Mammografi

För ett par månader sedan hittade jag ju en knöl i ena bröstet. Bröst är ju knöliga i sig, men alltså en avvikande knöl som jag kollade upp. I morgon är det dags för en uppföljningsmammografi så då drar den här mamman iväg till Umeå, för här i Lycksele har vi ju inte lika bra möjligheter till den utrustning som finns. Känns väl sådär. Inte att fara dit och röntga tuttarna, det kan jag visst göra. Det är väntan som är jobbig. Nu vet jag ju att dom inte hittade något farligt sist men ändå, tankarna kommer ju. Har inte vågat klämma och känna speciellt mycket heller, för minnet är kort och helt plötsligt kanske knölen känns större… ”Tänk om” är farligt, det går att utveckla hur långt som helst.

Jag har följt en blogg ett tag: http://ikroppenmin.blogspot.se/ Kristian Gidlunds blogg. Ja, jag vet att många säkert tycker att jag är knäpp, men det skiter jag fullständigt i. Han skriver vackra, starka, otäcka, underbara, sorgliga inlägg om sin sjukdom och om döden. Varje gång jag kollar in där så sitter hjärtat liksom uppe i halsen.

Jag är ju ganska så ärlig, det vet dom flesta som känner mig, dom vet att jag säger vad jag tycker och tänker och ibland alldeles för fort utan att tänka. Ibland kommer det en groda och jag inser sedan att men varför sa jag så, eller på det sättet? Men jo, jag har varit ärlig och svarat dom som har frågat varför jag ska iväg på lassa i morgon. Det reaktionen jag får är typ ”Men AJ! Stackars dig” och syftar på att tuttarna ska klämmas ihop och röntgas och att läkarna ev ska vara där och klämma. Men, helt ärligt, det tar nån minut på varje sida, gör faktiskt inte alls särskilt ont och om det nu skulle göra ont så är det övergående. Det är bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Lika brydd blir jag när jag hör talas om dom som inte har gått och lämnat cellprov, för att det är otäckt eller jobbigt eller vad det nu kan vara. Absolut, det är inte det trevligaste man kan göra här i världen. Klä av sig nertill och lägga sig i gynstolen och visa hela härligheten. Skönt är det ju inte heller när dom är där och kollar och knipsar men alltså.. cellprov lämnar vi för att få kolla så att det inte är någon cellförändring. Det är jätteviktigt att lämna cellprov, känna igenom brösten då och då och faktiskt känna sin kropp.

Det är bra att det har kommit ett vaccin som skyddar mot livmoderhalscancer, men det är ändå viktigt att vi faktiskt kollar upp detta! Både vi ”innan vaccinet kom” och våra döttrar ”som faktiskt får vaccin”. Vaccin kan vara bra till viss del men det skyddar ju tyvärr inte mot allt. Min mamma tjatade ofta om att det är viktigt att kolla igenom sina bröst, och tänk att det kommer jag att tjata på om för E också när hon blir så stor. Ibland var det pinsamt, när mamma och hennes kompis/ar pratade om gyn och mammografi och om hur man ska kolla igenom brösten men det såddes ett litet frö där. Såklart så satt dom ju och pratade med varandra, trodde väl kanske inte att jag lyssnade så noga. Jag vet inte. Men hur som helst så var jag ju där. Det hymlades inte om det i alla fall. Samma sak med mensen så var det liksom en naturlig grej. Inte något som hyssjades så som jag hör att det har gjorts i vissa familjer. Men det är en helt annan historia.

Nej, nu avslutar jag detta inlägg. Reflektioner och åsikter välkomnas!