rektortornberg

Tankar från en framtidsverkstad

Högtidstal till Sverige och Nordmaling 6 juni

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag hade jag förmånen och äran att få hålla högtidstalet när Nordmaling firade Nationaldagen. Det blev litet regnigt och kallt, men vad gjorde väl det. Bättre med varma hjärtan och kalla fötter än kalla hjärtan och varma fötter. Ungefär så här sa jag:

Jag blev glad när jag fick frågan om jag ville tala idag. Min roll här är som rektor vid Artediskolan i Nordmaling. Det känns stort. Att få synliggöra skolan en dag som den här, då  vi firar att vi får bo, leva och verka i Sverige.

För egen del firar jag även att jag får bo, leva och verka i Nordmaling. Ett Nordmaling och Sverige som är del av något mycket större En hel värld  Det som händer i världen påverkar oss i Sverige och i Nordmaling. Det som händer i Nordmaling påverkar det som händer i Sverige och i världen.

Jag hade turen att växa upp i denna natursköna kommun. Jag föddes 1960 i Lögdeå – en tid av stark samhällsomvandling. Kennedy blev president i USA. Elander statsminister i Sv.

Det var en god barn- och ungdomstid. Fanstastiska föräldrar som gav mej en fin barndom att blicka tillbaka på.

1973 började jag på Nordmalings Centralskola. Jag tillbringade mycket fritid på både Salem och EFS. Hade vi tur kunde vi få åka med i nån av alla häftiga amerikanare som raggade runt på samhället. Eller en snygg Volvo för den delen. Vi åkte på dans i Gräsmyr och Mjösjöby. Eller på Bäcknäset. Vi käkade luffarmacka på Sibyllakiosken och krämbullar på Näslunds. Vi plockade kantareller i Ava och hjortron i Klöse. Åkte skidor på Ålidberget och lärde oss simma i Mullsjö. Vi körde moppe (Min var en Huskvarna) i skogarna runt Olofsfors och Mo. Världen kom till oss i form av Lennart Hyland på  TV, nyheter i Expressen och ungdomskulturen från tidningen Starlet. Skolan var viktigt. Det tyckte alla. Redan då. Fast vuxennärvaron var nästan obefintlig och blev man utsatt så var det för att det skulle vara så.

Det mesta var härligt om än inte allt. Nordmaling, Sverige och världen gav mej en god och glad barn- och ungdomstid.

Nu står jag här. Efter nästan 40 år är jag tillbaka i Nordmaling. Tillbaka på min egen högstadieskola. Den här gången som rektor. Skolan är en viktigare plats än någonsin. Platsen där Nordmalings ungdomars, Nordmalings, Sveriges och världens framtid avgörs.

Mycket är sig likt. Krämbullarna på Näslunds är möjligen ännu godare, Nordmaling är minst lika vackert.

Men mycket har förändrats. Sibyllakiosken är borta, Epa-traktorerna fler, och världen, ja världen är så oändligt mycket närmare 2015 än den var 1976. Tågen går snabbare, flygen är fler, Internet gör att vi aldrig är längre än ett musklick från att köpa vad vi vill eller kontakta vem vi vill.

Skolan har bytt namn till Artediskolan efter Peter Artedi, forskaren som är en av de mest betydelsfulla svenskarna genom tiderna. Som förde världen till Nordmaling och Nordmaling ut i världen. En sann inspiratör och förebild.

Mångfalden har blivit så oändligt mycket större. När jag växte upp kunde de möjligen dyka upp nya elever på skolan som var födda i Umeå eller Västerås. Nu har vi elever och grannar som levt sin barn- och ungdomstid i Tyskland. Somalia, Iran. Afghanistan. Thailand. Irak. Litauen.  Polen…

Den nya mångfalden är inte bara olika språk, kulturer och trosuppfattningar. Förra veckan genomförde våra nior en fantastisk föreställning där de visade på hur viktigt det är att få växa upp och vara den man vill vara – Rektor i föreställningen presenterade sin skola med – På den här skolan så får man vara som man är. Stor eller liten, tjock eller smal, straight eller gay. För vi accepterar varandras olikheter.

Och skolan. Den är viktigare än nånsin. Helt avgörande för våra ungdomar. För Nordmaling. För Sverige och för världen.

Nordmaling är en del av världen, men idag finns också världen I Nordmaling. Och vi, vi får fira Sveriges nationaldag i ett fredligt, öppet och fritt Nordmaling och Sverige.

Ett Nordmaling och ett Sverige som kan bli ännu bättre om vi glömmer oss själva litetgrann och gör så som Kennedy sa då (inspirerad av sin gamle rektor) 1960. Med en viss lokal anpassning:  Fråga inte vad Nordmaling och Sverige kan göra för oss/dej utan fråga istället vad vi/du kan göra för Nordmaling och Sverige.

 

Bli först att kommentera