Det där med att känna igen folk

 Alltså jag är riktigt värdelös på namn. Och att placera ihop ett namn med ett ansikte sådär i huvudet, och känna igen folk på beskrivningar.

Jag kan känna igen ett namn och veta att jo, jag vet vem det är, men jag kan inte riktigt placera vem det är. Fruktansvärt irriterande egenskap måste jag säga. Och jag kan se och prata med en person utan att ha en aning om vad denne någon heter för namnet har fullit bort, någonstans långt bak. 

Sen har jag en annan fruktansvärt irriterande egenskap. Jag ser ingenting. Eller jag ser ju, men jag får typ ett tunnelseende. Jag ställer in mig vars jag ska och sedan går jag dit, jag kan passera tio stycken som jag känner men jag ser dom inte utan fortsätter bara gå. Sedan får jag höra "varför hälsar du inte?". Jo, jag ska tala om att jag har ingen aning om varför jag inte hälsar när jag ingen har träffat. Liksom, ser jag dig inte så är det svårt att hälsa. Men jag förstår att vissa kanske uppfattar det som att jag är sur eller stressad eller konstig eller vad det nu kan tänkas vara.

Hur som helst så var vi på Ica en dag och så säger en person "Hej Rebecka" till mig och jag hälsar, såg nog väldigt förvirrad ut och satte mig i bilen. För jag hade ingen som helst aning om vem det var. Men han visste ju helt tydligt vem jag var. Ja, det slutade med att jag slog upp hans bils registreringsnummer via sms, och jo, DÅ visste jag ju. Alltså när jag såg namnet så hörde det ju ihop. Jag är helsnurrig. 

Så, nästa gång du ser mig på stan och jag inte hälsar så är det inte för att vara otrevlig utan för att jag helt enkelt är lite felkopplad.