväl Anders Ågren(m) och Edward Riedl(m) var snabba på att fördöma Trafikverket och regeringens ”tvära kast”. Lite väl snabba kanske då det avslöjats att det är Moderaterna själva som ligger bakom ryktesspridningen!!!! Även i sitt digitala husorgan ”Nyheter i Västerbotten” spinner Moderaterna vidare på läckan som man själva skapat.

Det som nu spelas upp är ett moraliskt haveri av sällan skådat slag där (m) kastat all etik åt sidan för att skada regeringen genom falska rykten. Nu står man här med händerna i syltburken och har en hel del att förklara för umeborna.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

En kort kommentar med anledning av inslaget i Västerbottensnytt. I Västerbottensytt ges bilden att kommunen nu tänker börja kameraövervaka funktionshindrade. Inget kunde vara mer felaktigt. Att personal i särskilda boenden skulle ersättas av kameror finns överhuvudtaget inget beslut om i Individ- och familjenämnden och har aldrig varit aktuellt. Här får banne mig media börja fundera över hur man bedriver journalistik och sluta sprida massa osanningar som jag sedan ska ägna hela dagar till att dementera. Det är precis som att man är så desperat efter en story att när man inser att inget finns att hämta så måste man ändå hitta på en story för att fylla kolumnerna.

Det som nämndens samtliga partier ställt sig bakom är att testa ny teknik för kommunikation och då nämns kameror. Bakgrunden är att vi idag inom funktionshinderomsorgen och socialpsykiatrin i ordinärt boende har personer som bor i egna lägenheter där vi har korta tillsyntillfällen nattetid av rörliga team som rör sig över staden. För dem kan detta vara ett alternativ och innebära valfrihet istället för att ta emot besök. Nämndens inriktning är att stödja ett självständigt liv och detta går helt i linje med det. Samtidigt som det för nämnden kan innebära att vi använder resurserna mera effektivt. I dagsläget finns inga medel avsatta för detta. Inga konkreta planer finns heller. Så det är en fråga för framtiden i likhet med hur mängder av andra kommuner resonerar.

Blir detta aktuellt så måste de naturligtvis göras med respekt för den enskildes integritet och vilja att delta. Det har nämnden varit väldigt tydlig med i den teknikförsörjningsplan som antog i april som ligger till grund för alla beslut om teknik i omsorgen som tas de närmaste åren. Om man som enskild känner att man blir intvingad i detta och teknik ses som ett hot så har kommunen misslyckats från början. Därför är det mycket olyckligt att media rapporterar felaktigheter vilket gör det svårare för kommunen att ge ett förbättrat stöd och valfrihet.

Sedan är det viktigt att veta att nämnden generellt satsar på tekniska lösningar. Unga kommer idag i kontakt med teknik i inte minst med pedagogiska tekniska hjälpmedel i skolan och då måste socialtjänsten kunna möta upp i omsorgen.

Det jag och nämnden nu satsar våra pengar på är inte trygghetskameror utan att utveckla tekniska lösningar i daglig verksamhet. Jag har varit runt på samtliga av våra dagliga verksamheter och det är ett stort problem att det saknas trådlöst internet, läsplattor och andra hjälpmedel. För socialdemokraterna har detta varit viktigt och nu börjar vi göra något åt det! Under 2016 satsar vi 500 000 kronor på att rusta våra dagliga verksamheter och det känns bra att personalen och de enskilda får bättre förutsättningar.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnen

Veronica Kerr(kd) bemöter min blogg om välfärdens finansiering. Kerr menar att det är en osanning att tala om hur skattesänkningarna under de borgerliga åren påverkar välfärdens finansiering, läs mer här. Det håller jag inte alls med om. Snarare är det högintressant hur stor finansiering som välfärden har till sitt förfogande.

Låt oss vara på det klara med en sak. Ja det är helt riktigt att den borgerliga regering sköt till mer pengar till hälso- och sjukvården. Det är ingen som ifrågasatt det eller att regeringar oavsett partifärg skjuter till mer resurser i ett samhälle som växer. Men det säger ju ingenting om behoven täcks av dessa tillskott eller om det hade behövts mer resurser.

Om du frågar personal ute i kommunernas omsorgsyrken eller i hälso- och sjukvården så är det knappast så att man fått fler arbetskamrater de senaste 15 åren. Väldigt få skulle dessutom säga att socialförsäkringssystemen förstärkts, snarare vägrade den borgerliga regeringen att höja a-kassenivån så bara de med drygt 18000 i månaden fick täckning samtidigt som 100 000 utförsäkrades ur sjukförsäkringen från 2010. Det var då inte dit pengarna gick.

Den borgerliga regeringen sänkte skatterna med 140 miljarder. För att klara skattesänkningarna började man så småningom låna pengar. På 8 år gick statens överskott 2006 på 65 miljarder till -87 miljarder 2014. Det täckte tillfälligt upp revorna men har man en högre ambitionsnivå med välfärden så är det inte en hållbar politik i längden.

Men nu till det intressanta.

Problemet för Kerr är att kakan som ska fördelas inte har ökat i den takt som krävs när behoven ökar, nya mediciner tillkommer och operationerna blir mer komplexa. Mellan 2006 och 2014 minskade skattekvoten av BNP i samhället från 46% till 42,9%. Det vill säga, resursernas andel till det offentliga har minskat, samtidigt som samhällets krav ökar. Det här syns tydligt i sjukskrivningstalen hos socialförsäkringsminister Strandhäll, det är offentlighetsanställda kvinnor som går på knäna. Men det här är också en utveckling som varat längre än så.

Den mindre skattekvoten hade ju till viss mån kunnat kompenseras om arbetslösheten i landet gått ned. Men som vi sett så hände inte det under de borgerliga regeringsåren. Skattesänkarpolitiken skulle ge fler jobb, och visst gjorde den det också. 200 000 nya jobb sa de borgerliga i valrörelsen och försökte förvilla bort korten. Men återigen som med fördelningen av resurserna; hur snabbt växte då antalet arbetssökande? Ja det visade sig att 100 000 fler var arbetslösa i Sverige. Arbetslösheten sjönk inte, utan ökade från 6,6%% januari 2006 till 8,2% i januari 2014(säsongsrensat).

Socialdemokraternas dilemma nu är att man ser behovet av resurser till välfärden men vill inte riskera människors privatekonomi. Istället försöker regeringen höja de generella resurserna till välfärden, 10 miljarder till att börja med. Sveriges kommuner och landsting är tydliga; hittills har kommunerna klarat att balansera och resurser och behov har följts åt på ett hanterbart sätt. Men i framtiden kommer det inte att fungera utan finansieringen måste öka med två skattekronor och 10 miljarder i årligt ökat anslag från staten. Då är frågan; ska vi ta in de resurserna via landstings- och kommunalskatt som är platt och gör att de med minst inkomster får betala mest? Eller ska det betalas via att de som tjänar mest, de med lyxbåtarna, också betalar den största andelen?

En sak är då helt säker. Kerrs vurmande för skattesänkarpolitik är inte förenlig med de ökade behoven i välfärden.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Över hela landet protesterade igår vårdpersonal. Det är alldeles utmärkt och jag hoppas snarast de får stöd av fler som fått nog över villkoren i kvinnodominerade yrken. Även om ett tungt ansvar vilar på oss politiker i kommuner och landsting så behövs framförallt en genomgående diskussion om välfärdens finansiering.

Pengarna till välfärden har inte vuxit i den takt som behövts för att klara alla ökade behov. Det gör att landstingen har det pressat och i många kommuner är det också tufft. Socialdemokratins strategi för att hantera de borgerliga skattesänkningarna i välfärden, på minst 140 miljarder under åren 2006-2014, har varit att fokusera på att få ned arbetslösheten och därmed öka skatteintäkterna. Partiet har medvetet valt att inte återta de så kallade jobbskatteavdragen för att inte förstöra privatekonomiska förutsättningar för många människor. Frågan är dock om den strategin håller då välfärdsarbetarnas situation är mycket ansträngd. 10 miljarder mer i höstbudgeten till kommuner och landsting nästa år är en början, men det behövs betydligt mer framöver.

Det finns inga gratisluncher. Den som trodde på den borgerliga retoriken 2006 om ”en månadslön mer i handen med sänkt skatt” kan nu betrakta vad 140 miljarder mindre innebär för vården. På 90-talet hade vi också besparingar när socialdemokratin hade att rensa upp över att borgerligheten då som nu skapat underskott i statens finanser. Socialdemokratin skapade inte dessa kaos men det är partiets ansvar att ge människor en högkvalitativ välfärd och medarbetarna en god arbetsmiljö. Då kan man inte fortsätta förvalta en välfärd på svältkur där människorna blir fler och vårdplatserna färre.

Sveriges kommuner och landsting gick i april ut med att om välfärden ska klaras så behövs MINST skattehöjningar med två kronor i kommunerna och årligt ökat tillskott på 10 miljarder från staten. Här behövs en progressiv statlig beskattning där de som tjänar mest betalar mest som finansiering. Istället för att kommuner och landsting ska stå för skattehöjningarna som drabbar de med minst inkomster(då lokal- och landstingsskatten har samma procentsats oavsett inkomst).

Till nästa partikongress har jag och en partikamrat motionerat om att Socialdemokratin måste öka skatteintäkterna för att klara välfärdens finansiering. Det måste bli slut med ett skattesystem där sjuksköterskor och socialsekreterare stressar för att välbesuttna ska ha råd med lyxbåtar.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

I helgen var jag barnvakt åt min systers två barn. Vi åkte på lekparksturné och hann med hela fyra stycken. Uppe vid Carlshöjdsskolans lekpark så har umeå fritid iordningställt en fin konstgräsplan. Vi hittade en övergiven boll och började springa och röra oss över planen, passandes bollen mellan oss.

Det spontana fotbollsspelandet fick upp pulsen lite mer än gungandet i lekparken. Tack vare en upphittad boll så fick även jag som vuxen igång lite spring och känna mig lätt svettig. När vi gick därifrån började jag fundera på det där. Hur mycket mer spontan motion skulle vi få till om vi inte bara byggde fina planer utan medvetet placerar ut bollar?

Säg att man skulle placera ut en fri boll i en mindre låda som skyddar mot regn vid fotbollsplaner. Fri att låna för alla som passerar, när man använt bollen placerar man tillbaka den i lådan. Kommunen kan pumpa upp bollen vid behov. Eller kanske ännu bättre, den lokala idrottsföreningen såg till att titta förbi då och då för att stärka kopplingen till det lokala kvarteren och det organiserade sportandet.

Vad skulle hända om man prövade detta? Skulle spontanspelandet öka? Skulle bollen stjälas, och om så, skulle det vara hela världen om någon vill kicka lite mer boll och röra på sig?

Man skulle kunna anta att exempelvis basketspelandet skulle öka då den typen av boll inte återfinns liggandes överallt eller är något som vart hushåll har hemma. Intressant kanske att pröva när vi vill få fler barn och unga att röra på sig. Vi placerar ju ut ved vid grillplatser trots stöldrisk så varför inte bollar vid aktivitetsytor?

Andreas Lundgren(s)