Stures Spalt

Nutida växelbruk

Av , , 1 kommentar 0

Den medievärld som växer fram just nu upplevs av många som skrämmande. Själv är jag löjligt förtjust i alla de utmaningar som hopar sig. Internet framväxt har i grunden förändrat möjligheterna för folk att kommunicera, diskutera och samlas. Totalitära stater har allt svårare att kontrollera informationen, vilket gör det svårare att förtrycka folken. Ta bara Iran som exempel där vi via twitter och mobiltelefoner fick följa folkliga reaktioner i samband med valen.

Visserligen följer också ett antal problem. Det handlar bland annat om folk som mobbar och trakasserar. Även dessa har fått en ny arena men i stort överväger fördelarna många gånger om. Kan ni tänka er ett samhälle utan e-post, internet, webbtidningar, mobiltelefoner osv. Nej, att vrida tillbaks klockan är inget särskilt bra alternativ. Det var inte bättre förr. Men det är annorlunda idag.
I onsdags var jag av en tillfällighet på Aftonbladets gala det Stora bloggpriset. Till skillnad mot många andra liknande mediegalor var det påfallande få medieproffs. Där samlades istället gräddan av Sveriges bloggare som i ganska stor utsträckning består i vad vi kan kalla vanligt folk. Vad det nu är.
Bloggvärlden är ett bra tillskott i debatten. Den har sitt ursprung i folkdjupet och ger fler en chans att diskutera utifrån sin egen plattform utan redaktionella filter eller granskning. Håller man sig inom regelverken finns obegränsade möjligheter att uttrycka sin mening. Har du dessutom rätt tonträff kan en stor publik snabbt växa fram.
Själv är jag stolt över att VK kan tillhandahålla denna plattform i västerbotten genom vår bloggportal. Här har vi en fantastiskt diskussion. Är då allt så fantastiskt? Nja, kanske inte allt men bloggossfären brukar liknas vid en kör. Den enskilde sångaren kanske inte alltid har den bästa rösten men tillsammans skapar alla stämmorna ljuv musik.
I den senaste räckviddsmätningen ser vi också att vk.se och den traditionella tidningen kompletterar varandra. Tidningen ger möjlighet till fördjupning och översikt och webben till en snabb dialog och uppdatering. De flesta av våra läsare är därför också blandbrukare.
Sista tertialet hade VK:s papperstidningen i snitt 92.000 läsare dagligen, under december hade vk.se dagligen 128.000 ögonpar som tittade på sajten. Nettosiffran för detta blir enligt Sifo/Orvesto 163.000 personer som dagligen nyttjar våra produkter. En hissnande siffra.
Ur ett journalistiskt perspektiv är detta fantastiskt spännande. Vi har troligen aldrig nått så många människor som vi gör idag. Det är en ganska hygglig plattform att bygga vidare på i en helt ny värld.
Trevlig helg!
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare.
1 kommentar

Framtiden i demoversion

Av , , Bli först att kommentera 2

En bild av en flerdimensionell värld flimrade förbi i torsdags

Framtiden för en mediekonsument klarnade en smula när framsynta kollegan Anette visade amerikanska Sports Illustrated demoversion av en e-tidningen på youtube, i slutet av krönikan hittar ni länken.
Att bara försöka beskriva möjligheterna känns svårt via en krönika. Beskrivningen blir helt enkelt endimensionell medan upplevelsen var just det motsatta. Deras multimediala demoversion innehöll bildspel, interaktivitet, möjligheter till personifiering och så mycket mer.
Sammanväxten av som professor Nicholas Negronte, grundare av MIT Media Lab, och fler med honom förutspådde är verkligen här. Med digitaliseringen av text, bilder och ljud ges helt enkelt nya möjligheter att skapa nya kanaler och plattformar som vi hittills inte skådat. Med den utbyggda mobiltekniken får vi dessutom lösningar som fungerar på ställen dit inga kablar och nätverk är dragna.
Vi kan tycka att mycket har hänt sedan mobiltelefonin och internet kom men vi är faktiskt bara i början på utvecklingskurvan. Utvecklingen kommer att påverka alla och oss mediemänniskor i synnerhet.
Det är just den här utvecklingen som är grundorsaken till att VK-koncernen dragit igång sitt framtidsprojekt vars mål är att på sikt ska säkra att vår region har ett starkt och lokalt ägt medieföretag som känner för sin bygd och via oberoende journalistik, nyhetsbevakning, debatt och opinionsbildning bidrar till utveckling.
Det brukar heta att ”alla länder har en armé, sin egen eller någon annans” och det skulle också kunna överföras på en regions medier. Min utgångspunkt är att Västerbotten och Umeåtrakten också i framtiden kommer att hysa ett eller flera medieföretag. Men det är ingen självklarhet att det är lokalt ägda. Det är inte ens säkert att de är nationellt ägda.
Men lyckas vi inom VK-koncernen även fortsatt att motsvara era behov finns goda möjligheter för att vi kan behålla ett lokalt ägande. För en region tror jag att det har flera fördelar.
För att klara den uppgiften gäller det att klara förändringen från att vara enbart tidning till ett multimedialt medieföretag med mängder av kanaler och produkter som fyller viktiga behov för er. Jag tror att under överskådlig tid kommer en ganska stor grupp vilja fortsätta läsa sin papperstidning, en del följer nyhetsflödet på webben, andra mobilen, några via TV och kanske en e-tidning.
Förutom bredden och komplexiteten i valet av kanaler kommer också själva journalistiken att utmanas i och med att de sociala medierna växer och fördjupas.
Här hittar ni Sports Illustrated demoversion: (http://www.youtube.com/watch?v=ntyXvLnxyXk).
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Bli först att kommentera

Det kallas för vinter

Av , , Bli först att kommentera 0

Köldchock eller köldknäpp. Jag röstar på det sistnämnda. Visst har vi haft det kallt men är vi chockade eller förvånade. Nja, inte jag i varje fall. Det är bara ett fåtal av oss som är drabbade av temperaturer ned mot minus 40. Vi andra har enbart drabbats av en normal januarivinter.

Men det är klart. Klär man sig som tonåringar, och som tonåringar i alla tider gjort, med tunna sommarskor och dessutom är drabbade av akut allergi mot långkalsonger och täckbyxor så får man frysa. Kanske är det så att Norrland har fått en större andel tonåringar? Inlandet verkar dock ha en ganska stabil åldersstruktur. De som verkligen fått det kallt verkar ta kylan med jämnmod.
Det gnälls mycket om kylan. Det är väl bara att klä på sig, skrev jag lite raljant på Facebook. Och jag fick åtminstone lite stöd från några nordliga utposter:
Bosse skrev från Östersund: För övrigt är det ju så att det som i södra Sverige kallas snökaos och chock-kyla på våra breddgrader kallas vinter. Rätt och slätt
Mikael skrev från Luleå: -30 kan väl knappast kallas extremkyla här i Luleå. Kyligt, ja. Men inte extremt. Har man inte kläder för detta bör man förbättra sin omvärldsanalys
Var man sedan befinner sig i världen påverkar behovet av vinterkläder. Kyla är definitivt något som är subjektivt. Eller så är behaglig värme väldigt lätt att vänja sig med:
Niklas skrev från Kalifornien: Ja här i Orange County är det också vinter. Lite svalt imorse med 11 plusgrader så ungarna fick ha både t-shirt och en tröja på sig på väg till skolan :)
Nej, min gissning är att diskussionen om klimatförändringar har påverkat vårt sinne fortare än själva klimatet. Vi har dessutom haft några milda vintrar och med ett mannaminne på några år så är det lätt att glömma av var vi bor. Sedan verkar vi också vara påverkade av reportagen från huttrande sörlänningar. Vi är på något vis solidariskt överraskade över vad en vinter kan innebära.
Vi får väl också erkänna att idealet och modet i byggande inte alltid är anpassat till våra breddgrader. Stora fönster, stora ytor och ett fåtal värmekällor borgar för ett svalare inomhusklimat.
Vad som bekymrar mig mer är att mannaminnet inte är bättre hos viktiga beslutsfattare. Jag har väldigt svårt att begripa hur stora delar av landets energiförsörjning stoppas PLANENLIGT. Att stanna kärnkraften nu känns långt ifrån omdömesgillt.
Vi har ett land som är byggt för vinter men det förutsätter att vår energiproduktion inte stoppas för översyn när risken för ett stort energibehov är som störst.
Det är för mig obegripligt.
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Bli först att kommentera

Är tidningsdöden betydelselös?

Av , , 1 kommentar 2

Ett årsskifte ger en märklig känsla. Det är både inspirerande och ödesmättat. Möjligen har den dominerande känslan med vilken fas man själv är i livet. Perspektiven är med automatik en aning annorlunda om man är 18 eller 80. Och är man som mig medelålders så ger årsskiftet en känsla av både och.

För varje generation som kommer blir årsskiftet en aning mindre ödesmättade. Med stigande medelålder ges nya möjligheter med våra liv. Vi kommer att hinna uträtta och uppleva så mycket mer. Det borde också ge våra ungdomar ett större lugn. Brådskan med karriär blir inte densamma om man faktiskt utan bekymmer hinner med två stycken.
När medellivslängden så småningom närmar sig 100 verkar det onaturligt att planera för en pension vid 65. En pensionsålder som dessutom sattes på grund av många tunga och slitsamma yrken. Idag får man känslan av att folk slits ned av andra skäl som inte alltid är kopplade till ålder.
Ett längre tidsperspektiv ger helt enkelt nya möjligheter.  
Ett längre yrkesliv, som förhoppningsvis innehåller flera utmaningar, torde exempelvis främja jämställdheten. Tiden kopplat till barnens småskoleålder blir relativt sett ett allt mindre karriärmässigt bekymmer. Ett längre yrkesliv kan bidra till att balansen i yrkeslivet blir bättre.
Den snabba tekniska och demografiska utvecklingen förändrar livsmönster. Det påverkar alla. Inte minst oss som lever i mediebranschen. Ett problem för oss som lever mitt i förändringens centrum är de bilder som finns med oss från vår uppväxt och miljö. Vi hittar inte svaren där utan måste förlita oss på små tendenser i nuet och utgå från de kärnvärden vi erbjuder.
På Västerbottens-Kuriren är ett av våra kärnvärden den lokala journalistiken och opinionsbildningen. Historiskt har den allenarådande distributionskanalen varit tidning men så kommer framtiden inte att se ut. Den tekniska utvecklingens möjligheter i kombination med den demografiska utvecklingens krav innebär förändringar för vår del.
Jag har skrivit många inlägg på detta tema och blev glad när vår debattredaktör Mats Olofsson för någon vecka sedan kom med en artikel från ansedda The Economist. För även om våra egna bilder från uppväxten kan lura oss så finns det lärdom att dra av historien. I artikeln redogörs för tiden då telegrafen kom till USA och den rädsla som fanns på tidningarna. Parallellerna till dagens diskussioner om Internets påverkan är påfallande och artikelförfattarens slutsats ack så viktig. Fritt översatt lyder den:
”Internet kanske dödar tidningen, men är det säkert att det har någon betydelse. För samhället är det avgörande att människorna har tillgång till nyheter, inte att det måste distribueras genom något särskilt medium. Och ju snabbare det går desto bättre för konsumenten.”
Själv tror jag att tidningen kommer att överleva även detta teknikskifte. Dess ställning blir dock inte lika dominerande de kommande 100 åren på grund av påverkan från både livsstil och teknikförändringarna.
 Därför inleder vi 2010 med flera viktiga framtidsprojekt som ska förbereda Västerbottens-Kuriren för framtiden. Och det är verkligen inte ödesmättat utan 100-procentigt inspirerande. För oss på Västerbottens-Kuriren kommer nyhetsförmedlingen, journalistiken och opinionsbildningen fortsatt att vara helt central – oavsett distributionsform.
 
Trevlig helg!
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare.
P.S. Hela Economistartikeln hittar ni via länken: http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=15108618. D.S
1 kommentar

God Jul.

Av , , Bli först att kommentera 0

Så är det äntligen jul. Många är de barn som förhoppningsfullt slår upp sina ögon denna dag. Kanske efter en natts orolig sömn då förväntningar och drömmar susat runt. Julen är verkligen barnens högtid.

Låt oss njuta av god mat, trevligt umgänge och kanske ett uppiggande sällskapsspel.

Låt oss också tänka på dem i vars familjer julstämningen inte vill infinna sig. Varför inte delta i kampanjen en vit jul?

Vi på Västerbottens-Kuriren önskar alla våra läsare och samarbetspartners en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Sture Bergman

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Bli först att kommentera

Framtiden en möjlighet

Av , , 1 kommentar 0

Mediebranschen är idag en kokande kittel där nya ingredienser hela tiden slängs ned. Vad resultatet blir vet ingen. Åtminstone ingen mänsklig varelse.

 Men även om vi inte kan vara säkra på var utvecklingen kommer att ta oss saknar vi inte vilja och kunskap. Själv är jag övertygad om att fristående lokala medieföretag med en klassisk syn på opinionsbildning och journalistik är viktiga för vår demokrati. Jag tror att en fri journalistik kommer att ha ett värde i framtiden oavsett tekniska plattformar och distributionssätt. Jag tror också att allmänhetens intresse för nyhetsförmedlingen fortsatt kommer skapa en publik som är intressant för kommersiella aktörer.
 
Om det sedan innebär att papperstidningarna, tv:n eller mobiltelefonen överlever har egentligen mindre betydelse. Det viktiga för mig som journalist är egentligen inte distributionsformerna utan journalistiken.
 
De som avgör hur journalistiken ska distribueras är dem som betalar för tjänsten. Men så länge vi skapar värden för våra läsare, tittare eller användare fungerar modellen. Den dagen vi skapar något som inte har ett kundvärde är nedläggningen ett faktum. Då hjälper det inte att vi har en hundraårig tradition. Å andra sidan tror jag inte heller att det är någon nackdel att papperstidningen är en gammal uppfinning. Så länge den har klara fördelar för den som betalar för den. Vi har inte slutat använda cykeln bara för att hjulet är en gammal uppfinning.
 
När utvecklingstakten är snabb och osäkerheten stor kan vi åtminstone bestämma oss för ett förhållningssätt. Är framtiden ett hot eller en möjlighet? Jag väljer det sistnämnda av den enkla anledningen att det förhållningssättet skapar mer positiv energi och tankemönstret blir därmed en del av lösningen.
 
I boken Vägar till visdom skriver Stefan Einhorn:
 
”Genom att modigt och medvetet välja att anta utmaningar skapar vi nya möjligheter att tänka nytt. Dels kan erfarenheten göra oss klokare, om den förvaltas på rätt sätt. Dels kan uppfyllandet av gamla drömmar skapa förväntningar för att vi skall kunna fokusera på nya saker, i stället för att ägna vår tankekraft åt att älta dem som aldrig blir genomförda.”
 
Einhorns inställning gäller givetvis oss som personer men kan också, åtminstone i delar, överföras på ett företag som Västerbottens-Kuriren.
 
I veckan presenterade vi ett framtidsprojekt som bygger på visionen att vi fortsatt ska spela en viktig roll i vår bygd oberoende vilka mediekanaler och journalistiska produkter som efterfrågas. Genom att behålla hög räckvidd kan vi finansiera våra redaktioner och därmed göra nytta med vår journalistik, opinionsbildning och informationsspridning.
 
Projektet bygger på att vi ska optimera vår nuvarande palett av produkter, kanaler och varumärken samtidigt som vi ska utreda investeringar i nya kanaler, bland annat en ny lokal tv-station. Vi startar dessutom ett ambitiöst program för att höja företagets totala kompetens och flexibilitet. 
 
Vår utmaning är att VK-koncernen i sanning blir ett multimedialt företag som utgår ifrån era behov.
 
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
 
1 kommentar

Tre kritiska röster

Av , , Bli först att kommentera 1

Nyheter och journalistik väcker känslor. VK.s engagerade läsare reagerar dagligen över saker i vårt samhälle och vårt sätt att skildra verkligheten. Hur har vi gjort urvalet, vilka har fått komma till tals, vilka har ställts till ansvar etc etc.

I dagens krönika ska jag kort försöka redogöra för tre synpunkter vi fått den senaste tiden. Det är Sigbrit Normark, och signaturerna Fjällvän samt Anna, mamma till tre barn som skrivit till oss.
Sigbrit Normark har reagerat över vår namn och bildpublicering på den politiker som misstänks för bedrägeri. Hon skriver:
”Dagligen läser vi i tidningarna om rån, misshandel, knarkbrott, och mord, Gärningsmannen skymtar  fram bakom en filt eller jacka i vissa fall och omnämnes efter sin ålder, 42-åringen, 19åringen etc.  I Sverige är man oskyldig tills laga dom fallit. Så skall det vara.  Men när det handlar en känd politiker har man tydligen inte samma regler.”
Namnpubliceringar är sällan enkla och varje publicering är alltid unik. I det fall som Sigbrit Normark refererar till har vi helt enkelt ansett att politikerns väljare har rätt att veta och känna till åtalet. Det är det så kallade allmänintresset som vägt över. Sigbrit Normark har med andra ord rätt på en punkt. Det är inte samma regler för alla och enligt de pressetiska spelreglerna ska det heller inte vara så. Personer som är valda av medborgarna, ledande företagare eller andra personer med stor makt, inflytande eller stark ställning kan (och ska) räkna med en strängare bedömning vid namn- och bildpubliceringar.
Signaturen Fjällvän reagerade på vår artikel om åtta mil fjällväg som han inte anser vara objektiv och att någon kritisk röst fått komma till tals. Han skriver bland annat:
”Artikeln är faktiskt mer av en annons som verkar vilja sälja in att vi som läsare ska köpa en ny väg. Vad består VK:s undersökning av? Vilka negativa effekter kan tänkas uppstå? Vilka risker finns det för turismen att orörd fjällmiljö försvinner för all tid? Att undvika att ta upp frågan annat än genom att skriva att ”en ny väg skulle behöva dras genom både skyddad fjällnatur och genom områden för rennäringen” anser jag bara är en gardering för att verka vara objektiv.”
Den i mitt tycke mycket intressanta och tänkvärda artikeln hade inte som utgångspunkt att vara heltäckande. Tvärt om. Den ska ses mot bakgrund av hela den infrastrukturdiskussion som finns i inlandet där särintressen stångas mot varandra. Inte minst tydligt i diskussionerna runt flygplatsfrågan.
Genom artikeln ville vi bjuda på en idé som inte var på dagordningen. VK har inte genom det tagit ställning om den är klok totalt sett. Skulle frågan fortsatt vara aktuell kan jag lova att vi kommer att spegla en sådan väginvestering ur fler synvinklar.
Till sist trebarnsmamman Anna som reagerade starkt mot att vi lät en man , misstänkt för barnpornografibrott, uttala sig om åtalet. Anna skriver bland annat:
” HUR kan han som vuxen man (?) sitta och säga att han inte ska ha något straff, för att han inte är med i något nätverk? Förstår han inte att bara det att han är intresserad av barn och sex i samma tanke gör honom till en sjuk människa, som ska dömas till fängelse. Gärna länge…eller för alltid!”
 
VK har givetvis inget intresse av att försvara barnpornografi. Det är en verksamhet som måste bekämpas med alla medel. Artikeln upprörde också mig, men gav samtidigt mig insikt om att kampen mot barnpornografi måste föras på många plan. Därmed fyllde intervjun ett syfte.
 
Trevlig helg
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Bli först att kommentera

Energitips

Av , , 4 kommentarer 0

Energibristen i november var ett tema för någon vecka sedan. Mörkret hade tagit ut sin rätt. Nu skriver vi december och av en slump ramlade jag över en artikel som kanske kan råda bot på energifrågan. Tydligen är frågan internationell, eller kanske mer exakt allmän mänsklig.

Under rubriken ”Manage Your Energy, Not Your Time” eller på ett ungefär Öka din energi istället för optimera din tid, berättar Tony Schwartz och Catherine McCarthy i Harvard Business Review om sin syn att skapa välbefinnande istället för stress och sjukdom.
Deras råd riktar sig till chefer och specialister med en hård arbetsbörda men jag kan tycka att många av råden också borde hjälpa andra som är hårt belastade oavsett orsak.
Grunden för deras resonemang är att tiden är ändlig. Vi har alla 24 timmar per dygn oavsett hur vi gör. När det gäller vår personliga energi går den dock att påverka och fylla på. Varför inte göra det istället för att arbeta längre skift och riskera en känsla av utmattning och otillfredsställelse?
Vad är då dessa universala knep? Schwartz och McCarthy delar upp dem i fyra områden; fysisk-, känslomässig-, mental och andlig energi. Dessutom ger de också några råd till företagen.
Låt mig få berätta om några tipsen:
Fysisk energi:
·         Gå till sängs tidigare och minska på alkoholen.
·         Minska stressen med tre pass konditionsträning och ett pass styrketräning.
·         Ät ett mindre mål mat var tredje timme.
·         Lär dig tecknen genom att notera när du gäspar, tappar koncentrationen eller blir hungrig.
·         Ta regelbundna raster med intervaller på mellan 90 och 120 minuter.
Känslomässig energi:
·         Användning djupandning för att minska negativa känslor, irritation, ångest, osäkerhet och så vidare.
·         Fyll på en positiv känsla genom att regelbundet uttrycka din uppskattning över andra. Var precis med vad du menar.
·         Försök se konflikter och annat genom andra linser. Försök att se det ur den andre personens synvinkel eller ur ett längre tidsperspektiv.
Mental energi:
·         Minska avbrotten av telefon och e-post.
·         Svara på e-post , mobilsvar vid regelbundna tillfällen.
·         Tänk igenom nästa dags utmaningar varje kväll. Ta tag i dem direkt på morgonen.
Andlig energi:
·          Lägg energi och tid på det du tycker är viktigast.
·         Identifiera de aktiviteter som ger energi och de som slukar energi.
·         Var lojal mot dina grundvärderingar. Lev som du lär.
Ja, även denna gång kan jag konstatera att konsekvent hålla sig till bondförnuft och i praktiken leva efter ett antal självklarheter har sina fördelar. Det var bara detta med att verkligen konsekvent praktisera alla dessa självklarheter. Just det är hemligheten.
 
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
 

 

 
4 kommentarer

En till idol

Av , , Bli först att kommentera 3

Västerbotten har under hösten varit bortskämda med idoler. Fantastiskt begåvade ungdomar har visat sina förmågor. Men det räcker inte. I veckan fick VK sin egen idol. Åtminstone om vi ska tro Metros krönikör Hillevi Wahl.

Hon hakade på radioprofilen Annika Lantz som de senaste veckorna drivit en kampanj för att utjämna könsskillnaderna på tidningarnas sportsidor. Till sin hjälp har hon haft Gudrun Schyman som undersökande reporter.
Situationen på de undersökta tidningarna, givetvis med utgivningsort Stockholm, är ungefär som den var för VK 2002. Då kunde redaktionen konstatera att personerna som hade framträdande plats i tidningen uteslutande var män, eller mer exakt 77 procent män, berättade VK:s personalredaktör Gunnar Falck för Annika Lantz.
Ett omfattande räknearbete startade och en särskild pärm med kvinnliga experter togs fram så att inte valet av personer i hastigheten berodde på vana och slentrian.
Tydliga mål sattes för olika avdelningar och moment i tidningen och snart blev resultatet bättre. Räknearbetet fortsätter och tankemönstret sitter nu så starkt i kulturen att det mesta sker med automatik. Ett knappt år på tidningen kan jag konstatera att jag fått ärva ett väl fungerande system. Jag har inte upptäckt några skevheter i vår nyhetsbedömning eller missar på grund av detta. Tidningen har helt enkelt bara blivit bättre genom att spegla verkligheten på ett mer balanserat sätt.
Den senaste mätningen gjorde för några veckor sedan. Här är ett urval färska siffror (män/kvinnor):
· Förstasidan (48/52)
· VK grattar (50/50)
· Dagens fråga (35/65)
· Lördagsporträtt (44/56)
· Hur är läget (55/45)
Jag skrev om vår mätning för ett halvår sedan och kan konstatera att vi håller ställningarna på de flesta punkter. Till och med aningen bättre.
Ja, hur gick det då för sporten. Riktigt bra. Av bilderna så var 51 procent män och 49 procent kvinnor. Däremot är siffrorna lite sämre när det gäller framträdande personer i text, nämligen 64/36. Här har vi fortsatt lite att jobba med även om en viktig orsak är att tränar- och lagledaryrket fortfarande är en manlig bastion oavsett vem som utövar idrotten.
Som ni förstår är vi småstolta över resultatet. Men vi vill fortsätta jobba för att bli ännu bättre eller undvika att sjunka tillbaks. Bara för någon månad sedan uppmärksammades vi på att krönikörerna på första sidan, lördag efter lördag, endast bestod av män. Det hade helt enkelt utvecklats till en gubbhylla. Det är nu åtgärdat.
Vem är då VK:s idol, om Hillevi Wahl får bestämma:
”I dag är 48 procent av huvudpersonerna i VK kvinnor. Och Gunnar Falck är min nya idol. Nu ska jag börja räkna huvuden på sportsidorna igen!”
Välkommen i gänget, säger vi till Hillevi Wahl och andra kollegor. Balansen på tidningarnas sidor går att ändra. Bara man vill.
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Bli först att kommentera

En bra kampanj – Expressen.

Av , , 1 kommentar 0

Vi har i veckan bidragit med att bilda opinion i ett både mänsklig och principiellt viktig ärende. Det känns bra.

Tillsammans med nästan 100 andra tidningar och mediaföretag  deltog vi i veckan i manifestationen för den svenske journalisten Dawit Isaak, som sedan åtta år sitter fängslad utan rättegång i en fängelsehåla i Eritrea. Han har torterats och plågats för att ha utövat sitt yrke och kritiserat diktaturregimen i landet.
VK har liksom de flesta andra tidningar under årens lopp bildad opinion för Isaak och tryckfriheten. Den har nu fått ny energi sedan Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bestämt sig för att sätta frågan i fokus, bjuda in fler tidningar och inte släppa fallet. Mattsson har visat att Expressen fortsatt kan spela en viktig roll. Det gillar jag.
Men det gillar inte alla. I fredags fick jag ett brev med anledning av Isaakmanifestationen:
” Anser du att det är rätt att man i Sverige kan dömas till fängelse i upp till 4 år för att "offentligt sprida uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för en eller flera utpekade folkgrupper", är det rätt att man alltså även i Sverige kan bli fängslad för att man säger vad man tycker, för att man yttrar sig?
Skulle du kunna tänka dig att vara med på en liknande lista som den för att frige Dawit, fast för att avskaffa alla lagar som går emot yttrandefriheten i Sverige?
Om du anser att lagen är legitim, hur kan det komma sig att ni inte tycker att man får säga vad man vill men går ut i media och säger att ni gör det?
Ett uteblivet svar på detta mail kommer att tolkas som att ni är en hycklare som i själva verket motsätter sig yttrandefrihet, och det kommer då också att bli publiceras på internet.”
Brevet är knappt värt att publicera men jag gör det för att det också det rymmer missuppfattningar om tryck- och yttrandefrihet.
För det första är det varken juridiskt eller pressetiskt rätt att publicera allt man tycker eller allt man vet. Vi går då lätt över gränsen till förtal eller kränker personer och grupper på andra visa. Vi vill givetvis inte underblåsa människofientliga rörelser utan vill motverka rasism och fördomar.
Tryckfriheten reglerar också möjligheten för den fria debatten och den kritiska granskningen av statsmakten. Vårt uppdrag kommer från allmänheten. När vi talar om allmänintresset skulle vi också kunna säga medborgarintresset. Staten ska inte ha en möjlighet att stoppa tidningar för att innehållet är besvärande. När detta sker drabbas vi av censur.
När vi inom media stoppar texter och kommentarer handlar det ofta att vi vill undvika den första punkten, exempelvis förtal. Detta är alltså inte censur utan tvärt om visar vi på en ansvarig pressetisk hållning.
Det finns en anledning varför det heter tryckfrihet och inte tryckskyldighet.
Trevlig helg!
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare.
1 kommentar