Men vad är det jag ser?

Som jag har längtat och äntligen tittar solen fram!

Vilken glad överraskning såhär på tisdags förmiddagen!

Igår kväll klippte jag mera solhattar, tog oskulden på min sista bit blå pippi-tyg och klippte ut av det. Ursch, det känns nästan hemskt. Tänk om jag nu inte får dom sålda? Vad ska jag göra med typ 20 solhattar liksom? Varav tio i samma färg och storlek… Om inte annat får ungarna ha ett par extra på dagis då.. den som lever får se.

Jo, en sak jag har tänkt på, är varför det heter att vissa "hjälper till" hemma? "Det är så tur att du har XX, för h*n hjälper ju till så mycket hemma!" Men vaddå? Lever man tillsammans så ska väl inte ena parten "hjälpa" den andra? Den är väl ändå lika stor del man har? Bara en sak som jag fortfarande stör mig på när folk säger, bara sådär rent allmänt.

Annars – nu ska jag slänga ihop lite tvätt och starta maskinen så den får jobba. Sedan invänta besök som kommer, massor av idéer ska utbytas hoppas jag!

Det är så himla roligt att man i vuxen ålder kan träffa någon som man verkligen klickar med! Nu är det inte en ny livskamrat jag pratar om – nej, jag pratar om en vän. Jag har inte speciellt många vänner, sådana som jag kan prata med om verkligen allt. Det finns ett par stycken, tyvärr blir det alldeles för sällan som man ses numera. Livet rullar ju på. Däremot vänner som man hejjar på och hör av ibland sådär sporadiskt – dom finns det massor av. Flera som jag skulle vilja känna ännu bättre, vissa helst inte så mycket 😉

Nej, nog med svammel från mig. Nu är det dags att arbeta!