Hur ser en fungerande arbetsgrupp ut? Ett ämne som det går att hitta spaltmeter av forskning, böcker och artiklar om.

Idag vill jag dela med mej av hur en fungerande arbetsgrupp, i verkligheten, kan se ut. Jag skriver det som en beskrivning, och därmed även en hyllning, till några av offentlig sektors vardagshjältar. Personalen på Artediskolan! 

Alla jobb har sina utmaningar. Med kravet att ge ungdomar deras bästa framtid, samtidigt som dessa ungdomar är mitt i sitt livs jobbigaste period, då man varken känner igen sin kropp eller sina känslor och samtidigt kämpar för ta reda på vem man är och ändå vill passa in i flocken, är fantastiskt på många sätt, men också ständigt utmanande. Och svårt.

Såklart finns i ett sånt jobb stunder av frustration. Men just bland Artedis personal är den sällan långvarig. Bortsett från all den energi som ungdomarna själva ger, så ser jag exakt varje dag hur kollegor stöttar varandra i det svåra. Några av de kommentarer som dagligen fälls i personalrum, arbetsrum och korridorer mellan personalen:  “Hur kan jag hjälpa till?” Kan jag stötta dej på något sätt” “Kan du tänka så här” “Du, hur kan vi tänka istället” “Jag har haft samma fundering och löste det så här”…

Förståelsen för att vi är olika, med olika behov skapar förståelse också för sina egna behov. Som när någon säger “Tryggt att veta att det finns plats även för en sån som mej”  

Det är OK att göra fel, att misslyckas men också att lyckas. Även när jag som chef gör mina (rätt flitigt förekommande) misstag kan jag få höra kommentarer som att “det är bra för då är det tillåtet även för personalen att göra misstag och misslyckas”

Generositeten med att dela med sej av tankar, känslor, undervisningsupplägg, egna läranden, lyckanden och misslyckanden, smarta tips, upptäckten av nya verktyg… Delande som sker dagligen i stort och smått. När tid upplåts i formella sammanhang fylls den till bredden med delande utan att någon behöver tillfrågas.

Kunskapen och kompetensen är stor (tillsammans ca 800 års yrkeserfarenhet och massor av utbildning), och väldigt litet prestige kring hur saker ska ske. Huvudsaken är att de sker och leder till utveckling. Eleverna i ständigt och gemensamt fokus.

Det finns perioder när denna personalgrupp är nästintill dränerad på energi – rimligtvis kommer det ut litet mer frustration, helt naturligt, men framförallt fortsätter de lyfta både eleverna och varandra, och för att skapa mer energi ställer till med personalfester som skulle få etablerade festfixare att vilja anställa dem. 

Jag vet att personalen på Artediskolan (som jag har äran att få kalla min) känner igen sig. Jag vet också att de kan fylla på med fler fina exempel från skolvardagen. 

Visst finns det utvecklingsområden (eller ska jag skriva utvecklingspotential) även för denna arbetsgrupp. Och  just viljan och förmågan att utvecklas är en del av deras styrka. Eller som vi alltid avslutar vår kvalitetsrapport “The road to success i always under construction” 

Jag tänker att jag har en enorm tur som får kalla mej rektor för Artediskolan och chef för dessa fantastiska människor. Så, ursäkta alla andra chefer, jag måste faktiskt meddela att jag har de bästa medarbetarna. Ever.